With the whole world in the classroom teachers are confronted with pupils from different backgrounds and with different worldviews, a fact that entails pedagogic challenges on a daily basis. One of them, stated by contempora- ry research, is the gap between a secular educational system and religious faith. Religious citizens are excluded from the public arena in western secular societies according to philosopher Jürgen Habermas and contemporary rese- arch demonstrate that religious pupils experience that today’s secular religious education is incompatible with their religious faith and practices. The ques- tion is, how are RE teachers to handle this gap? What advice is being given to them? And for whom is the educational system actually made? This bachelor thesis turns, with Habermas’ theory as point of departure, to contemporary Swedish and British literature in the pedagogy of religious education to find answers. The literature has been analysed from the perspective of an ideology critic in order to reveal the underlying ideologies and shed light upon alternative courses of action expressed in the material as well as their pedagogic and democratic consequences. The analysis shows that the Swedish literature maintains and promotes a secular perspective on religious education whereas the British literature criticises a secular educational di- scourse and complements the secular perspective with a postmetaphysical and possibly a religious perspective. The answers as to how teachers are to appro- ach the problematic situation described above are therefore strictly limited to either a secular or a postmetaphysical ideology, though the British literature offers more wide-ranging alternative courses of action in its criticism of the prevailing secular discourse. As a consequence the Swedish literature confirms and reinforces Habermas’ theory about western societies, presents almost no alternative courses of action and is less including and less democratic than the British literature. The advice given by the British literature is mostly concerned with acknowledging and inviting religious language, religious expe- rience, religious faith and practice in the classroom. That is, to open up for a pedagogy of religious education that teaches about God(s) as a possibility. / Med hela världen i klassrummet förs lärare samman med elever från olika bakgrunder och med olika verklighetsuppfattningar, något som medför pe- dagogiska utmaningar. En av dessa, vilken återfinns i tidigare forskning, är gapet mellan ett sekulärt utbildningssystem och religiös tro. Jürgen Haber- mas menar att religiösa medborgare utestängs från den offentliga arenan i sekulära västerländska samhällen och tidigare forskning lyfter fram religiö- sa elevers upplevelser av dagens sekulära religionskunskapsundervisning som inkompatibel med deras religiösa tro och praktik. Frågan är, hur ska religi- onskunskapslärare hantera denna problematik? Vilka råd står att finna? Och vem är utbildningssystemet egentligen till för? Denna uppsats tar sin utgångspunkt i Habermas teori och riktar uppmärk- samheten mot svensk och brittisk religionsdidaktisk litteratur för att finna svar på dessa frågor. Litteraturen har analyserats med hjälp av ideologianalys samt ideologikritik i syfte att undersöka de underliggande ideologier och hand- lingsalternativ som uttrycks respektive möjliggörs i materialet. Vidare analy- seras och diskuteras materialets didaktiska och demokratiska konsekvenser. Analysen visar att den svenska litteraturen upprätthåller och förstärker ett i huvudsak sekulärt perspektiv på religionskunskapsundervisning medan den brittiska litteraturen kritiserar den sekulära utbildningsdiskursen samt kom- pletterar det sekulära perspektivet med ett postmetafysiskt och möjligen även ett religiöst perspektiv. De råd som återfinns i materialet gällande den proble- matiska situation som beskrivits ovan är alltså strikt begränsade till antingen en sekulär eller en postmetafysisk ram, även om den brittiska litteraturen er- bjuder bredare och fler handlingsalternativ än den svenska. Följaktligen är den svenska litteraturens dörr till undervisning om religion och religiös praktik på andra premisser än sekulära i princip stängd medan den brittiska litteratu- rens dörr står på vid gavel. Den brittiska litteraturen öppnar med andra ord upp för en religionskunskapsundervisning som undervisar om Gud(ar) som en möjlighet.