Flerspråkighet inom matematikundervisning har under ett antal år varit ett aktuellt ämne. Elever med utländsk bakgrund har fallande resultat i matematik enligt PISA. Det läggs därmed ett stort ansvar på lärarna att organisera sin undervisning så att alla elever oavsett bakgrund kan tillägna sig kunskaper. Både Skolverket och forskning har belyst ett antal arbetssätt för hur undervisningen kan organiseras. Det som synliggjorts är att på grund av ett antal bristande faktorer ges inte eleverna denna undervisning. Denna studie prövar därför en hypotes om att lärare har kännedom om depositiva effekter ett flerspråkigt förhållningssätt har i undervisningen av flerspråkiga elever, men att olika faktorer utgör hinder för att genomföra detta i undervisningen om matematiska begrepp. Studien ger en överblick av användandet av språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i matematikundervisningen, samt faktorer som hindrar detta. Genom en kvantitativ enkätundersökning har data samlats in, analyserats och redovisat lärarnas användning av dessa arbetssätt. Resultatet visar att lärare i stor utsträckning nyttjar flera språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, men även mer traditionella som exempelvis gemensam genomgång. Det synliggjordes även att lärarna ansåg att faktorer som tid och resurser utgjorde hinder i deras matematikundervisning. Slutsatsen för hypotesen är att lärare har kännedom om de positiva förhållningssätten, men trots att de upplever hinder i sin undervisning så upprätthåller de ändå dessa förhållningssätt i stor utsträckning.