I denna uppsats behandlas på ett diskursivt plan hur frågor om barn under femton år som nyttjas av annan för kriminell verksamhet, kommer till uttryck i samtida rättsliga dokument med tillhörande remissvar. Problemformulering som ligger till grund för denna studie har bestått av tre frågor; vilka diskursiva antaganden och påståenden figurerar om barn som begår brott i promemorian Ds 2020:23 (?), vilka diskursiva antaganden och påståenden figurerar om barn som begår brott i de inkomna remissvaren (?), och hur återfinns och konstrueras de olika diskurserna i SOU 2022:1? Materialet som ligger till grund för studien utgörs av två utredningar och tillhörande remissvar. Det analyserade materialet har hanterats med diskursanalys som både teori och metod. Eftersom uppsatsen är inriktad på specifika samtida rättsliga dokument har inga studier på samma inslagna linje identifierats. Tidigare forskning utgörs av angränsande områden som polisiära ingripande, brottsförebyggande arbete och medias rapportering om brott. Samtliga som på olika sätt är en del i omhändertagandet av barn som nyttjas av annan för kriminell verksamhet. Denna uppsats pekar på att det finns bred uppfattning och stor skillnad mellan olika remissvar. Resultatet kan även visa hur diskursordningen förändras mellan utredning och betänkande, som med stor sannolikhet påverkar utgången av givet lagförslag: Beslag, husrannsakan och kroppsvisitation får även utan sådana skäl göras om det finns särskild anledning att anta att den unge utnyttjas av annan i brottslig verksamhet.