This study aims to semantically analyse the use of the three placement verbs wAH, wd(i), and rdi in Earlier Egyptian to investigate the nuances and development of the process of ‘placing’ in the language. A mixed methods approach was employed in the study using Systemic Functional Linguistics as the theoretical framework. The results show that the three verbs have distinct semantic profiles. The use of wd(i) and rdi changes after the Old Kingdom, whereas wAH remains more or less the same denoting a downward movement of the Goal. One of the verbs – wd(i) in the Old Kingdom and rdi after that – functions as a more general and frequent verb, although wd(i) already in the Old Kingdom shows a specific nuance of ‘firm placing’. Additionally, rdi is rare as a placement verb in the Old Kingdom, after which it is semantically bleached and becomes the general placement verb of the language. At the same time, the use of wd(i) diminishes.  Furthermore, the process of ‘placing’ in Earlier Egyptian tends to only include the participants Actor, Goal, and Location, whereas the other circumstances of the process are often more or less implicit. Consequently, the nuances of the process of ‘placing’ – especially with rdi after the Old Kingdom – can be interpreted from the combination of the participants and the co(n)text of the process as a whole. / Syftet med denna studie är att semantiskt analysera användningen av de tre placeringsverben wAH, wd(i) och rdi i tidig fornegyptiska för att undersöka nyanserna och utvecklingen av processen ”att placera” i språket. I studien användes en blandad metod med Systemisk Funktionell Lingvistik som teoretiskt ramverk. Resultaten visar att de tre verben har distinkta semantiska profiler. Användningen av wd(i) och rdi förändras efter Gamla riket, medan wAH förblir mer eller mindre oförändrat och betecknar en nedåtgående rörelse av Goal. Ett av verben – wd(i) i Gamla riket och rdi därefter – fungerar som ett mer allmänt och frekvent verb, även om wd(i) redan i Gamla riket uppvisar en specifik nyans av ”fast placering”. Dessutom är rdi sällsynt som placeringsverb i Gamla riket, varefter det semantiskt bleks och blir språkets allmänna placeringsverb. Samtidigt minskar användningen av wd(i).  Därutöver tenderar processen ”att placera” i tidig fornegyptiska att endast omfatta deltagarna Actor, Goal och Location, medan de övriga omständigheterna är mer eller mindre implicita. Följaktligen kan nyanserna i processen ”att placera” – särskilt med rdi efter Gamla riket – tolkas utifrån kombinationen av dess deltagare och ko(n)texten i sin helhet.

I denna studie undersöktes hur man beskriver placering i den kausativa formen i ryska och hur språkinlärare med ryska som förstaspråk (L1) bedömer placeringsverb i svenska som andraspråk (L2). Analysen inkluderade både kvalitativa och kvantitativa metoder. Videoklipp med händelser tagna från ”Put & Take project” (Bowerman et al., 2004) användes för att samla in data om placeringshändelser på ryska. Resultatet visade att deltagarna använde placeringsverben (med olika prefix) lozhit’ lägga och stavit’ ställa men däremot inte sadit’ sätta, som också förekommer i det ryska språket, men som har en mer specifik funktion jämfört med exempelvis nederländska (Rakhilina och Lemmens, 2003:320). Ett webbaserat formulär där svenska placeringsverb presenteras tillsammans med bilder av olika föremål (Andersson & Gullberg, 2016) möjliggjorde insamling och analys av andraspråksinlärares bedömningar av svenska placeringsverb och även en jämförelse med data från svenska deltagare. Resultaten visade på stora likheter mellan den ryska gruppens bedömningar och tidigare undersökta svenska gruppers bedömningar. Detta tyder på att deltagare med ryska som L1 kan differentiera svenska placeringsverb, åtminstone när det gäller receptivt ordförråd och ej tidsbegränsade uppgifter. Skillnader kan eventuellt finnas på andra nivåer, t.ex. i produktivt ordförråd, något som behöver studeras vidare.

Denna studie hade till syfte att undersöka vilka metoder för ordinlärning med fokus på betydelse som förekom i textböcker för SFI kurs B och C. Frågeställninggen förankrades teoretiskt i tidigare språkvetenskaplig och psykologisk forskning om ordinlärningsmetoder. Fyra textböcker granskades för att identifiera och kategorisera ordinlärningsmetoder med fokus på betydelse enligt Nations (2011) kategorisering av betydelserelaterade aspekter av ordkunskap (associationer, begrepp och referens, form-betydelsekoppling). Därefter analyserades fynden enligt Cummins fyrfältsmodell (2017). Resultatet visade att en typ av aktivitet inom aspekten begrepp och referens (svara på frågor som innehåller målorden) dominerade och utgjorde över 50% av de betydelserelaterade ordinlärningsaktiviteterna i textböckerna. Det var också den enda typen av aktivitet inom begrepp och referens. För aspekterna associationer och form-betydelsekoppling förekom varierande aktiviteter. Därmed erbjuder böckerna en variation av metoder för inlärning av ordbetydelser inom två aspekter men endast en metod inom en aspekt. Detta begränsar vägarna till att främja inlärarens lärandeprocess då fler metoder kan erbjuda olika positiva effekter på ordinlärning.

Syftet med denna kvalitativa studie är att ge en holistisk och fördjupad bild av ämnesspråk i dagens idrott och hälsa genom att undersöka lärares användande av, förståelse för och tankar om ämnesspråk. Vid datainsamlingen nyttjades en metodkombination bestående av strukturerade lektionsobservationer, stimulated recall samt semistrukturerade intervjuer. Insamlad data analyserades med hjälp av lexikal semantik, terminologilära och tematisk analys. De språkvetenskapliga resultaten indikerar att ämnesspråket som hör samman med idrott är betydligt starkare än ämnesspråket som relaterar till hälsa, både vad gäller kvantitativa och kvalitativa aspekter. Utifrån det didaktiska perspektivet tyder resultaten på att lärarna primärt använder ämnesspecifika termer för att möjliggöra görande, samt att lärarna inte använder ämnesspråk i ett kunskapsutvecklande syfte, utan snarare för att informera om, motivera eller summera lektionsinnehållet. Fynden som utgår från lärarperspektivet visar dels att det saknas en tolkningsgemenskap för vad begreppet ämnesspråk innebär, dels att majoriteten av lärarna inte anser att ämnesspråket har någon större betydelse för elevernas lärande. Ämnesspråkets svaghet i kombination med lärarnas bristande förståelse för och negativa åsikter om ämnesspråk riskerar att ge upphov till att eleverna inte får möta, lära sig eller bli bedömda på det ämnesinnehåll som anges i styrdokumenten, vilket hämmar uppfyllelsen av ämnets kunskaps- och demokratiuppdrag.

The semantics of New Testament words is a complex subject as these words often have backgrounds consisting of a usage in both extrabiblical Greek literature and the Septuagint, in extension also being the object of Hebraic influence. Καρδία, often translated ”heart”, is no exception. In some Greek literature, the organ is referred to literally, but in the New Testament, καρδία is exclusively used figuratively. Another layer of complexity is added when the nature of this figurative usage is considered, as it includes aspects of cognition, volition, morality, and more. In this thesis, I studied how καρδία is used in the New Testament in comparison to the Septuagint, investigating the existing notion of a “biblical usage” of the word. This usage was then compared to its usage in periods ranging from 800–270 BCE, further exploring the existence of a distinct biblical usage but from a diachronic perspective. For this study, I adopted an interdisciplinary approach inspired by computational and corpora linguistics, dedicating a substantial part of this thesis to evaluating the approach within the field of New Testament lexicography. Its usage in the New Testament and the Septuagint was found to be similar, and I was able to propose some areas where this similarity became the most evident. This biblical usage of καρδία was not found to share much similarity with its usage in extrabiblical literature, with a biblical “moral” and “theological” usage standing out as being the main points of contrast. For the purposes of New Testament lexicography, the approach was found beneficial regarding the collection of evidence, although some issues will need to be further investigated.

Jag har i min masteruppsats, utifrån ett begreppshistoriskt perspektiv med transnationell tillämpning, analyserat begreppsöverföringen och etableringen från begreppet Holocaust till det svenska ordet förintelsen med dess nya betydelse Förintelsen. Jag har även analyserat när, hur och vilka som befäste begreppet Förintelsen i svenskt språkbruk. Ordet och begreppet Holocaust Min analys visar att begreppet Holocaust överförs till Sverige och etableras i Sverige genom det svenska ordet och begreppet Förintelsen. Ordet och begreppet Förintelsen Mitt arbete presenterar ett resultat som kullkastar tidigare uppfattningar om etableringen av ordet och begreppet Förintelsen i svenskt språkbruk. Etableringen av ordet och begreppet Förintelsen genomfördes på följande sätt. Bonniers Förlag lanserade år 1978 en översättning av romanen Holocaust, i Sverige marknadsförd med titeln Förintelsen. År 1979 premiärvisade SVT den amerikanska tv-serien Holocaust, i Sverige marknadsförd med titeln Förintelsen. Tidningarna fylldes från år 1979 av artiklar om det nazistiska folkmordet på judar under andra världskriget med rubriken Förintelsen samtidigt som Skandinaviska Institutet för judisk utbildning och kultur producerade läromedel för Sveriges samtliga skolor och bibliotek under begreppet Förintelsen. År 1982 repriserades tv-serien Förintelsen, omgärdad av faktaprogram, allt under det samlande namnet Förintelsen. Ordet och begreppet Förintelsen hade slutligen, efter fyra års intensiv användning, slagit igenom i svenskt språkbruk. Mitt arbete visar att det fanns en samstämmighet, en gemensam vilja hos Bonniers Förlag, SVT, massmedia och judiska organisationer att benämna det nazistiska folkmordet på judar under andra världskriget under den gemensamma benämningen Förintelsen. Alla samverkade för att befästa ordet och begreppet Förintelsen. Jag har i mitt arbete visat att det inte enbart var titeln på en tv-serie som befäste begreppet Förintelsen i svenskt språkbruk. Det krävdes en omfattande samverkan för att etablera ordet och begreppet Förintelsen i Sverige såsom ett samlande begrepp för det nazistiska folkmordet på judar under andra världskriget. / In my master's thesis, from a conceptual historical perspective with transnational application, I have analyzed the concept transfer and the establishment from the concept of Holocaust to the Swedish word förintelsen with its new meaning Förintelsen. I have also analyzed when, how and who consolidated the concept of Förintelsen in Swedish language use. The word and the concept of the Holocaust My analysis shows that the concept of the Holocaust is transferred to Sweden and established in Sweden through the Swedish word and the concept of Förintelsen. The word and the concept of Förintelsen My work presents a result that overturns previous perceptions about the establishment of the word and the concept of Förintelsen in Swedish language. The establishment of the word and the concept of the Holocaust was carried out in the following way. Bonniers Förlag launched in 1978 a translation of the novel Holocaust, in Sweden marketed with the title Förintelsen.In 1979, SVT premiered the American television series Holocaust, in Sweden marketed with the title Förintelsen. From 1979, the newspapers were filled with articles about the Nazi genocide of Jews during World War II, entitled Förintelsen, while the Scandinavian Institute for Jewish Education and Culture produced teaching materials for all of Sweden's schools and libraries under the term Förintelsen. In 1982, the television series Förintelsen was repeated, surrounded by factual programs, all under the collective name Förintelsen. The word and the concept of Förintelsen had finally, after four years of intensive use, made its way into Swedish language. My work shows that there was a consensus, a common will at Bonniers Förlag, SVT, the media and Jewish organizations to name the Nazi genocide of Jews during World War II under the common name Förintelsen. Everyone worked together to consolidate the word and the concept of Förintelsen. In my work, I have shown that it was not only the title of a TV series that consolidated the concept of Förintelsen in Swedish language. Extensive collaboration was required to establish the word and concept of Förintelsen in Sweden as a unifying concept for the Nazi genocide of Jews during World War II.