Uppsatsen ämnar utröna huruvida rimligen farliga amoralister kan hanteras kollektivt på ett sätt som är etiskt riktigt. Gruppen rimligen farliga amoralister ges beteckningen "mänskliga tigrar". Diskussionen fokuseras på undergruppen psykopatiska mänskliga tigrar, där psykopati definieras av PCL-R. En eventuell kollektiv hantering av denna undergrupp diskuteras utifrån Peter Singers preferensutilitarism. Slutsatsen nås att en kollektiv hantering, för oskadliggörande, av gruppen psykopatiska mänskliga tigrar, är etiskt riktig. Detta motiveras genom hänvisning till faktiska, relevanta särdrag som delas inom gruppen. Denna kollektiva hantering, för att vara preferensmaximerande, måste vara mildast möjlig gentemot de psykopatiska mänskliga tigrarna, samtidigt som den måste uppfylla det stränga krav som ställs var det gäller effektivt oskadliggörande. Utifrån dessa krav leder diskussionen till slutsatsen att den etiskt riktiga kollektiva hanteringen är institutionalisering; en specialiserad form av internering anpassad för just den aktuella gruppen.