No description available.

Tidigare forskningsstudier presenterar resultat som visar på att kunskapskraven för religionskunskap skiljer sig från läroplanens övergripande uppdrag (Anderström, 2017, s. 13, 125). Denna studie har med utgångspunkt i det ovannämnda genomförts med målet att öka kunskapen rörande hur lågstadielärare undervisar i religionskunskap utan att påverka elevernas framtida genustänk negativt. Studien syftar således till att undersöka lågstadielärares synsätt till att föra en genusmedveten religionskunskapsundervisning. För att besvara studiens syfte finns två frågeställningar. Den ena rör de utmaningar som lågstadielärare ser till att föra en genusmedveten religionskunskapsundervisning och de andra de strategier lågstadielärare beskriver att de använder för att föra en genusmedveten religionskunskapsundervisning.   För att besvara studiens syfte och två frågeställningar består studien av kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med åtta verksamma lågstadielärare från olika kommuner i Mellansverige. Intervjuerna har sedan transkriberats och tematiserats med hjälp av en tematisk analys för att kategorisera datamaterialet. Vid analysen av det insamlade empiriska materialet används tre teoretiska utgångspunkter. Hirdmans genussystem och genuskontrakt används för att undersöka hur lärare ser på genus. Jacksons tolkande ansats används som redskap för att kunna identifiera vilka strategier lärarna använder sig av i sin religionskunskapsundervisning. Slutligen används ramfaktorteorin för att kunna kategorisera studiens datamaterial kopplat till de utmaningar som lärarna menar finns i att föra en genusmedveten undervisning i religionskunskap.   Resultatet som framkommit i denna studie visar på att det finns flera utmaningar i att föra en genusmedveten religionskunskapsundervisning. De utmaningar som majoriteten av respondenterna nämnt under sin respektive intervju har tematiserats i följande underteman - genusfällor, elevernas ålder, elevernas förståelse, hemmet påverkan, timplanen samt patriarkala religioner. Respondenterna berättar att de möter dessa utmaningar med hjälp av fler olika strategier. De strategier som flest respondenter talar om har tematiserats enligt följande – genusmedvetna diskussioner, inkludera genus, kvinnliga representanter, ämnesinnehåll, kollegialt arbete samt ändring av schema. Flera respondenter poängterar vikten av att ha ett allmänt genussynsätt i sin undervisning för att förhindra skapandet av könsmönster. Det går således att genomföra religionskunskapsundervisning utan att påverka elevernas framtida genustänkande negativt, trots att kunskapskraven skiljer sig från läroplanens övergripande uppdrag ur flera aspekter.

SAMMANFATTNING Syftet med uppsatsen har varit att undersöka beskrivningar av de abrahamitiska religionernas matregler i TV-programmet Gud så gott samt jämföra det med akademiska framställningar inom den tidigare forskningen i ämnet. Frågeställningarna som har använts har varit följande:  Hur framställs religiösa matregler i akademiska texter inom de abrahamitiska religionerna? Hur framställs religiösa matregler inom de abrahamitiska religionerna i populärkulturen (avgränsat till TV-programmet)? Vilka likheter och skillnader finns det i framställningen av de religiösa matreglerna inom de abrahamitiska religionerna i akademiska texter respektive i TV-programmet Gud så gott?  Uppsatsen är en litteraturstudie av tidigare forskning i relation till programserien Gud så gott där en kvalitativ innehållsanalys har ingått. I den kvalitativa innehållsanalysen tillika litteraturstudien har jag använt mig av en kvalitativ hermeneutistiska tolkningsprocess.  Den tidigare forskningen visar att det finns många likheter mellan matreglerna inom både judendomen och islam men att kristendomen skiljer sig åt på det sättet att det verkar saknas matregler. TV-programserien Gud så gott tar upp sju olika områden som berör vad vi lägger på tallriken och att mat ofta är kopplad till religion och moral men att det yttrar sig på olika sätt beroende på olika syn på Gud. Resultatet av studien visar att beroende på vilken syn vi har på Gud och beroende på var vi lever blir också synen på att följa religiösa matregler olika. Personer tillhörande en viss religion definieras ofta av vad de inte äter snarare än vad de äter.

Sverige är ett av de mest sekulariserade länderna i världen och religion ses ofta som främmande, något som är för ”de andra”. Samtidigt vilar skolan på en kristen tradition, något som tydliggörs i läroplanen. Det gör det problematiskt att undervisa om de abrahamitiska religionerna på ett likvärdigt fördelat sätt. Syftet med vår studie är att undersöka hur de abrahamitiska religionerna representeras i läromedel, samt om religionerna stereotypiseras på något sätt. Med stöd av Jacksons tolkande ansats, undersöker vi hur de abrahamitiska religionerna representeras och skildras i religionskunskapsläromedel för grundskolans årskurs 1–3. Vi undersöker även om det framkommer stereotyper av nämnda religioner och hur de framställs i utvalda läromedel. Metoden för studien innehåller både en kvantitativ läromedelsanalys och en kvalitativ innehållsanalys med ett tematiskt förhållningssätt. Det empiriska materialet som används i den här studien består av alla läromedel som finns att tillgå, vilket är totalt fyra stycken. Resultatet visar på en ojämn fördelning av representation för de abrahamitiska religionerna i läroböckerna, där kristendomen får störst utrymme. Således överensstämmer det med den tidigare forskning som har gjorts om äldre elevers läromedel. De två viktigaste slutsatserna är att representationer inte har en likvärdig fördelning. Kristendomen får agera norm och rättesnöre som judendom och islam får förhålla sig till. Det finns en framställning av stereotyper, både i bild och i text i de analyserade läroböckerna. Islam och judendom skildras som “de andra” i relation till att kristendomen får utgöra exempel på ett fiktivt “vi”.

<p>Denna uppsats syfte var att undersöka hur man i skolan arbetar med att lära ut om de gemensamma rötterna i de abrahamitiska religionerna. Hur kan de abrahamitiska religionernas gemensamma rötter vara en hjälp att främja en mångkulturell pedagogik och varför behövs en mångkulturell pedagogik? Jag har använt mig av en kvalitativ metod för att nå syftet med min uppsats. Där jag började med att göra litteraturstudier för att få en grund att stå på och vara bättre förberedd inför mina intervjuer. De gemensamma rötterna i de abrahamitiska religionerna är ett bra sätt att arbeta i skolan för att uppnå en mångkulturell pedagogik. Idag finns en brist på kunskap om kultur och religion som skapar missförstånd i mötet människor emellan. Den rätta kunskapen är till sådan stor hjälp och ökar elevers förståelse för mångfalden. En mångkulturell pedagogik går ut på att den enskilde eleven kan se sig själv i relation till andra och att anpassa undervisningen så att man får större insikt om sig själv genom en förmåga att se utifrån andra och andras kulturella perspektiv. Utbildningen ska påvisa att det inte finns ett rätt sätt att leva på, vilket leder till att utrymmet för tolerans, respekt och förståelse ökar. Detta kommer i sin tur att vidga normalitetens ramar och förståelsen för andra kulturer kommer att öppnas upp.</p> / Uppsatsförfattarens namn på persiska är: الناز مرادی

Denna uppsats syfte var att undersöka hur man i skolan arbetar med att lära ut om de gemensamma rötterna i de abrahamitiska religionerna. Hur kan de abrahamitiska religionernas gemensamma rötter vara en hjälp att främja en mångkulturell pedagogik och varför behövs en mångkulturell pedagogik? Jag har använt mig av en kvalitativ metod för att nå syftet med min uppsats. Där jag började med att göra litteraturstudier för att få en grund att stå på och vara bättre förberedd inför mina intervjuer. De gemensamma rötterna i de abrahamitiska religionerna är ett bra sätt att arbeta i skolan för att uppnå en mångkulturell pedagogik. Idag finns en brist på kunskap om kultur och religion som skapar missförstånd i mötet människor emellan. Den rätta kunskapen är till sådan stor hjälp och ökar elevers förståelse för mångfalden. En mångkulturell pedagogik går ut på att den enskilde eleven kan se sig själv i relation till andra och att anpassa undervisningen så att man får större insikt om sig själv genom en förmåga att se utifrån andra och andras kulturella perspektiv. Utbildningen ska påvisa att det inte finns ett rätt sätt att leva på, vilket leder till att utrymmet för tolerans, respekt och förståelse ökar. Detta kommer i sin tur att vidga normalitetens ramar och förståelsen för andra kulturer kommer att öppnas upp. / Uppsatsförfattarens namn på persiska är: الناز مرادی

Syftet med denna studie har varit att kartlägga om alla tre världsreligionerna ges samma utrymme i undervisningen samt vilka berättelser som lärare använder sig utav i sin undervisning inom religionskunskap, varför de valt dessa specifika berättelser samt vilket läromedel de använder sig utav.  Med hjälp av undersökningsmetoden enkäten, undersöktes vilket stoffurval som SO- läraren väljer att inkludera i undervisningen samt eventuella orsaker till de valda stoffen. Det saknas dock tidigare forskning om stoffurval på lågstadiet, därför har en närliggande forskningsstudie valts som är riktad till den senare delen av grundskolan samt gymnasieskola. Andra studier och teori som inkluderas i arbetet är Osbecks studier, Falkevalls och Emanuelssons teori om stoffet samt Blikstad-Balas teorin om läromedel i undervisningen. Vidare används styrdokument och läroplanen i arbetet.  Det resultat som framkom i samband med undersökningen visar hur 102 lärare uppfattar läroplanens formulering, vilka utav berättelserna från de abrahamitiska religionerna som valts samt vad deras val av stoffet bygger på och till slut vilka läromedel stoftet hämtas ifrån. Resultatet av undersökningen överensstämmer med tidigare forskning, tidigare teorier kring lärarnas användande av läroboken samt andra läromedel. Det framkommer även att lärarna tolkar och uppfattar läroplanen på ett likartat sätt och därmed möter eleverna nästan samma berättelser från de abrahamitiska religionerna. / The purpose and intention of the study has been to map which stories are told by the SO teacher to be used in the teachings of religious studies. Based on the curriculum's formulation that students in primary school should learn about "some stories from Christianity, Islam and Judaism" (Skolverket, 2011a, p. 217).  Using the survey method of the survey, it was investigated which subject selection that the SO teacher chooses to include in the teaching and any reasons for the particular choice of subject. As there is a lack of research on substance selection in primary school, a nearby research study has been chosen that is aimed at upper secondary school. Other studies that are included in the work are Osbeck's studies, Falkevall's and Emanuelsson's theory of material selection and Blikstad-Balas's theory of teaching materials in teaching. Furthermore, governing documents and the curriculum are used in the work.  The results that emerge in connection with the survey show how 102 teachers perceive the formulation of the curriculum, which of the stories are chosen to be included in religious studies teaching and what their choice of material is based on but also where the material is taken from. What appears in the results and is consistent with previous research and previous studies is the teachers' use of the textbook and other teaching materials. But also, that the teachers interpret and regard the curriculum in a more similar way and thus the students encounter almost similar stories from the Abrahamic religions. / nej

<p> </p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka de mest framträdande likheter och skillnader i hur änglar och änglalika väsen har framställts i Koranen, Gamla testamentet och i det Nya testamentet. Uppsatsen är en beskrivande och komparativ litteraturstudie, i vilken jag har använt mig av hermeneutiken som tolkningsmetod.</p><p>Resultatet av mitt studium visar att de mest framträdande skillnaderna är att änglarna i Koranen inte beskrivs ha en lika tydlig roll som talande sändebud som i det Gamla och Nya Testamentet. Däremot har jag funnit att rollen som handlande tjänare är mer framträdande och därför mera lik den roll som de har i de båda testamentena. Detta betyder att jag då funnit att framställningen av relationen mellan Gud och änglarna, och mellan änglarna och människan kan sägas uppfattas som beskrivet som ett större avstånd. Den allra tydligaste skillnaden är att Koranen framställer änglarna som skapade, vilket inte gäller för Gamla eller Nya Testamentet.</p><p> </p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka de mest framträdande likheter och skillnader i hur änglar och änglalika väsen har framställts i Koranen, Gamla testamentet och i det Nya testamentet. Uppsatsen är en beskrivande och komparativ litteraturstudie, i vilken jag har använt mig av hermeneutiken som tolkningsmetod. Resultatet av mitt studium visar att de mest framträdande skillnaderna är att änglarna i Koranen inte beskrivs ha en lika tydlig roll som talande sändebud som i det Gamla och Nya Testamentet. Däremot har jag funnit att rollen som handlande tjänare är mer framträdande och därför mera lik den roll som de har i de båda testamentena. Detta betyder att jag då funnit att framställningen av relationen mellan Gud och änglarna, och mellan änglarna och människan kan sägas uppfattas som beskrivet som ett större avstånd. Den allra tydligaste skillnaden är att Koranen framställer änglarna som skapade, vilket inte gäller för Gamla eller Nya Testamentet.