I den här uppsatsen undersöks utvecklingen av den gamla pluralkongruensen hos svenska finita verb, mellan olika genrer. Fyra grupper av texttyper genomsöks med hjälp av korpusar för att se om det finns skillnader i när genrerna övergick till den singulara användningen. Grupperna, som i sig kan bestå av flera korpusar, är 1) Bibeln och lagtexter, typer av text som kan förväntas att ändras sent, 2) tidningstexter, 3) partipolitiska texter och 4) skönlitteratur. Genom sökningar dels på verb i pluralform (äro, voro), dels på plurala pronomen (vi), visar resultaten att de olika grupperna verkar har ändrats i olika takt under första halvan av 1900-talet. Skönlitteratur uppvisar tidiga fall av singulara verb till plurala subjekt, lagtexterna övergick mycket senare än de flesta texttyper och tidningar och partipolitiska texter hamnar ungefär mellan de andra.