This study aims to semantically analyse the use of the three placement verbs wAH, wd(i), and rdi in Earlier Egyptian to investigate the nuances and development of the process of ‘placing’ in the language. A mixed methods approach was employed in the study using Systemic Functional Linguistics as the theoretical framework. The results show that the three verbs have distinct semantic profiles. The use of wd(i) and rdi changes after the Old Kingdom, whereas wAH remains more or less the same denoting a downward movement of the Goal. One of the verbs – wd(i) in the Old Kingdom and rdi after that – functions as a more general and frequent verb, although wd(i) already in the Old Kingdom shows a specific nuance of ‘firm placing’. Additionally, rdi is rare as a placement verb in the Old Kingdom, after which it is semantically bleached and becomes the general placement verb of the language. At the same time, the use of wd(i) diminishes.  Furthermore, the process of ‘placing’ in Earlier Egyptian tends to only include the participants Actor, Goal, and Location, whereas the other circumstances of the process are often more or less implicit. Consequently, the nuances of the process of ‘placing’ – especially with rdi after the Old Kingdom – can be interpreted from the combination of the participants and the co(n)text of the process as a whole. / Syftet med denna studie är att semantiskt analysera användningen av de tre placeringsverben wAH, wd(i) och rdi i tidig fornegyptiska för att undersöka nyanserna och utvecklingen av processen ”att placera” i språket. I studien användes en blandad metod med Systemisk Funktionell Lingvistik som teoretiskt ramverk. Resultaten visar att de tre verben har distinkta semantiska profiler. Användningen av wd(i) och rdi förändras efter Gamla riket, medan wAH förblir mer eller mindre oförändrat och betecknar en nedåtgående rörelse av Goal. Ett av verben – wd(i) i Gamla riket och rdi därefter – fungerar som ett mer allmänt och frekvent verb, även om wd(i) redan i Gamla riket uppvisar en specifik nyans av ”fast placering”. Dessutom är rdi sällsynt som placeringsverb i Gamla riket, varefter det semantiskt bleks och blir språkets allmänna placeringsverb. Samtidigt minskar användningen av wd(i).  Därutöver tenderar processen ”att placera” i tidig fornegyptiska att endast omfatta deltagarna Actor, Goal och Location, medan de övriga omständigheterna är mer eller mindre implicita. Följaktligen kan nyanserna i processen ”att placera” – särskilt med rdi efter Gamla riket – tolkas utifrån kombinationen av dess deltagare och ko(n)texten i sin helhet.

I denna studie undersöktes hur man beskriver placering i den kausativa formen i ryska och hur språkinlärare med ryska som förstaspråk (L1) bedömer placeringsverb i svenska som andraspråk (L2). Analysen inkluderade både kvalitativa och kvantitativa metoder. Videoklipp med händelser tagna från ”Put & Take project” (Bowerman et al., 2004) användes för att samla in data om placeringshändelser på ryska. Resultatet visade att deltagarna använde placeringsverben (med olika prefix) lozhit’ lägga och stavit’ ställa men däremot inte sadit’ sätta, som också förekommer i det ryska språket, men som har en mer specifik funktion jämfört med exempelvis nederländska (Rakhilina och Lemmens, 2003:320). Ett webbaserat formulär där svenska placeringsverb presenteras tillsammans med bilder av olika föremål (Andersson & Gullberg, 2016) möjliggjorde insamling och analys av andraspråksinlärares bedömningar av svenska placeringsverb och även en jämförelse med data från svenska deltagare. Resultaten visade på stora likheter mellan den ryska gruppens bedömningar och tidigare undersökta svenska gruppers bedömningar. Detta tyder på att deltagare med ryska som L1 kan differentiera svenska placeringsverb, åtminstone när det gäller receptivt ordförråd och ej tidsbegränsade uppgifter. Skillnader kan eventuellt finnas på andra nivåer, t.ex. i produktivt ordförråd, något som behöver studeras vidare.