I den här uppsatsen undersöks utvecklingen av den gamla pluralkongruensen hos svenska finita verb, mellan olika genrer. Fyra grupper av texttyper genomsöks med hjälp av korpusar för att se om det finns skillnader i när genrerna övergick till den singulara användningen. Grupperna, som i sig kan bestå av flera korpusar, är 1) Bibeln och lagtexter, typer av text som kan förväntas att ändras sent, 2) tidningstexter, 3) partipolitiska texter och 4) skönlitteratur. Genom sökningar dels på verb i pluralform (äro, voro), dels på plurala pronomen (vi), visar resultaten att de olika grupperna verkar har ändrats i olika takt under första halvan av 1900-talet. Skönlitteratur uppvisar tidiga fall av singulara verb till plurala subjekt, lagtexterna övergick mycket senare än de flesta texttyper och tidningar och partipolitiska texter hamnar ungefär mellan de andra.

Denna uppsats behandlar språket i två klassiska barnböcker. Syftet är att avgöra om Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige var så radikalt modern som den än idag ofta anses vara. Studien är en komparativ litteraturstudie som innefattar en jämförelse mellan den nämnda boken och Barnen ifrån Frostmofjället utifrån ett antal olika aspekter av språket. De undersökta dragen är utvalda från fyra närlästa kapitel i vartdera verket men resultaten baseras på verken som helhet. Resultaten visar på betydande skillnader i böckernas stavning men små skillnader i fråga om ordvariation, lexikon och grammatik. Den slutsats som kan dras av studien är att språket i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige i fråga om modernitet inte skilde sig nämnvärt från den samtida Barnen ifrån Frostmofjället.