Matematik brukar anses av många elever vara ett svårt ämne som är kopplat med det formella lärandet. Att använda utomhuspedagogik i fritidshemmet för att utveckla barnens matematiska förmågor är ett sätt att uppnå fritidshemmets kompletterande uppdrag med matematik. Syftet med denna studie är att genom intervjuer med tre fritidspedagoger och en fritidslärare, som vi kallar för fritidshemslärare i vår studie, undersöka deras uppfattningar kring användningen av utomhusmatematik i fritidshemmet. Vi använder oss av utomhuspedagogikens centrala syn på lärande och John Deweys pragmatiska lärandeteori. Båda betonar vikten av det platsbaserade lärandet genom kroppsliga och sinnliga erfarenheter. Resultatet visar att alla fritidshemslärarna delar samma positiv syn på utomhuspedagogik där närmiljön används som lärmiljön, men bara de som har längre erfarenhet av yrket som ser fler lärandemöjligheter för utomhusmatematik. Ett platsrelaterat perspektiv för utomhusmatematik saknas hos den fritidsläraren som inte har intresse för matematik och den fritidspedagogen som är utbildad med tidigare utbildning då utomhuspedagogik var ett obekant begrepp.