Denna studie är en undersökning av hypotesen om att relationen mellan ackord & text kan an-vändas som pedagogisk metod för att lära eleverna skapa egna poplåtar. Studien är ett försök att etablera en relation, mellan den medierade musikkulturen som eleverna dagligen möter, och den musikpedagogik som skolmiljön står för. Att ta två naturliga och oundgängliga inslag i en poplåt och göra dem till en pedagogisk metod kräver vissa eller särskilda perspektiv för att underlätta elevernas lärande. Ambitionen var att kunna formulera dessa perspektiv som tankeredskap för elevens successivt estetiska lärande. Ett tolkande eller reflekterande över ackordföljdernas inne-börd var tänkt som ett inledande moment då elevens skapande skulle börja. Denna intellektuella utmaning kräver en övertydlighet från lärarens sida för att det skall bli det förväntade innehållet i elevens skapande. Undersökningen är gjord i mellanstadiet, årskurs fem och sex. Genomförandet bestod av två lektioner i vardera årskursen, samt två enkäter efter respektive lektion, enkäter där eleverna fick svara på frågor om lärande, önskemål och synpunkter om innehåll i undervisningen, samt vad som var lätt respektive svårt. Metoden gav empiriskt material för att undersöka hur eleverna lär sig att göra en poplåt och med vilka begrepp och perspektiv som detta lärande kan underlättas och stimuleras. Studien gav möjlighet att formulera de tre punkterna i lärandets process; (i)lyssna, observera och förstå, (ii)använd lyssnandet i ditt egna skapande, (iii)skapa struktur och ramar kring förståelsen. Att det finns flera fördelar med upprepad repetition var ett biresultat. Under studiens gång uppstod flera möjligheter att formulera, betrakta och förstå elevernas successiva process att skapa ett musikkonstverk där texten skulle bidra till att framhäva musikens uttryck.