Sammandrag Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur vuxna andraspråkselever på sfi uppfattar tid i rumsliga termer, det vill säga om de anser att framtiden ligger framför eller bakom egot, och huruvida en lärare genom gester kan påverka denna tidsuppfattning. Studien undersöker även hur deltagarnas ålder, studietid, vistelsetid, dialekt, användning av svenska och självrapporterad svenskbehärskning  påverkar dessa föreställningar.      Studien är upplagd som en interventionsstudie, delvis baserad på de la Fuente m fl:s (2014) artikel om rumsliga aspekter av tidsuppfattning. Interventionen bestod av en manipulation av gester i undervisning om tidsbegrepp, i så mån att läraren gestikulerade antingen bakåt eller framåt i samband med framtidsbegrepp (specifika gester varierade efter interventionsgrupp). 32 deltagare delades upp i två interventionsgrupper och deras rumsliga tidsuppfattning undersöktes efter interventionen.      Statistiska analyser visade att interventionen inte hade någon effekt på deltagarnas tidsuppfattning. Övriga bakgrundsfaktorer tyckets heller inte påverka detta beteende.

Syftet med föreliggande undersökning är att ta reda på huruvida vuxna andraspråkstalare av svenska, med arabiska som modersmål, uppfattar framtid som något som metaforiskt sett ligger framför eller bakom talaren. Genom en experimentell ansats och kvantitativ analys mättes tidskognitionen hos 45 deltagare som fick utföra ett experiment och fylla i en tidsfokusenkät, båda utformade av de la Fuente et al. (2014). Desutom kompletterades empirin med en språklig bakgrundsenkät. Uppsatsens hypotes säger att erfarenheten med svenska som andraspråk i någon mån påverkar individens tidskognition, där vistelsetid i Sverige och användningsfrekvens av svenska torde ha störst betydelse. Resultaten från experimentet visar att en majoritet (ca två tredjedelar) av deltagarna hanterar sin tidskognition på ett liknande sätt som målspråkstalarna och placerar framtiden framför talaren, medan minoriteten av deltagarna istället placerar dåtiden framför talaren. Resultaten från tidsfokusenkäten visar att deltagarna, oavsett tidskognition, tenderar att i högre grad fokusera på framtiden, och inte på förfluten tid. De statistiska beräkningarna påvisar ett samband med förändrad tidskognition och mängden svenskstudier. Slutsatsen man kan dra är att erfarenheten med svenska som andraspråk påverkar tidskognitionen i riktning mot målspråkstalarna: inlärare med längre svenskstudier uppvisar oftare en tidskognition i enlighet med målspråkstalarna. Hypotesen bekräftas således när det gäller att erfarenheten med svenska som andraspråk påverkar deltagarnas tidskognition, men refuseras vad gäller vilken specifik faktor det är som ligger bakom.