<p>I denna uppsats har jag valt att undersöka fem elevers syn/uppfattning av religionskunskapsundervisningen. Syftet med uppsatsen är att ta reda på dessa fem elevers syn/uppfattning av religionskunskapsämnet samt deras åsikter om de metoder (tillvägagångssätt) som deras lärare använder i undervisningen. Detta ligger i mitt intresse som blivande religionskunskapslärare. I undersökningen användes en kvalitativ forskningsmetod med djupintervjuer som grund. Resultatet av studien är att eleverna upplever religionskunskapsundervisningen som intressant, rolig samt lärorik. De har även förstått religionskunskapens relevans både för skolan men även för det övriga samhället. Vad gäller deras åsikter om de metoder som läraren använder menar de att de är nöjda med de men att de skulle uppskatta studiebesök samt föreläsningar med externa föreläsare.  </p>

I denna uppsats har jag valt att undersöka fem elevers syn/uppfattning av religionskunskapsundervisningen. Syftet med uppsatsen är att ta reda på dessa fem elevers syn/uppfattning av religionskunskapsämnet samt deras åsikter om de metoder (tillvägagångssätt) som deras lärare använder i undervisningen. Detta ligger i mitt intresse som blivande religionskunskapslärare. I undersökningen användes en kvalitativ forskningsmetod med djupintervjuer som grund. Resultatet av studien är att eleverna upplever religionskunskapsundervisningen som intressant, rolig samt lärorik. De har även förstått religionskunskapens relevans både för skolan men även för det övriga samhället. Vad gäller deras åsikter om de metoder som läraren använder menar de att de är nöjda med de men att de skulle uppskatta studiebesök samt föreläsningar med externa föreläsare.

This qualitative study deals with experiences regarding the teaching of newcomer students in introductory courses, pertaining solely to the newcomer students’ perception of religion as a school subject. The essay is based on an analysis of a series of interviews with teachers of the aforementioned students. The questions are based on pedagogical challenges and usage of intercultural pedagogy. Another important question is how the teaching environment is affected by external factors such as cultural/religious tendencies, student guidance counsellors, interpreters, family of students as well as school leadership. The material comprising five interviews has consequently been analyzed using two different theories: intercultural pedagogy and orientalism. The results of the study divulge a lack of knowledge in intercultural pedagogy among the interviewees and major flaws in the transfer of that  specific pedagogical perspective in both teacher education and school. Experiences have been accounted for that point to the existence of "the other" in introduction to language studies and that core values of the curriculum are not respected to the extent that they should. Another tendency is a general lack of response and guidance from school leadership. Interviewed teachers experience that they are forced to take personal responsibility for the education of newcomer students despite lack of education in the field of intercultural pedagogy. By  illustrating the teacher's perspective of religious studies with newcomer students we are hoping to further promote the importance of competence in introduction to language studies.

Religion är, i dagens mediala samhälle, ett mångdebatterat ämne som frekvent behandlas i media och populärkultur. Globala händelser under 2000-talet har vittnat om ett stort behov av verktyg för att lära elever i skolan, men även samhällets vuxna, förmågan att kunna analysera och förstå olika religiösa och kulturella fenomen. Således tjänar religionskunskapsundervisningen ett, för samhället, viktigt syfte. Att som lärare bedriva religionskunskapsundervisning i den svenska skolan som sägs vara präglad av sekularisering såväl som kulturell och religiös mångfald kan emellertid vara en utmaning. Denna studie syftar till att, med hjälp av tidigare forskning, redogöra för olika typer av utmaningar som kan identifieras i samband med religionskunskapsundervisning samt att redogöra för olika metoder som anses bemöta dessa utmaningar. Studien genomförs med hjälp av följande frågeställningar: 1) Vad finns det för utmaningar, enligt tidigare forskning, inom religionskunskapsundervisning? 2) Hur kan dessa utmaningar bemötas? Denna systematiska litteraturstudie grundar sig på 21 vetenskapligt granskade studier och bygger på en kvalitativ forskningsansats där syftet är att skapa en förståelse för olika utmaningar inom religionskunskapsämnet och hur dessa kan bemötas.? De huvudsakliga slutsatser som studien genererar, utifrån den inhämtade och analyserade forskningen, visar att religionskunskapsundervisningen kan ställas inför flertalet olika utmaningar. Bland dessa utmärker sig negativa och kritiska attityder gentemot ämnet och fördomar. En annan utmaning tycks vara att skapa en gynnsam religionskunskapsundervisning som utvecklar eleverna. Forskning pekar emellertid på olika metoder som lärare kan tillämpa för att få bukt med dessa utmaningar. Interkulturell pedagogik, en tolkande religionsdidaktik, diskussioner och studiebesök framhålls som betydelsefulla aspekter för att skapa en bra religionsundervisning. Dialoger mellan lärare där olika erfarenheter och undervisningsstrategier utbyts är ytterligare ett sätt att arbeta med de utmaningar som kan prägla undervisningen.

Tidigare forskningsstudier presenterar resultat som visar på att kunskapskraven för religionskunskap skiljer sig från läroplanens övergripande uppdrag (Anderström, 2017, s. 13, 125). Denna studie har med utgångspunkt i det ovannämnda genomförts med målet att öka kunskapen rörande hur lågstadielärare undervisar i religionskunskap utan att påverka elevernas framtida genustänk negativt. Studien syftar således till att undersöka lågstadielärares synsätt till att föra en genusmedveten religionskunskapsundervisning. För att besvara studiens syfte finns två frågeställningar. Den ena rör de utmaningar som lågstadielärare ser till att föra en genusmedveten religionskunskapsundervisning och de andra de strategier lågstadielärare beskriver att de använder för att föra en genusmedveten religionskunskapsundervisning.   För att besvara studiens syfte och två frågeställningar består studien av kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med åtta verksamma lågstadielärare från olika kommuner i Mellansverige. Intervjuerna har sedan transkriberats och tematiserats med hjälp av en tematisk analys för att kategorisera datamaterialet. Vid analysen av det insamlade empiriska materialet används tre teoretiska utgångspunkter. Hirdmans genussystem och genuskontrakt används för att undersöka hur lärare ser på genus. Jacksons tolkande ansats används som redskap för att kunna identifiera vilka strategier lärarna använder sig av i sin religionskunskapsundervisning. Slutligen används ramfaktorteorin för att kunna kategorisera studiens datamaterial kopplat till de utmaningar som lärarna menar finns i att föra en genusmedveten undervisning i religionskunskap.   Resultatet som framkommit i denna studie visar på att det finns flera utmaningar i att föra en genusmedveten religionskunskapsundervisning. De utmaningar som majoriteten av respondenterna nämnt under sin respektive intervju har tematiserats i följande underteman - genusfällor, elevernas ålder, elevernas förståelse, hemmet påverkan, timplanen samt patriarkala religioner. Respondenterna berättar att de möter dessa utmaningar med hjälp av fler olika strategier. De strategier som flest respondenter talar om har tematiserats enligt följande – genusmedvetna diskussioner, inkludera genus, kvinnliga representanter, ämnesinnehåll, kollegialt arbete samt ändring av schema. Flera respondenter poängterar vikten av att ha ett allmänt genussynsätt i sin undervisning för att förhindra skapandet av könsmönster. Det går således att genomföra religionskunskapsundervisning utan att påverka elevernas framtida genustänkande negativt, trots att kunskapskraven skiljer sig från läroplanens övergripande uppdrag ur flera aspekter.

No description available.

Syftet med uppsatsen är att få en bild över hur några elever och lärare arbetar med ämnet religionskunskap på sin skola samt om sättet att arbeta på spelar någon roll i hur eleverna upplever ämnet. Undersökningen genomfördes med hjälp av kvalitativa enkäter och intervjuer. I resultatet kan vi ta del av olika synpunkter som elever och lärare har när det gäller undervisningen i religionskunskapen. Något som diskuteras i uppsatsen är den osäkerhet som kan uppstå när lärare ska undervisa i religionskunskap och varför de känner denna osäkerhet.

I kursplanen i ämnet religionskunskap tas livsfrågor upp som ett av fyra områden i det centrala innehåll eleverna i årskurs 4–6 som ska aktualiseras i undervisningen. Det innebär indirekt att en fjärdedel av undervisningen ska ägnas åt att behandla och utforska dessa livsfrågor. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare beskriver livsfrågor i ämnet religionskunskap, vilka undervisningsstrategier de använder, vilka utmaningar som kan uppstå och hur eleverna ser på den livsfrågeundervisning de får. Den metod som vi använt oss av för att finna svaren på dessa frågor är en kvalitativ litteraturstudie. Den litteratur vi använt oss av är skriven av svenska forskare som är kända inom livsfråge- och religionsdidaktiskforskning. Resultatet av denna studie visar att det finns få studier som behandlar lärares perspektiv på livsfrågeundervisningen medan antalet studier som behandlar elevernas perspektiv inom detta område är mer beforskat. Detta innebär att vi inte bara analyserat forskning kring undervisningsstrategier i livsfrågeundervisningen utan även inkluderat den forskning som behandlar strategier i religionskunskapsundervisning mer generellt. Det framkom i analysen att de strategier lärarna beskrivs använda mest är olika typer av berättande, samtal och diskussioner i undervisningen. Det gäller både livsfråge-undervisningen och den övriga religionskunskapsundervisningen. Här framkommer även att mötet mellan lärare och elev beskrivs som den viktigaste framgångsfaktorn i klassrummet. De problem som uppkommer i livsfrågeundervisningen är kopplade till att livsfrågor kan tolkas på många olika sätt beroende på vem som behandlar frågan. Ett annat problem är att livsfrågor inte behandlas i tillräckligt stor utsträckning på lärarutbildningen, vilket gör att lärarna känner sig osäkra att undervisa i ämnet. Det framkommer även att lärare och elevers bild av hur undervisningen kring livsfrågor kan se ut skiljer sig. Lärarna tenderar att utgå mer från ett religionsperspektiv och eleverna önskar en mer livsfrågeorienterad undervisning där livsfrågor om meningen med livet, kärlek, frågor om framtiden och döden framträder.

Detta är en kvantitativ empirisk studie som syftar till att undersöka elevers synsätt och uppfattning kring ämnesområdet sexualitet i religionskunskapsundervisningen på gymnasiet. Den syftar även till att undersöka i vilken utsträckning området sexualitet ges plats i religionsundervisningen. Den teori som ligger till grund för undersökningen är ett interkulturellt pedagogiskt perspektiv. Teorin framhåller vikten av att elever ges möjlighet att ges en inblick och förståelse för andra människors synsätt genom att samarbeta och agera tillsammans. Genom att lära sig se de delar som knyter människor samman kan även eleverna lära sig acceptera det som skiljer människor åt. Undersökningens material utgörs av enkätsvar från femtiosex gymnasielever från fem olika skolor i Sverige. Elevernas svar analyseras och tolkas för att besvara undersökningens fyra frågeställningar. I analysen fram kommer att området sexualitet lyfts fram i en ytterst begränsad utsträckning i religionsämnet. Det framkommer även att eleverna generellt sett har en positiv inställning till området sexualitet och anser detta vara av stor vikt. Slutligen sker en diskussion i förhållande till resultatet och tidigare forskning som finns i ämnet. Här framkommer att området sexualitet bör ges en större plats inom religionsämnet samt att sexualitet är ett känsligt område att undervisa kring, särskilt i förhållande till elever med en religiös positionering. Ämnet och området medför en stor utmaning för den undervisande läraren.

Dagens religionskunskapsklassrum består ofta av en heterogen grupp elever. Vi har valt att benämna ett sådant klassrum som mångreligiöst, vilket betyder att många olika religioner och livsåskådningar finns representerade i klassrummet. Avsikten med denna litteraturstudie är att göra en sammanställning av vad religionsdidaktisk forskning presenterar om vilka utmaningar och möjligheter som religionskunskapslärare står inför med tanke på det mångreligiösa klassrummet. Dessutom presenteras religiösa elevers upplevelser av religionskunskapsundervisning.   Studien baseras på nationella och internationella vetenskapliga publikationer. Vetenskaplig litteratur har analyserats och sorterats in under tre olika teman: erfarenhetsbaserad undervisning, hur religioner representeras i undervisningen och klassrummet som trygg plats. Resultatet visar att lärare utmanas av att de behöver känna sina elever väl och vara medvetna om deras bakgrund och erfarenheter. De behöver skapa en trygg plats där elever vågar tala öppet och diskutera sina religiösa erfarenheter, utan att riskera att bli kränkta eller hånade, vilket många elever istället upplevde att religionskunskapen bidrog till. Ett flertal lärare ser det som en möjlighet att använda elevers erfarenheter i undervisningen, men de oroas också över riskerna med att elever blir utsatta på grund av sin tro. Många elever anser att religionskunskapsundervisningen framställer religion som något gammalmodigt och att den misslyckas med att visa på variationer. Lärare utmanas av att det ibland finns gamla läromedel som kan sprida stereotypa bilder av religion och samtidigt finns det en möjlighet att gå utanför de traditionella läroböckerna och att arbeta tematiskt kring religiösa fenomen. Sammanfattningsvis kan delar av studiens resultat appliceras på andra ämnen och skolans alla årskurser, då religion och diskussioner om känsliga och personliga ämnen även existerar utanför religionskunskapsklassrummet.