No description available.

Aim The purpose with our study has been to investigate if upper secondary high schools in the south of Sweden, Stockholm and north of Sweden follow the outdoor education regulations stated in the curriculum (Lpf-94). Moreover, we aim to study if the teachers’ previous experiences as well as the students affect the outdoor education. Finally, the purpose is to find out how the outdoor-life-education can be improved. These are the research questions: o How do the chosen high schools follow the outdoor education regulations stated in Lpf-94? o What obstacles, advantages and differences exist between the outdoor-life-education in these high schools? o In what way do the teachers’ outdoor life experiences influence their education at school? o How can the students influence the outdoor education in their High Schools? o How can outdoor education be improved? Method The study is based upon data collected from four interviews with PE ( physical education) teachers from four different high schools. These schools are situated in Stockholm, and in the south and north of Sweden. Moreover, a questionnaire was developed and distributed among the students at three of the High Schools (excluding one that had a focus on outdoor education). Results The PE teachers argue that they follow Lpf-94. However, they state that they improve their teaching style based on own experiences. They claim that their experiences are crucial when teaching outdoor life. The major difference between the schools is that in the high school in the north of Sweden, the PE teacher is not responsible for the outdoor education. This is not evident in the other schools. Furthermore, the most evident obsticles are problems associated with schedules as well as lack of time. In addition, the advantages with outdoor education are that the students can work according to their own abilities and learn how to dress for the outdoors. According to the PE teachers, the students can influence their outdoor education. However, the majority of the students claim that they cannot influence this education. Conclusions The outdoor education can be improved if the PE teachers develop their own knowledge and add to their own experiences. Furthermore, the education can be improved if schools with extended outdoor education share their knowledge, ideas and skills with others. Students appear to have only a minor influence of the education, contrary to regulations. / Syfte Syftet med vår uppsats var att undersöka om gymnasieskolor i södra Sverige, i Stockholm och i norra Sverige genomför friluftslivsundervisning i den utsträckning som förespråkas i Lpf-94, samt huruvida lärarnas tidigare erfarenheter och eleverna själva påverkar friluftslivs-undervisningen ifråga. Vidare var syftet att ta reda på hur friluftslivsundervisningen kan förbättras. Frågeställningarna är följande: o Hur genomförs friluftslivsundervisningen på de aktuella gymnasieskolorna i förhållande till vad som föreskrivs i Lpf-94? o Vilka hinder, fördelar samt skillnader finns mellan friluftslivsundervisningen i de aktuella gymnasieskolorna i södra Sverige, Stockholm och norra Sverige? o Hur påverkar lärarnas egna erfarenheter av friluftsliv deras friluftslivsundervisning i de aktuella gymnasieskolorna? o På vilket sätt kan eleverna i de aktuella gymnasieskolorna påverka friluftslivsundervisningen? o Hur kan friluftslivsundervisningen förbättras? Metod Undersökningen baserades på fakta inhämtat från fyra stycken djupintervjuer av idrottslärare vid fyra gymnasieskolor, varav en idrottslärare arbetar på en friluftsinriktad gymnasieskola. Dessa skolor är belägna i Stockholm, södra och norra Sverige. En elevenkät arbetades fram och distribuerades sedan till 71 elever genom personliga besök på tre av de berörda gymnasieskolorna (dock inte den friluftslivsinriktade gymnasieskolan) Resultat Idrottslärarna anser att de följer vad läroplanen förespråkar men de genomför och förbättrar sin undervisning utifrån egna tankar. Undersökningen visar att den största skillnaden mellan skolorna är att ansvaret för friluftslivsundervisningen ligger på andra lärare än idrottsläraren på skolan i norra Sverige, vilket inte gäller för de två övriga gymnasieskolorna. De övergripande hindren för att bedriva friluftslivsundervisningen är schematekniska svårigheter samt tidsbrist. Enligt studien är fördelarna med friluftsliv att det är prestationslöst, eleverna arbetar efter sina egna förutsättningar samt att eleverna lär sig att klä sig rätt för livet ute i naturen. Samtliga idrottslärare anser att deras egna erfarenheter är en förutsättning för att bedriva en bra friluftslivsundervisning. Eleverna kan själva påverka sin friluftslivsundervisning genom förslag eller att själva leda lektionerna enligt idrottslärarna. Majoriteten av eleverna anser dock att de inte kan påverka sin friluftslivsundervisning. Friluftslivsundervisningen i skolan kan förbättras genom att idrottslärarna utvecklar sina egna erfarenheter och kunskaper. Vidare kan undervisningen förbättras genom att de skolor med idéer och en fungerande friluftslivsundervisning dela med sig av sin kunskaper till andra skolor. Slutsats Friluftslivsundervisningen bedrivs inte i den utsträckning som läroplanen förespråkar, vilket bl.a. beror på schematekniska svårigheter, tidsbrist och ekonomiska möjligheter. Vidare saknar eleverna möjligheten att kunna påverka sin undervisning, vilket strider mot läroplanens intentioner.

The aim has been to see if physical education (PE) is more an arena for bullying than swedish language education, in a swedish urban school. Furthermore to get an insight in the students sense of exposure to bullying in the locker room and during PE class. In the purpose is also included to analyse the answers in a gender perspective. Questions are: Is PE to wider extent an arena for bullying compared to swedish language education? Is the students’ opinion that they feel worried about being and changing clothes in the locker room due to other students bad intentions? Do the students think that boys and girls bully in different ways? The method used is a questionnaire answered by 69 students in seventh and eighth grade in Åsö compulsory school. Furthermore, interviews has been made with a boy, a girl at the school and a teacher in PE to get a deeper insight above the questionnaire. Results of the study showed that the students to a wide extent, 100 % of the girls (g) and 89 % of the boys (b) thought that bullying can look different between PE and swedish language class. A vast majority (78 % g and 78 % b) believes that students with poor results in sports can feel left out during PE and that it can get so rough that some might find it unpleasant (66 % g and 87 % b), furthermore that it’s harder for the teacher to notice bullying during PE (72 % g and 60 % b). According to the study students believe that bullying most often takes place during brakes, followed by the locker room, PE and swedish language class. A majority believes that many experience worry for being commented on their body in the locker room (62 % g and 57 % b) The students believed obesity to be the biggest reason for being bullied. The students believed with vast majority (81 % g and 86 % b) that girls and boys bully in different ways. Conclusions are that students experiences PE as an arena for bullying to a wider extent than swedish language class. Though the PE teacher in the study means that it’s often during PE that bullying is discovered and thus be dispersed together with the remaining staff. The students experience that many feel worried in the locker room for being commented on their body. Moreover the study shows that obesity is most common reason for being bullied, which can be extra obvious in the locker room. The students think that boys and girls bully in different ways. The opinion is that boys are more direct in their way of bullying with words and actions while girls more tend to exclude their target for bullying. / Syftet har varit att se om undervisning i idrott och hälsa är en arena för mobbning i högre utsträckning än undervisning i svenska i en svensk innerstadsskola. Vidare att få en inblick i elevers känsla för utsatthet för mobbning i omklädningsrummet och under lektioner i idrott och hälsa. I syftet ingår även att analysera svaren ur ett könsperspektiv. Frågeställningarna har varit: Är idrott och hälsa i större utsträckning en arena för mobbning än svenskundervisningen? Är elevernas uppfattning att man i stor utsträckning känner oro för att vistas och byta om i omklädningsrummet på grund av andra elevers onda avsikter? Är elevernas uppfattning att pojkar och flickor mobbar på olika sätt? Metoden har varit en enkätstudie som 69 elever på Åsö grundskola i årskurs sju och åtta har svarat på. Vidare har jag intervjuat en pojke och flicka på skolan samt en lärare i idrott och hälsa för att få en djupare åsikt utöver enkätsvaren. Resultat från studien visade att eleverna i stor utsträckning 100 % av flickorna (f) och 89 % av pojkarna (p) tyckte att mobbning kan se olika ut i idrott och hälsa jämfört med svenskundervisningen. En stor majoritet (78 % f och 78 % p) upplevde att elever som är sämre på idrott känner sig utanför på idrottslektionerna och att det kan bli tuffa tag som vissa upplever som obehagligt (66 % f och 87 % p) samt att det är svårare att se om en elev blir mobbad på en idrottslektion (72 % f och 60 % p). Enligt studien så tyckte eleverna att mobbning oftast sker på rasten, följt av omklädningsrummet, idrottslektionen och minst under svenskundervisningen. En majoritet menade att det är en stor del elever som upplever oro för att bli utsatta för kommentarer om sin kropp i omklädningsrummet (62 % f och 57 % p.) Eleverna tyckte att fetma är den största orsaken till mobbning. Eleverna ansåg med stor majoritet (81 % f och 86 % p) att flickor och pojkar mobbar på olika sätt. Slutsatsen är att eleverna uppfattar idrott och hälsa som en arena för mobbning i större utsträckning än på undervisning i svenska. Dock menar idrottsläraren i studien att det oftast är under idottslektionen som mobbning upptäcks och därmed kan redas ut tillsammans med övrig personal. Eleverna upplever att många känner oro i omklädningsrummet för att bli utsatta för kommentarer om sin kropp. Dessutom så visar studien att fetma är den vanligaste orsaken till mobbning, vilket kan bli extra påtagligt i omklädningsrummet. Eleverna tycker att pojkar och flickor mobbar på olika sätt. Uppfattningen är att pojkar är mer direkta i sin mobbning i ord och handling medan flickor mer fryser ut den mobbade.

Syfte Syftet har varit att undersöka hur lärare hanterar konflikter inom ämnet Idrott och hälsa i år fyra och fem. Frågeställningarna var följande: Vilka är de vanligaste orsakerna till konflikter mellan elever i ämnet Idrott och hälsa? Hur gör lärarna för att förebygga konflikter mellan elever i ämnet Idrott och hälsa? Hur gör lärarna för att hantera konflikter mellan elever i ämnet Idrott och hälsa? Vad styr lärarnas agerande vid hanterandet av elevernas konflikter i ämnet Idrotts och hälsa? Metod Empiriska data har insamlats genom intervjuer av tre idrottslärare samt tio observationer av deras undervisning i totalt fyra klasser i år fyra och fem under två veckors tid. Resultat De vanligaste orsakerna till konflikter mellan elever är princip- (fusk, retsamhet mm), objekt- (oenigheter om personer), individ- (olikheter i personliga referensramar och egenskaper) och situationsrelaterade (missförstånd). I ett långsiktigt perspektiv förebygger idrottslärarna konflikter genom att i sitt ledarskap vara tydliga, konsekventa och principfasta avseende beteendemässiga regler och attityder som rör respekt för andra människor. På kort sikt förebygger idrottslärarna konflikter genom att tänka igenom organisationen av undervisningen, bl.a. avseende lämpliga lagindelningar, val av pedagogiska regler samt genom att vara tydliga vid regelgenomgångar. Idrottslärarna hanterar konflikter genom att avbryta konflikten ifråga, vid behov ge de inblandade eleverna viss tidsfrist samt därefter reda ut problemet genom att tillsammans med eleverna lyssna på vars och ens uppfattning av situationen. Idrottslärarna eller eleverna själva ger sedan förslag på lösning av konflikten. Ofta reds dock konflikten ifråga ut bara genom att man bringar klarhet i situationen. Idrottslärarna styrs vid konflikthanteringen framförallt av sina tidigare erfarenheter av de inblandade eleverna och deras egenskaper samt av liknande, tidigare upplevda, situationer. Slutsatser Idrottslärarna förebygger konflikter genom att med ett tydligt och konsekvent ledarskap skapa en trygg och förutsägbar miljö kring eleverna. Genom att idrottslärarna inarbetar rutiner bland sina elever, avseende att lyssna utan att avbryta, underlättas konflikthanteringen eftersom turtagandet då redan är naturligt för eleverna; lyssna utan att avbryta och prata utan att bli avbruten, i tur och ordning. Stor del av elevernas upprördhet och känsla av vanmakt i en konfliktsituation dämpas genom att idrottslärarna ser, hör och bekräftar de inblandade eleverna. Idrottslärarna skapar möjligheter till framgångsrik konflikthantering genom sin förmåga att snabbt situationsanpassa sitt ledarskap efter rådande omständigheter samt genom sin förmåga att tolka inblandade elevers behov av stöd i konflikthanteringssituationen. / Aim The aim has been to investigate how teachers resolve conflicts in the subject “Sports and health” in grade four and five. The questions of issues were: Which are the most common causes to student conflicts in the subject “Sports and health”? How do the teachers do to provide against student conflicts in the subject “Sports and health”? How do the teachers do to resolve student conflicts in the subject “Sports and health”? What’s guiding the teachers’ action when resolving student conflicts in the subject “Sports and health”? Method Empirical data has been collected through interviews with three physical education teachers (PE teachers) and ten observations of their teaching in totally four classes in grade four and five during two weeks. Results The most common causes to student conflicts are principle (cheating, teasing etc.), object (disagreements concerning persons), individual (differences in individual frames of references and characteristics) and situation related (misunderstandings). In a long term perspective the PE teachers provide against conflicts by their distinct management and by beeing consistent and firm of principles about behavioural rules and attitudes concerning respect for other peoples. The PE teachers provide against short term conflicts by reflecting on the organization of the teaching; among other things by making up sides into suitable teams, selecting pedagogic types of rules and by explicit explaining of the rules. The PE teachers resolve conflicts by interrupting the conflict, when needed giving the involved students respite and then solving the problem together with the students by listening to each view of the situation. The PE teachers or the students then suggest a way to solve the conflict. However, the conflict will often be solved only by throwing light on the situation. When resolving conflicts the PE teachers’ actions first of all are guided by their experiences of the involved students and their characteristics and of similar, earlier experienced situations. Conclusions The PE teachers provide against conflicts by causing a safe and predictable environment around the students through an explicit and consistent management. The resolving of conflicts are made easier through implementing routines among the students, for examples routines concerning listening without interupting and speaking without beeing interrupted in proper order. A big part of the students’ irritation and emotions of powerlessness in a conflict situation are reduced when the PE teachers look at, listen to and confirm the involved students. The PE teachers make it possible to successfully resolve conflicts by their capability to quickly suit their management in the present situation and by their capability to interpret the involved students’ requirements for support in the conflict resolving situation.

Syfte Syftet med denna studie har varit att undersöka i vilken utsträckning organiserad motorisk träning bedrivs i skolan för elever i åldrarna 9-12 år. I detta syfte har ingått att ta reda på hur idrottslärare ser på motorisk träning i ämnet Idrott och hälsa för barn i åldrarna 9-12 år. Våra frågeställningar har varit följande: 1. Är motoriken viktig när idrottslärarna planerar sina idrottslektioner? 2. Förekommer individuellt anpassad undervisning för barn med motoriska brister? 3. Vilka övningar använder idrottslärarna för att främja motoriken hos eleverna? 4. Vad anser idrottslärarna är svårigheterna med motorisk träning? 5. Anser sig idrottslärarna kompetenta att undervisa i motorisk träning? Metod Denna studie är en kvalitativ studie som är genomförd med intervjuer. Vi har intervjuat sju stycken idrottslärare i Nacka, Värmdö och Stockholm. Resultat Vi kunde konstatera att idrottslärarna till en början inte nämnde motoriken när de fritt fick svara på frågan om vad de tänkte på och vad de ville uppnå med sina lektioner. Men när de sedan vid ett senare tillfälle under intervjun fick givna svarsalternativ så värderades den motoriska utvecklingen hos eleverna väldigt högt. Av de tillfrågade idrottslärarna arbetade fyra av sju med individuellt anpassad undervisning. De flesta av idrottslärarna betonade att brist på resurser var den största orsaken till att man inte kunde bedriva individuellt anpassad undervisning. Alla idrottslärare var överens om att motorisk träning automatiskt är en del av nästan varje lektion. Men de flesta av lärarna hade inte en tanke på motorisk träning när de planerade lektionerna. Idrottslärarna ansåg att de stora elevgrupperna var ett hinder för att se varje elev och hinna med att hjälpa alla elever. Trots att idrottslärarna kunde se brister inom sin utbildning i motorisk träning ansåg majoriteten av de tillfrågade idrottslärarna ändå sig vara kompetenta för uppgiften. Slutsats I det stora hela ansåg idrottslärarna att den fysiska aktiviteten var en av de viktigaste ingående delarna på idrottslektionerna. Den motoriska träningen var också en del av nästan varje lektion. Trots detta angav ändå nästan alla idrottslärare spontant andra områden som viktigare. / Aim The aim of this study has been to investigate to which extent planned motor training in physical education exists in classes for children in the age of 9-12. We were also aiming at finding out how planned motor training in physical education is valued by teachers in physical education and if they think they are qualified to teach in motor training. The questions at issue were: 1. How important is motor training in physical education for the teachers when they plan their lessons? 2. Are there any adjustments made for children with motor deficiencies? 3. What kind of exercises do the teachers use to promote motor training among the pupils? 4. What do the teachers consider the difficulties are with planned motor training in physical education? 5. Do the teachers consider themselves qualified to teach in motor training? Method The study is a qualitative method in which we used interviews. We have interviewed seven teachers in physical education in Nacka, Värmdö and Stockholm. Results We have noticed that the teachers, at first, did not mention motor training when they freely answered the question of what they thought were important when they planned their lessons. However, when they later on were answered “motor training” as one of the given alternatives, they ranked it as one of the most important factors. Four out of seven teachers utilized individually adjusted training. Most of the teachers put forward that lack of resources were the explanation why this kind of education was not prioritised. All of the teachers agreed that motor training automatically was a part of almost every lesson. However, most of the teachers did not have motor training in their minds when they planned the lesson. The number one issue that makes it hard for the teachers to help every single pupil is the number of pupils in each class. Although the teachers thought that their own education had some deficiencies concerning motor training, the majority felt that they were qualified for the task. Conclusion Overall the teachers thought that physical activity was one of the most important issues. Motor training was also a part of almost every lesson. However, most of the teachers when asked didn´t put it forward, instead they mentioned other areas as more important.

Syfte Syftet med undersökningen var att studera hur eleverna som går på ett estetiskt gymnasieprogram med dansinriktning, beskriver de estetiska studiernas möjligheter att stimulera till utveckling av de multipla intelligenserna. Min utgångspunkt i studien var Howard Gardners definition av de sju intelligenserna; lingvistisk, logisk – matematisk, musikalisk, spatial, kroppslig – kinestetisk, och personlig inåt – utåtriktad intelligens. Metod För att nå fram till syftet i studien använder jag mig av Gardners teorier som ett teoretiskt ramverk och utifrån det undersöker danselevers utveckling inom olika intelligensområden. För undersökningen av danselevers uppfattningar använder jag mig av en kvalitativ metod i form av djupintervjuer med en grupp elever som valt att studera danslinjen på ett estetiskt program. Intervjuerna baserades på ett antal frågeområden med öppna och direkta frågor till intervjupersonerna. Studien grundades på en intervjugrupp med sex respondenter, bestående av en manlig och fem kvinnliga elever. Registreringsmetoden skedde genom bandinspelning av intervjuerna. Därefter gjordes en transkribering av utsagorna, en vidare analys och kategorisering utifrån Gardners teoretiska ramverk. Efter detta tolkades utsagorna i relation till studiens syfte. Resultatredovisning I resultatredovisningen framträder elevernas uppfattningar om hur de har utvecklats av att studera på dansprogrammet i relation till respektive intelligensområde. Eleverna upplever att de utvecklar sin musikaliska förmåga, framförallt genom rytmträning och förståelsen kring musikens uppbyggnad. Den kinestetiska förmågan har utvecklats genom rörelseträningen och kunskapen om sambanden mellan rörelser och muskler. Den inåt- och utåtriktade personliga förmågan har enligt min tolkning av utsagorna utvecklats tydligast hos eleverna, där kunskapen om sig själv och andra individer har utvecklats genom dansen. Slutsats Mina slutsatser blev att eleverna utvecklas i relation till de multipla intelligenserna och att utsagorna pekar på att dansundervisningen troligen kan bidra till denna utveckling. Påtagligast gäller detta musikaliska, kinestetiska, inåt- och utåtriktade intelligensområdena. Genom dansundervisningen arbetar eleverna med känslor, agerande och beteenden i olika situationer. Detta medför att eleverna utvecklar, enligt min bedömning rik kunskap om sig själv och andra människor. / Aim The aim of the investigation was to study how students attending an aesthetic program with dance direction describe the possibilities of the aesthetic studies to stimulate development of the multiple intelligences. My starting point in this study was Howard Gardner’s definition of the seven intelligences: linguistic, logical – mathematical, musical, spatial, bodily – kinaesthetic and intra personal - inter personal intelligence. Method To reach the aim of the study I used Gardner’s theory as a theoretical framework to investigate dance students development within different intelligence areas. To investigate the dance students opinions I used a qualitative method, involving interviews with a group of students who had chosen to attend an aesthetic programme with dance direction. The interviews were based on a few question areas with open and direct questions to the respondents. The study was based on an interview group containing six respondents, consisting of one male and five female students. The registration method occurred through tape recording of the interviews. Followed by a transcription of the statements, an analysis and a categorization on the basis of Gardner´s theoretical framework. After this the statements were interpretated in relation to the purpose of the study. Results In my interpretation of the results the students opinion about their development by studying the dance programme appear clear in relation to respective intelligence area. The students experience a development in their musical ability, mostly through rhythm training and an understanding of the musical structure. The kinaesthetic ability has developed through movement training and the knowledge about correlations between movement and muscles. The introvert and extrovert personal ability has, according to my interpretation of the statements, developed most clearly among students, whose knowledge about themselves and other individuals has developed through dance. Conclusions My conclusion is that students develop in relation to the multiple intelligences and that the statement indicate that dance education is likely to contribute to this development. It is most evident within the musical, kinaesthetic, introvert and extrovert intelligence areas. Through dance education the students work with feelings, acting and behaviours in different situations. This results in students developing, according to my judgement, rich knowledge about oneself and other people.

Aim The aim of this essay is to investigate the possibility to exercise climbing within the framework of the physical education in the obligatory school. We investigated how physical education teachers think about exercising climbing in school and how the Swedish Climbing Association is working to reach out to schools. Method A questionnaire was sent out to 81 schools (Idrottshögskolans partner schools) in suburban Stockholm, which corresponds to 10% of the total amount of schools in that area. A mail interview was also made with a representative for the Swedish Climbing Association who also represented a local climbing association, to collect information about how they worked with schools and youth. Results We have not found anything in the steering documents against exercising climbing during physical education. There are obstacles for exercising climbing during physical education, a wall for climbing is very expensive and the schools have a lack of space for this wall. The results from the questionnaire showed that 76% of all the schools that did not have a wall for climbing wanted to have one. The Swedish Climbing Association don’t co-operate with the schools today, but it might be the case in the future. Conclusion There is a possibility and space for climbing during physical education in the Swedish schools, but the schools need to find a suitable way of realizing it. If the Swedish Climbing Association would like to and has the ambition to be part of the Swedish physical education, we believe that they can, provided that they use the right methods to reach out to the majority of the schools. / Syfte Denna uppsats syftar till att undersöka förutsättningar för klättring inom ramen för skolämnet idrott och hälsa. I detta syfte ingår att studera vad idrottslärare anser om att använda klättring i skolan samt hur Svenska klätterförbundet (SKF) arbetar för att nå ut till skolorna. Metod En enkät skickades ut till 81 skolor (Idrottshögskolans partnerskolor) i Stockholmsområdet, vilket motsvarar ungefär 10 % av det totala antalet skolor i nämnda området. Det gjordes också en mailenkät med en representant för SKF som även representerade en lokal klätterklubb, för att få information om hur deras verksamhet mot skolan och mot barn/ungdomar ser ut. Resultat Det finns inget som vi har funnit i läroplan och kursplan som gör att man bör ta avstånd från att bedriva klättring inom ramen för idrottsundervisningen. Som de två största hindren till att föra in klättring i undervisningen i idrott och hälsa anges att en klättervägg kostar mycket och att man saknar utrymme. Av enkätundervisningen framgår att 76 % av skolorna som nu inte har en klättervägg, gärna skulle vilja ha en. Svenska klätterförbundet har inte något speciellt samarbete med skolorna för tillfället, men det kan bli aktuellt i framtiden. Slutsats Det finns möjlighet och utrymme för klättring i den svenska idrottsundervisningen, vi tror bara att det handlar om att hitta en form som passar för skolan. Om SKF vill och har för avsikt att synas i svensk idrottsundervisning, så tror vi att om man använder rätt metod kan nå ut till det stora flertalet av skolorna.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur genus tar sig uttryck i en klass i år sex, främst under idrottslektioner men även i andra ämnen. Ett mer specifikt syfte var att undersöka hur pojkarna och flickorna i klassen engagerade sig i uppgifter under lektionerna samt på vilket sätt de var fysiskt och verbalt aktiva under olika lektioner. För att kunna svara på vårat syfte formulerades följande frågeställningar: Hur engagerar sig pojkar och flickor i uppgifter från läraren? På vilket sätt är pojkar och flickor fysiskt och verbalt aktiva under olika lektioner? Vad säger pojkar och flickor under olika lektioner? Visar det sig några genusmönster och beteenden i klassen i olika undervisningssituationer? Metod Vi valde att använda oss av deltagande observation som metod för att besvara vårt syfte och våra frågeställningar. Vi observerade en klass i årskurs sex, i en skola i södra Stockholm, under fyra idrottslektioner samt under en hel dag i några av deras andra ämnen. De huvudfrågor som vi hade med oss kom att avgöra vad som antecknades och inte. Vi har valt att utesluta händelser där våra uppfattningar skiljer sig. Vi har självklart gjort antaganden om vad vissa saker kan betyda. Under observationerna antecknade vi om det fanns någon skillnad i engagemang samt fysisk och verbal aktivitet mellan pojkar och flickor, genom hur mycket de deltog, vad de sa och vilket kroppsspråk de hade. Resultat Efter att ha observerat klassen under sammanlagt nio lektioner kunde vi se att pojkarna var mer verbalt aktiva under i stort sett alla lektioner, framförallt under samlingarna i början och slutet av lektionerna. Pojkarna verkade bry sig mindre om regler som att räcka upp handen innan de talade, vilket gjorde att de hördes mest under lektionerna. På basketlektionen var pojkarna mycket mer engagerade i spelet och fysiskt aktiva än flickorna. Även under skridskolektionen var pojkarna klart mer aktiva än flickorna. Pojkarna verkade mer bekväma än flickorna när aktiviteterna blev lite aggressivare med mer hårdhänt kroppskontakt. I gymnastik och dans var både pojkar och flickor engagerade i uppgifterna från läraren. Flickorna engagerade sig mer än pojkarna i grupparbetet de arbetade med i klassrummet. Under de andra praktiska lektionerna, slöjd och musik märktes ingen nämnvärd skillnad i pojkarnas och flickornas engagemang samt fysisk och verbal aktivitet. Under observationerna yttrades flera kommentarer. Några av dem tycker vi hjälper till att förstärka genusmönster och uppfattningar om vad som är manligt och kvinnligt. Till exempel två kommentarer från olika pojkar: ”Hoppa nu, annars är du en kärring!” och ”Du behöver väl inte spela trummor, du är ju tjej, du kan väl vara hemma och diska eller nåt”. Idrottsläraren yttrade även en kommentar om att dans skulle vara tråkigare än killerboll då hon sa: ”Om ni sköter er nu på dansen så kanske vi kan ha lite killerboll sen. Slutsats Vår slutsats utifrån elevernas beteenden och kommentarer är att det råder starka genusuppfattningar i den klass vi undersökt. Vi menar att en följd av att pojkarna är mer verbalt aktiva, bryr sig mindre om regler och till exempel är mer engagerade och fysiskt aktiva i bollspel blir att de på så sätt får mer av skolans resurser, i form av tid och uppmärksamhet. Vi anser att det är skolans uppgift att motverka sådana genusmönster och förutfattade meningar som finns. Medvetenhet om problemet samt tydliga och rättvisa regler anser vi vara faktorer som kan motverka detta. / Aim The aim with the study was to examine how gender is being expressed in a class in the sixth grade, mainly in physical education but also in other subjects. A more specific aim was to examine how boys and girls in the class were committed in tasks during the lessons plus how they were physically and verbally active in different teaching situations. To answer our aim following questions were formulated: How are boys and girls committed in tasks from the teacher? In which way are boys and girls physical and verbal active during the lessons? What are boys and girls saying in different lessons? Does any pattern of gender and behaviour show up in the class in different teaching situations? Methods We chose to use participating observation as a method to answer the aim and our questions. We observed a class in the sixth grade, at a school located in southern Stockholm, during four lessons in physical education plus a whole day with their other subjects. The main questions we brought decided what to note down. We chose to exclude occurrences when we were not of the same opinion. Obviously there have been assumptions about what things could mean, as body language, comments and so on. During the observations we noted down if there were any differences between boys and girls in the matter of commitment and what physical and verbal activity the pupils showed by how much they participated, what they said and what body language they had. Results After observing the class in a total of nine lessons we noticed that the boys were more verbal during almost all lessons, in particular during gatherings in the beginning and at the end of the lessons. The boys seemed to care less about rules like putting their hand up before speaking, which did that the boys were more noisy during the lessons. While playing basketball the boys were a lot more committed to and active in the game than the girls. Even when they were skating the boys were more active. The boys seemed to be more comfortable than the girls when the activity got more aggressive and with more body contact. In gymnastics and dance boys and girls were committed in their tasks. The girls were more committed in the group work, which they were doing in the classroom. In the handicraft and musiclesson we did not notice any differences between boys and girls in the matter of commitment and physical and verbal activity. During the observations we heard a couple of interesting comments. Our opinion is that some of them helps to strengthen different pattern of gender and ideas about male and female behaviour. For example these two comments from different boys: “Jump, otherwise you are an old hag!” and “You don’t have to play the drums, you are a girl, do the dishes at home or something.” The teacher in physical education also spoke out a comment which aid that dance probably is more boring than killerball: “If you do well now at the dance, maybe we can play killerball later.” Conclusion Our conclusion from the pupils´ behaviour and comments is that some pattern of gender prevails in the class. We mean that boys are being more verbal, care less about rules and are more committed in for example ball games. We think that a result of this behaviour are that the boys get more of the schools resources, in the form of time and attention. According to us it is a main task for schools to neutralize those pattern of gender and preconceived opinions. Awareness of the problem and clear, fair rules are according to us factors to neutralize these things.

Aim The aim of this essay is by using a motor skill track to see if there exists any remarkable difference in the motor skill profiles between pupils from our montessori school and the mean score in the "Nytidstest". The questions at issue we had were: How is the motor skill profile on pupils in year 2 and 3 practicing montessori pedagogy? Is the motor skill profile superior or inferior to the mean score in the "Nytidstest"? What factors, if any, concerning the montessori pedagogy affects the results of the test? Method We used a motor skill track consisting of 8 stations sellected from the "Nytidstest" adapted for year 3 (the original test consists of 16 stations). Pupils from year 2 and 3 in our chosen montessori school were tested in groups of 4-5 persons each. We made the tests on two occasions each lasting for 100 minutes at the time. The observation and making records was directed through already set criteria which generated a motor skill profile and estimated how the pupils managed the stations, the results of the criteria were then translated into points that generated a motor skill profile. Results Our study shows that the pupils on this given montessori school were above the average in the "Nytidstest". However, there were some stations where the score was below average, like jumping and balancing backwards. On the whole the motor skill profile on the pupils from the montessori school rose highly above and in specific cases the performance was up to 100% better. In our test pupils from year 2 also took part and were put to comparison to the year 3 pupils in the "Nytidstest". This was done partly to broaden our selection of pupils but also because their results were not inferior to their school mates in year 3, quite the opposite in some cases it was even superior. Conclusions Why the pupils on this particular montessori school had a stronger motor skill profile than the avarage set on the "Nytidstest" we ssume mostly depends on the pedagogy of montessori were motions are encouraged. But also due to the emphasis this school has put on motor skill training. The pupils are in the habit to be active and because of this they may also be more active in their leisure time. Their school yard offers tools for activity and the pupils also have access to a forest. At times when teachers notice someone over energetic that person can take a few laps on the "activity track" set on the playgrounds and when finished return to work. / Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats var att i en studie observera elevers motoriska beteende på en montessoriskola och jämföra detta med SIH-projektets studie gjord på elever från kommunala skolor i Sverige. De frågeställningar vi använde oss av var: Hur är motorikprofilen på barn som går i år 2 och 3 på en skola med montessoripedagogik? Är motorikprofilen bättre eller sämre än resultatet från Skola, Idrott och hälsa (SIH)-projektets Nytidstest? Finns det något i montessoripedagogiken som påverkar resultatet i motoriktesten? Metod Vi använde oss av en motorikbana ihopsatt av åtta stationer utvalda från Nytidstestets ursprungliga 16 stationer för år 3. Elever från år 2 och 3 på vår montessoriskola fick genomföra banan i grupper om 4-5 personer. Vi hade två testtillfällen på vardera 100 minuter och totalt observerades 15 elever. Observationen och protokollförandet ick efter redan givna kriterier vilket bedömde hur eleverna klarade av stationerna, kriterierna översattes till poäng som skapade en motorikprofil. Resultat Vår studie visar att eleverna på den givna montessoriskolan låg över medelvärdet givet på Nytisdstestet. Det fanns dock några stationer som de låg under, dessa var där hopp och balans förekom. Studerade man helheten hade montessorieleverna över lag bättre motorikprofil och på enstaka stationer upp till tre gånger så bra resultat. I vårt test ingick även elever från år 2 som ställdes mot Nytidstestets år 3. Detta för att bredda vår testgrupp och deras motorikprofil var inte sämre än dess skolkamrater i år 3 tvärtom, i vissa fall var den bättre. Slutsats Varför eleverna på denna montessoriskola har bättre motorikprofil än medelvärdet satt på Nytisdstestet antar vi mest beror på dels montessoripedagogikens upplägg med mycket rörelse och lite stillasittande i klassrummet, men även på att skolan i sig har fokus på motorik. Eleverna har därför fått en vana att röra sig och på grund av det kanske även rör sig mer på fritiden. Skolgården erbjuder redskap för rörelse och bakom skolan finns en skog där barnen kan leka i. När lärarna märker att någon elev har mycket ”spring i benen” får den springa några varv i rörelsebanan för att sedan komma in och fortsätta sitt arbete.

Aim The aim with this essay has been to investigate how preschools profiling in motor activity training, work to stimulate motor development of children. In order to study this, the main focus for the research has been on the following queries: What characterize motor activity training at the preschools studied? What is the purpose with the motor activity training of preschools which were studied? How do the preschools describe the affect that motor activity training has on children? How do the preschools look at the need for motor activity training? Method Four in-depth interviews were conducted with representatives of the chosen preschools profiling in motor activity. My selection was based on a strategic sample and this was made by an internet mapping of preschool activities in the districts of Stockholm, and information from the service guide of the town of Stockholm. Then e-mail was sent to ten contact persons at preschool units, and ten preschools were contacted directly by phone. After calls with preschools and two e-mail replies, four names of preschool personnel who work with motor activity training in different districts of Stockholm were chosen for an interview. An observation of the preschools indoor and outdoor facilities for motor activity training was also made at occasions of the interviews. Results The respondents point out that motor activity training is important for the development of children as a whole. They say that it is significant that motor activity training is performed in a conscious form, and that it is structured. The goal of the preschools, according to the respondents is that the motor activity training contributes to the automatization of motions. Motor activity training improves the learning ability of children, the control of the body, the self-confidence, and it contributes to further interest in motion training and a simpler life. All of the preschools agree that there is an increased need for motor activity training. Conclusions It is important that the people responsible for the development of children have good knowledge of motor activity development, and that they document motor activity of children. Early attention to children with disabilities can minimize the risk to fall behind in other development areas. The observation of the preschools facilities showed that all of the preschools have the required facilities, witch means that they also have good opportunities for motor activity training. Stimulation of motor activity of children is not only preschools responsibility but also parents and the society, which have to change attitudes towards activity of motion. / Syfte Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur förskolor med motorisk inriktning arbetar för att stimulera barnets rörelseutveckling. För att studera detta har undersökningens tyngdpunkt legat på följande frågeställningar: Vad karaktäriserar de studerande förskolornas rörelseträning? Vad är de studerade förskolornas mål med rörelseträning? Hur vill de studerade förskolorna beskriva rörelseträningens inverkan på barnet? Hur ser de studerade förskolorna på behovet av rörelseträning? Metod Fyra djupintervjuer gjordes med personer på förskolor som arbetar med motorisk inriktning. Mitt urval baserades på ett strategiskt urval med hjälp av en kartläggning av Stockolms stadsdelsnämnders förskoleverksamhet genom internet, samt vidare genom Stockholmstads serviceguides fritextsökning. Därefter sändes e-post till tio kontaktpersoner för förskoleenheter och ytterligare tio förskolor kontaktades direkt per telefon. Efter samtal med förskolepersonal och svar från två enhetskontaktpersoner, valdes slutligen fyra namn ut på ansvarig förskolepersonal som arbetade med motorisk inriktning i olika stadsdelsnämnder. Vid intervjutillfället gjordes även en observationsstudie av förskolors rörelseutrymmen inne och ute, samt tillgång till material och redskap. Resultat Representanterna på de studerade förskolorna lyfter fram att rörelseträning är viktigt för barns helhetsutveckling. De anser att det är betydelsefullt att rörelseträningen sker i medveten form, samt att den är strukturerad. Förskolornas mål är att rörelseträningen bidrar till att barnets rörelser automatiseras. Rörelseträning förbättrar barns inlärning, ger kroppskontroll, stärker självförtroendet, bidrar till fortsatt rörelseintresse och gör livet enklare, enligt respondenterna. Samtliga intervjuade är överens om att det finns ett ökat behov av rörelseträning. Slutsats Det är viktigt att de som ansvarar för barns utveckling har goda kunskaper om den motoriska utvecklingen, samt dokumenterar barns motorik. Detta för att tidigt uppmärksamma och hjälpa barn med bristande rörelseförmåga, vilket även kan minimera risken för att bli efter inom andra utvecklingsområden. Observationsstudien visade att samtliga förskolor hade goda förutsättningar beträffande utrymmen och material, vilket även resulterar i goda möjligheter till rörelsestimulans. Barns rörelsestimulering hänger dock inte enbart på förskolan, utan ett stort ansvar ligger hos föräldrar och att samhället medverkar till förändrade attityder till rörelse.