Introduktion: Hjärtsvikt är en vanlig sjukdom i den vuxna befolkningen. För personer som lever med sjukdomen innebär den en stor livsförändring. Behandlingen kan vara komplicerad vilket kan skapa hinder för hantering av sjukdomen. Sjuksköterskor behöver ta del av personers upplevelser för att kunna tillgodose individuella behov och främja deras hälsa. Syfte: Att beskriva personers upplevelse av att leva med hjärtsvikt. Metod: En litteraturstudie med nio ingående artiklar med kvalitativ design genomfördes. Studiens analysmetod var en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra slutliga kategorier; Att livet förändras, Att sjukdomen påverkar relationer med andra, Att acceptera sitt tillstånd och Att behöva stöd och strategier för att hantera vardagen. Slutsats: För att stödja personer som lever med hjärtsvikt genom deras förändring krävs att sjuksköterskor har kunskap om utmaningar och hälsofrämjande aspekter som de upplever. Resultatet kan bidra till en ökad förståelse för och kunskap om personers upplevelse av att leva med hjärtsvikt. Vidare belyser resultatet vikten av ett individuellt anpassat stöd från sjuksköterskor och ökar förutsättningarna att bedriva en mer personcentrerad vård för personer som lever med hjärtsvikt.

Bakgrund: ALS är en gemensam beteckning på ett flertal motorneuronlogiska sjukdomar. ALS kännetecknas av att nervceller eller motorneuron som styr skelettmuskulaturen i kroppen bryts ner, vilket leder till att musklerna i kroppen successivt förtvinar. Debutsymtomen för ALS innefattar bland annat muskelsvaghet, muskelryckningar samt muskelkramper. Vanliga känslor kopplade till ALS kan bestå av saker som rädsla, förlust, förnekelse och självömkan. På grund av sjukdomens medförda fysiska, psykiska och sociala utmaningar kräver ALS även en specialiserad och personcentrerad omvårdnad.  Syftet: Beskriva personers upplevelser av att leva med ALS under det första året efter diagnostisering. Metod: Studien hade utgångspunkt i en kvalitativ ansats med fyra valda patografier, vilket analyserades genom en innehållsanalys av Hällgren Graneheim Lundman (2017).  Resultat: Resultatet beskrevs utifrån tre huvudkategorier, vilket bestod av att Försöka leva i nuet, En förändrad tillvaro och En förlorad framtid. Personerna upplevde det som svårt i vissa stunder att leva i nuet. Personerna fastställde att ALS blev som en kamp mot deras positiva inställning till livet och att börja förtränga verkligheten. Samtidigt kunde de sociala interaktionerna medföra att personerna kunde avledas från deras sjukdom och istället försöka leva i nuet. Personerna kunde även känna en förändrad tillvaro, i koppling till att inte kunna klara sig själva och till den kroppsliga förändring som skedde. På grund av den successiva  försämringen ökade personernas känslor av sorg och förlorad hoppfullhet om en fortsatt bra framtid. En förlorad framtid var något som personerna upplevde och de började  inse att livet gick mot sitt slut, i takt med att kroppen förändrades. Slutsats: Under det första året efter diagnostisering av ALS uppstod fysisk och mental kamp för sin hälsa. Personen krävde en positiv inställning till livet, även om känslor av oro, ångest, rädsla och sorg ofta förekom hos respektive person. Deras familjer sågs som den viktigaste delen i deras liv, för att känna en strimma av hopp och för att få den hjälpen de behövde i hemmet. Arbetet belyser även vikten av att sjuksköterskan respekterar och främjar personers autonomi samt integritet. För att främja personens integritet är sjuksköterskan stöd och att visa respekt för personens autonomi betydelsefullt.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en ökande folkhälsosjukdom som till stor del orsakas av ohälsosammalevnadsvanor. Det är viktigt att sjuksköterskan utöver sin specialistkompetens, omvårdnad, har denkunskap som krävs för att kunna hjälpa patienter att motiveras till egenvård och livsstilsförändringargenom motiverande samtal. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter avatt motivera vuxna patienter med diabetes typ 2 till egenvård och livsstilsförändringar. Metod: Studienär en allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats. Resultat: Studien resulterade i 3 kategorier och 6underkategorier; Vikten av kunskap (otillräcklig utbildning & utbildning ökar sjuksköterskanssjälvförtroende), Sjuksköterskans hinder (maktlöshet och hopplöshet & Sjuksköterskans upplevelser avpatienternas beteenden och attityder), Stöd från organisationen (ekonomiska brister & behovet av tid)som besvarade studiens syfte och problemformulering. Diskussion: Sjuksköterskorna upplevdekunskapsbrist gällande att motivera patienter till att utföra egenvård och livsstilsförändringar. Ekonomi,resurser och tidsbrist hade en påverkan på sjuksköterskans arbete. Sjuksköterskor som fått utbildninginom hantering av patienter med diabetes typ 2 upplevde vården mer lättsam med förbättradevårdresultat. Slutsats: Vården av patienter med diabetes typ 2 kan förbättras om sjuksköterskor harkunskap, tid och stöd för att kunna utöva personcentrerad vård och för att motivera patienter tillegenvård och livsstilsförändring / Background: Type 2 diabetes is an increasing public-health disease largely caused by unhealthylifestyle habits. It is important that nurses, in addition to their specialized competence, have theknowledge required to help patients to be motivated to self-care and lifestyle changes throughmotivational interviewing. Aim: Describe nurses' experiences of motivating adult patients with type 2diabetes to self-care and lifestyle changes. Method: General literature review with a qualitativeapproach. Results: The study resulted in 3 categories and 6 subcategories; Importance of knowledge(insufficient education & education increases the nurse's self-confidence), nurse's obstacles(powerlessness & hopelessness & nurse's experiences of patients' behaviors and attitudes), Support fromthe organization (financial shortages & the need for time) that answered the study's purpose andproblem formulation. Discussion: The nurses experienced lack of knowledge regarding motivatingpatients to perform self-care and lifestyle changes. Finances, resources and lack of time had an impacton the nurses' work. Nurses who received training in management of type 2 diabetes perceived thecare to be more straightforward with improved outcomes. Conclusion: The care of patients with type 2diabetes can be improved if nurses have the knowledge, time and support to practice person-centeredcare to motivate patients to self-care and lifestyle changes.