Syftet med denna magisteruppsats är att belysa hur bosnienserbiska public servicejournalister upplever den journalistiska yrkesrollen, den redaktionella vardagen och den samhälleliga kontexten som de befinner sig i. Journalister på Radijo Televizija Republike Srpske, RTRS, har stått i centrum för undersökningen som är av kvalitativt slag. Två datainsamlingsmetoder användes – samtalsintervjuundersökning och frågeundersökning. Båda genomfördes på redaktionen i Banja Luka. Dessutom har uppsatsens ambition varit att belysa den metodproblematik som kan uppstå när känsliga forskningsfält undersöks. Huvudfrågan lyder: Hur ser nyhetsjournalister på RTRS på sin professionella yrkesroll och vardag? De kompletterande frågorna är: På vilket sätt anser RTRS-journalisterna att kriget påverkar dem i det dagliga arbete? Vem, vad eller vilka anser RTRS-journalisterna har störst makt över RTRS-journalistikens inriktning? Hur ser RTRS-journalisterna på grannkanalen RTVFBiH – och hur påverkar det synen på det egna arbetet? Samt Hur stor inverkan anser RTRS-journalisterna att den generella jargongen i RS har på RTRS:s journalistik? På grund av kriget under 1990-talet är dagens bosniska samhälle djupt nationalistiskt och etniskt splittrat, vilket även tydligt avspeglas i landets medier. Inte minst och i synnerhet public service som även den är nationalismburen. Detta bidrar till en både svårbalanserad verklighet för public servicejournalister i landet. Samhällsprofessorn Kaldor och journalistikforskaren Baruch Wachtel menar båda att förutsättningarna för media i postkonfliktkontexter likt den i Bosnien på olika sätt hindrar den ”riktiga” journalistikens fulla existens och kvalité. Resultatet visar att RTRS-journalisterna ofta beskriver sin verklighet på ett negativt sätt – starkt krigsfärgad, djupt nationalistisk, under press från olika håll (annonsörer, chefer etc.), oerhört politiserad, oprofessionell, självcensurerad etc. Sammanfattningsvis beskrivs vardagen på RTRS och det journalistiska yrket på ett sätt som markant skiljer sig från det som i vanliga fall förknippas med public service. Kriget beskrivs vidare som den dominerande och återkommande problematiken, en öm punkt som omöjliggör den bosniska public servicejournalistikens neutralitet och objektivitet. Detta betraktas dock som befogat eftersom föreställningen om att de ”andra” (bosnienkroaterna och bosnjakerna) förhåller sig likadant mot bosnienserberna. På så sätt menar flera journalister att kriget fortfarande fortsätter och public service är ett av många nationalistiska slagfält i dagens Bosnien.

I denna uppsats undersöks den komplexa processen av återuppbyggnad i Sarajevo efterkriget i det forna Jugoslavien. Genom en kvalitativ fallstudie analyserar uppsatsen kritiskt deprioriteringar som gjorts i återuppbyggnaden, men även hur dess resultat påverkatvardagslivet i staden. Genom att använda intervjuer som primär metod, synliggörs röstersom inte vanligtvis blir hörda i den befintliga diskursen. Under kriget förstördes bådesymboliska kulturarv och vardagliga platser såsom marknader, bostäder och mötesplatser.Med stadens heterogenitet som måltavla, orsakade förstörelse av den byggda miljön iSarajevo stor materiell och emotionell förlust för invånarna. Återuppbyggnaden som följdedärefter präglades av betydande internationella investeringar, vilket har lett till en ekonomiskövergång till marknadsekonomi. Kritiker menar att internationella och nationella aktörer harprioriterat kortsiktiga ekonomiska vinster framför långsiktig social hållbarhet. Svaglagstiftning och brist på ramverk har medfört en urban fragmentering, där privata ochvinstdrivande aktörer dominerar återuppbyggnaden. Detta har i sin tur begränsatmedborgarinflytandet i återuppbyggnadsprocessen och social hållbarhet har hamnat iskymundan vilket gjort att många allmänna platser är exkluderande. Denna uppsats belyservikten av en holistisk och inkluderande planeringsprocess som tar hänsyn till både fysiska ochsociala aspekter. Vidare forskning kan göra djupare analyser av medborgarinflytandet iåteruppbyggnadsprocessen och jämföra med fallstudier i andra städer. Detta kan i sin turleda till utvecklingen av strategier för återuppbyggnad i samtida och framtida krigsdrabbadestäder. / This thesis investigates the complex process of reconstruction in Sarajevo following the warin the former Yugoslavia. Through a qualitative case study, the thesis critically analyzes thepriorities set during the reconstruction process and how its outcomes have affected everydaylife in the city. Interviews have helped amplify voices that are not usually heard in theexisting discourse. During the war, both symbolic cultural heritage and everyday places suchas markets, homes, and meeting spots were destroyed. Targeting the city's heterogeneity,the destruction of Sarajevo's built environment caused significant material and emotionalloss for its residents. The subsequent reconstruction was marked by substantial internationalinvestments, leading to an economic transition towards a market economy. Critics argue thatinternational and national actors have prioritized short-term economic gains over long-termsocial sustainability. Weak legislation and a lack of frameworks have resulted in urbanfragmentation, where private and profit-driven actors dominate the reconstruction. This, inturn, has limited citizen influence in the reconstruction process, pushing social sustainabilityto the background and making many public spaces exclusive to certain groups. This thesishighlights the importance of a holistic and inclusive planning process that considers bothphysical and social aspects. Further research could provide deeper analyses of citizeninfluence in the reconstruction process and compare with case studies in other cities. Thiscould, in turn, lead to the development of strategies for reconstruction in contemporary andfuture war-affected cities.