Annette Ljunggren, 2016Titel: ”Gör inte så”Min studies syfte är att undersöka barns uppfattningar om förskolans måltider utifrån barns perspektiv och hur barnen görs delaktiga. För att nå mitt syfte formulerade jag tre frågor. Dessa frågor är hur barnens handlingar och åsikter tas tillvara på. Barnens möjlighet till att få vara involverade i måltiden och hur normer om barn framstår och blir synliga inom måltiden i förskolan. I min studie använde jag mig av kvalitativ forskning och en mini etnografisk studie som metod. Under studien var jag deltagande observatör vid måltiden och kompletterade genom att filma. Efter observationerna antecknade jag ner sådant som jag tänkte på utifrån det jag observerade vid måltiden. Mitt analysredskap är postmodern teori som ifrågasätter de förgivettagna. Då min studies syfte är att få fram barns perspektiv vid måltiden blev denna teori väl passande för min studie. Resultatet av min analys visar på att barns perspektiv inte alltid blir så uppmärksammat i den pedagogiska måltiden. Normer om barns förhållningsätt och uppförande har en stark påverkan. Barns perspektiv blir inte synliggjort i den mån det ska i enlighet med styrdokumenten i förskolan. Nyckelord: barns perspektiv, postmodern teori, normer och maktrelationer.

Having been introduced in Sweden in the 1980’s, one would perhaps have thought postmodern philosophy to be a thing of the past. As it turns out, the debate on postmodernism is still very much alive. But the term ‘postmodernism’ in 2021 is complex and sometimes misunderstood. In public discourse, the term has moved beyond its status as a continental philosophy or as a denomination for certain historical conditions of the late twentieth century. Today, it appears, people use ‘postmodernism’ as an invective for relativism, post-truth and ‘empty words’. Two books, published in 2020, even warn the Swedish people for a postmodern invasion of both the academics and Swedish government. The humanities, apparently, are especially corrupted by postmodern thinking. Is this true? As a rhetorician, I ask myself to what extent postmodern theory has had an influence on Swedish rhetoric in the 40 years since the discipline was re-established within higher education.  This essay examines course syllabuses, teaching material, Swedish articles in the periodical Rhetorica Scandinavica, doctoral theses, and the complete works published by Sweden’s eight professors of rhetoric. Early on, I found that there was very little information available about the development of  Swedish rhetoric –even less about a postmodern rhetoric in a Swedish context. Thus, this essay is to be looked at as both a history of Swedish postmodern rhetoric – the first of its kind – and as an examination of the occurrence of postmodern theory within Swedish rhetoric. I find that postmodernism has not, as opposed to the critics’ claims, played a key role in the development of Swedish rhetoric. Its presence has, however, significantly increased within the field of rhetoric since 2010, and I discuss why that might be. Further, I discuss what can be said to define the Swedish postmodern rhetoric, and what the future might hold for this specific branch of rhetorical studies and research.