Syftet med arbetet är att undersöka hur föräldrar från postsovjetiska länder som har flyttat till Sverige uppfattar begreppet jämställdhet, hur uppdelningen av deras vardagssysslor ser ut, hur deras medvetenhet kring det jämställdhetsarbete som förskolan enligt läroplanen ska utföra ser ut samt om deras uppfattning om begreppet är likadan med vad Läroplanen för förskolan säger. I studien intervjuades fyra föräldrar från två postsovjetiska länder, resultatet analyserades med hjälp av fenomenografisk ansats. I resultatet framkom det att föräldrarnas uppfattning om begreppet jämställdhet kan vara helt annan än den som står i Läroplanen för förskolan. De föräldrar vars uppfattning om jämställdhet skiljde sig från den svenska uppfattningen menade att jämställdhet är ett påhittat problem eftersom kvinnor och män har lika rättigheter i ett modernt samhälle, dock skyldigheterna är olika och det är biologiska skillnader som ligger till grund för det. Främst syns det i hushållsysslornas fördelning där den traditionella arbetsfördelningen finns kvar. Alla informanter var välmedvetna om att det är en stor skillnad mellan hur jämställdhetsarbetet ser ut i Sverige och hur det var i deras respektive länder. Ingen av de intervjuade föräldrarna visste vilka jämställdhetsmål som finns i Läroplanen för förskolan, inte ens alla visste att det finns ett dokument som styr förskolans verksamhet. Man kan dra slutsats att föräldrar från postsovjetiska länder med en annan uppfattning om jämställdhet, utan intresse för jämställdhetsfrågor samt bristande samverkan mellan förskola och hem, istället för att stödja och komplettera förskolans uppdrag kan motverka förskolans jämställdhetsarbete. / The aim of this study is to find out how parents from former soviet republics who emigrated to Sweden understand the concept of gender equality, how their distribution of daily chores looks like, how their awareness about gender equality work, which the pre-school should be carrying  out according to the curriculum, looks like and if their understanding of gender equality concept is the same with the pre-school curriculum. In this study there were interviewed four parents from two former soviet republics. The result was analyzed by phenomenographic approach. The result  showed that the parents’ understanding of gender equality concept could be completely different from what the pre-school curriculum means. Those parents who didn’t  agree with the pre-school curriculum description of gender equality meant that the concept of gender equality was a made-up problem, because men and women have the same rights in a modern society, but their obligations are different and that depends on biological differences. It is foremost visible in distribution of daily chores where the traditional chores distribution hasn’t changed. All the parents were aware of the huge difference between the work being done in Sweden in matter of gender equality and how it was in their countries of origin. None of the parents knew what gender equality aims are in the curriculum for the pre-school. Not even every one of them knew about the existence of such document. The conclusion is that parents from the former soviet republics, with a different understanding of gender equality and insufficient cooperation between the pre-school and the families, instead of supporting and supplementing the pre-school’s mission are counteracting the pre-school’s gender equality work.

This study brings into focus the issue of reproduction and transformation ofcultural authority in the so-called post-Soviet context. It seeks to examine howintelligentsia may be presented and what empowering narratives it may articulatein a concrete locality, namely, in the post-1991 West Ukrainian city of L’viv. Theauthor argues that claims for cultural authority stemming from the socio-culturallocation of intelligentsia are decisive in discussions about Ukrainian nationalidentity and cultural development, which gained momentum after independence.Despite significant discursive transformations, after 1991 intelligentsia is stillpresented as the essence of the nation, as its typical and brightest representativeswho assume the right to speak for the whole nation and to extrapolate own valuesand choices to it. The debate focused on the issues of ‘the national’ actualizes a very significantissue of whose class vision is to become a winning concept for the Ukrainiannation-building. Post-Soviet ‘normalization’ in L’viv implies that cultural patternstypical of the privileged and educated urbanites have been rehabilitated andpresented as both nationally authentic and culturally superior ones. In the post-1991 L’viv the representations embedding the urban community into variouslocal, regional, national, and supranational symbolic contexts resonate with effortsof the intelligentsia to (re-)gain control over reproduction of their own socialpositions and cultural narratives about the nation. This study suggests that analysisof the nation-building processes in Ukraine should pay more attention to symbolicrepresentations of cultural authority which are exploited by local actors runningtheir empowering projects. / Denna studie tar upp frågor om sociokulturell reproducering och omvandling avkulturell auktoritet i en postsovjetisk kontext. Studien undersöker de sätt på vilkaen intelligentia kan representeras och de maktanspråk som den genom berättelserartikulerar i den västukrainska staden L’viv efter självständigheten 1991.Författaren hävdar att de anspråk på kulturell auktoritet som intelligentianuttrycker har principiell betydelse i de diskussioner som förs kring ukrainsknationell identitet och nationens kulturella utveckling. Trots betydande diskursivaomvandlingar som intelligentian genomgått har den behållit sin position somnationens centralfigur. Intelligentian representeras som nationens mest typiskaoch framstående representant med rätt att tala i hela nationens namn, vilket gör attden också kan överföra sina egna värderingar och åsikter till sina landsmän. Diskussioner om det nationella temat sätter mycket betydelsefulla frågor ifokus, inte minst de som handlar om vilkas klassvisioner som kommer att fågenomslag i det ukrainska nationsbyggandet. Den postsovjetiska”normaliseringen” i L’viv har inneburit att de kulturella mönster som är typiskabland privilegierade och högutbildade stadsbor har återupprättats, ofta framställdasom nationellt genuina och kulturellt överlägsna. I det postsovjetiska L’viv ärsymboliska representationer av urbansamhället färgade av olika lokala, nationellaoch supranationella symboliska kontexter. Dessa kommer väl till pass iintelligentians försök att (återigen) kontrollera reproducering av sina socialapositioner och de kulturella berättelserna om nationen. Avhandlingen sätterdärmed fingret på hur kulturell auktoritet utnyttjas av lokala aktörer som strävarefter ett socialt och politiskt övertag samt uppmärksammar betydelsen avsymboliska framställningar i analyser av nationsbyggandeprocesser i Ukraina.