Detta arbete är en jämförande litteraturstudie med syfte att undersöka om och hur de två typerna av intervention - pedagogisk intervention och medicinsk intervention - har effekt på läsförståelsen hos barn (och ungdomar) med ADHD. Studien jämför pedagogisk intervention, vilken specifikt adresserar enbart läsförmåga, med medicinsk intervention som adresserar de centrala symtomen hos ADHD, det vill säga svårighet med koncentration och fokuserad uppmärksamhet. Studien analyserar hur de båda typerna av intervention kan bidra till förbättring av läsförståelsen hos barn och unga med ADHD. Resultaten visar huvudsakligen att både pedagogisk intervention, som tar sikte på mekanismerna som driver läsförståelse är effektiv i att långsiktigt förbättra barns akademiska förmåga, och medicinering som syftar till att minska ADHD-symtom har en god effekt på läsförståelse. Det saknas begrepp som identifierar de relevanta kognitiva mekanismerna dels för ADHD, dels för läsförståelse varför det är svårt att göra en teoretisk distinktion mellan dessa störningar och varför de empiriska resultaten endast svårligen kan ges en teoretisk förklaring. Min studie finner också att forskningen skulle vara behjälpt av utveckling av mätmetoder som bättre kan göra skillnad mellan effekterna av pedagogisk intervention respektive medicinsk intervention på läsförståelse hos barn med ADHD. Resultaten indikerar sammantaget att en kombination av pedagogisk och medicinsk intervention bör vara förstahandsvalet för behandling av lässvårigheter hos barn med ADHD, men att orsakerna till att respektive interventionstyp är effektiv ännu är oklara.

Sammandrag Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur vuxna andraspråkselever på sfi uppfattar tid i rumsliga termer, det vill säga om de anser att framtiden ligger framför eller bakom egot, och huruvida en lärare genom gester kan påverka denna tidsuppfattning. Studien undersöker även hur deltagarnas ålder, studietid, vistelsetid, dialekt, användning av svenska och självrapporterad svenskbehärskning  påverkar dessa föreställningar.      Studien är upplagd som en interventionsstudie, delvis baserad på de la Fuente m fl:s (2014) artikel om rumsliga aspekter av tidsuppfattning. Interventionen bestod av en manipulation av gester i undervisning om tidsbegrepp, i så mån att läraren gestikulerade antingen bakåt eller framåt i samband med framtidsbegrepp (specifika gester varierade efter interventionsgrupp). 32 deltagare delades upp i två interventionsgrupper och deras rumsliga tidsuppfattning undersöktes efter interventionen.      Statistiska analyser visade att interventionen inte hade någon effekt på deltagarnas tidsuppfattning. Övriga bakgrundsfaktorer tyckets heller inte påverka detta beteende.