Sammanfattning Syfte: Att beskriva distriktsköterskornas aspekter av att bedriva gruppundervisning för patienter med diabetes typ 2 inom primärvården.   Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats valdes för att besvara studiens syfte. Intervju med semistrukturerad intervjuguide med öppna frågor användes som datainsamlingsmetod. Vid urvalet användes strategiskt urval. Tretton intervjuer utfördes med distriktssköterskor från åtta olika vårdcentraler i Södra Sverige. Kvalitativ innehållsanalys användes vid analysen.   Resultat: Distriktssköterskornas kompetens och engagemang var en aspekt som påverkade arbetet med gruppundervisning. De flesta distriktssköterskor saknade pedagogisk utbildning och detta ansågs vara en förutsättning för att distriktsköterskor kan bedriva patientundervisning för denna patientgrupp. Organisationens förutsättningar var en annan betydelsefull aspekt i detta arbete. Att ha engagerade chefer, ha tillräckligt med resurser samt samarbeta med andra professioner var faktorer som hade betydelse i arbetet med gruppundervisningen. Anpassa undervisningens innehåll och lägga undervisningen på rätt nivå och rätt tid efter patienternas behov och förutsättningar var också en aspekt som påverkade arbetet med gruppundervisning.     Slutsats: Distriktssköterskor som håller i undervisningen för denna patientgrupp bör ha en pedagogisk utbildning, då detta ansågs starkt förknippat med förutsättningarna hos undervisaren att lyckas med undervisningen i grupp. För att distriktsköterskor ska få till undervisning i grupp bör denna anpassas efter patienternas förutsättningar och behov.

Denna studie handlar om att undersöka outbildade förskollärarvikariers uppfattningar om lek. Detta har undersökts genom sex intervjuer på fyra olika förskolor där vikarierna har fått berätta om deras uppfattningar kring detta. Dessa svar har sedan analyserats och tolkats utifrån studiens syfte och sorterats till tre huvudkategorier som presenteras i resultatdelen: Vikariers uppfattningar om lek, Vikariers uppfattningar om sin roll i barns lek samt Vikariers uppfattningar om förskollärarens roll i jämförelse med sin egen roll i barns lek. Det visade sig att barns lek ses som något som är tillhörande barnen och förknippas med barns egna initiativtaganden, vilket i sin tur påverkade vikariers rolltagande i barns lek som ofta blev rollen som observatör. Diskussionen behandlar hur detta påverkar barns lärande och utveckling. / <p>Godkännande datum: 2018-06-10</p>

Den kompletterande pedagogiska utbildningen (KPU) infördes 2011 med syfte att bredda upptagningen till lärarutbildningen. Utbildningen riktar sig till personer som redan studerat en universitets- eller högskoleutbildning, och som bedöms ha tillräckliga ämneskunskaper för att bli lärare efter tre terminers komplettering av utbildningsvetenskap och VFU. Syftet med denna undersökning är att beskriva vilka som väljer att läsa till att bli lärare via KPU, och varför de valt denna utbildningsväg. Uppsatsen tar utgångspunkt i en utbildningssociologisk forskningstradition grundad av Pierre Bourdieu, där nyckelbegreppen kapital, habitus och utbildningsstrategier hämtats. Materialet för studien utgörs av individbaserad statistik från SCB samt sjutton intervjuer med studenter som läser KPU. Resultatet visar bland annat att KPU-studenter primärt söker sig till utbildningen på grund av starka ämnesintressen och att drygt var fjärde KPU-student har en förälder som jobbar som lärare. Utbildningen attraherar ett stort antal personer som väljer att återvända till utbildning efter flera år i arbetslivet. Sammantaget kan man se att KPU fyller en central funktion genom att den fångar upp studenter med starka ämnesintressen som troligtvis inte skulle ha sökt sig till, eller genomgått den ordinarie ämneslärarutbildningen.