Bakgrund: En sjukhusvistelse innebär för ett barn många nya, okända situationer, människor och miljöer. Preoperativ oro är vanligt förekommande hos barn och är relaterat till ett sämre postoperativt förlopp med sämre återhämtning. Preoperativ oro innebär även ett ökat lidande för både barn och familj. Det ligger i sjuksköterskans roll att bemöta patientens behov av trygghet och lindra lidande. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka icke farmakologiska metoder och deras effekt för att minska preoperativ oro hos barn, åldern 2–12 år. Metod: Som design användes en allmän litteraturöversikt. Sökningar utfördes i PubMed och CINAHL. Artiklar inkluderades respektive exkluderades baserat på valda inklusions- och exklusionskriterier. De utvalda artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av SBU:s granskningsmall för kvalitetsgranskning av randomiserade studier. Artiklarna lästes upprepade gånger och sammanfattades kort för att sedan jämföras avseende tillvägagångssätt, syfte och resultat. Utifrån detta identifierades olika kategorier. Resultat: I resultatet inkluderades 10 kvantitativa artiklar. Utifrån dessa identifierades olika metoder för att minska preoperativ oro hos barn: distraktion med hjälp av clowner och spel på elektronik, utbildning/information genom interaktiva mediatjänster och videos samt psykologiska förberedelser genom preoperativa program och avslappning. Alla dessa minskade den preoperativa oron hos barn. Slutsats: De icke farmakologiska metoderna som har identifierats har visats minska preoperativ oro hos barn i åldrarna 2–12 år. Utan metoder för att lindra preoperativ oro uppvisar barn högre nivåer av oro vilket leder till ett ökat lidande. Det är därför viktigt att implementera metoder likt de som har identifierats i denna litteraturöversikt i praktiken.

Patienter som ska opereras genomgår alla den preoperativa fasen. Där har anestesisjuksköterskan som uppgift att fånga upp, identifiera och möta patienten för att skapa trygghet inför operation. Patienter som ska genomgå en akut operation har till skillnad från ett planerat ingrepp, en kortare preoperativ fas. Detta innebär mindre utrymme för ett individanpassat möte och därmed ökad risk att patienten drabbas av ett lidande. Syftet med examensarbetet var att undersöka patienters upplevelser av den preoperativa fasen vid en akut operation. En kvalitativ intervjustudie genomfördes och åtta patienter medverkade. I resultatet identifierades fyra huvudkategorier: Behovet av att bli satt i centrum, Vikten av att inkluderas, Avsaknad av kontroll och Känslor inför anestesi. Deltagarna belyste bland annat känslor som oro och ångest inför narkosen samt maktlöshet. De betonade även vikten av att anestesisjuksköterskan har ett gott bemötande och inkluderar patienten i vården. Detta skapar en känsla av trygghet inför sövning. Den preoperativa fasen präglas även av ovisshet där tidigare erfarenheter och kontinuerlig information anses betydande för att minska oron. Resultatet motsäger sig delvis tidigare forskning inom området. Deltagarna upplevde bland annat mindre oro och ångest jämfört med tidigare studier, vilket kan bero på att väntetiderna och den generella beläggningen var mindre under studiens utförande. Däremot lyftes anestesisjuksköterskans förhållningssätt och bemötande fram som helt avgörande för patienters upplevelse av trygghet i den preoperativa fasen.

Anestesisjuksköterskan ska kunna värdera information om sjukdomar och medicinska faktorer som ska resultera i att korrekta omvårdnadsåtgärder och medicinska beslut tas i samarbete med anestesiologen för att öka patientsäkerheten. Begränsad mängd tidigare forskning finns om anestesisjuksköterskors känsla av trygghet och hur patientsäkerhet i den preoperativa fasen upplevs. Syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av trygghet och patientsäkerhet i det preoperativa omvårdnadsarbete. För att besvara syftet användes en kvalitativ metod. Totalt intervjuades sex anestesisjuksköterskor, alla från olika sjukhus över hela Sverige. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i sju kategorier; Behov av tydliga rutiner och kontroller, Skapa en lugn miljö, Vikten av god kunskap och erfarenhet, Möjlighet till egen reflektion, Vikten av teamarbete, Organisationens inverkan på patientsäkerheten samt Informationsinhämtning och planering för att skapa rätt förutsättningar. Teamarbete och Organisationens inverkan på patientsäkerheten framkom som två områden där anestesisjuksköterskan inte känner trygghet och där tydliga brister inom patientsäkerheten identifieras. Anestesisjuksköterskan upplever att det finns en tveksamhet hur organisationen värderar patientsäkerheten och hur anestesisjuksköterskan skall förhålla sig till detta, vilket orsakar en minskad känsla av trygghet. Även vid problem i teamet med samarbetet, påverkades anestesisjuksköterskans trygghet vilket kunde ses påverka patientsäkerheten negativt. Förslag på fortsatt forskning är att vidare undersöka anestesisjuksköterskans upplevda trygghet utifrån organisation och teamarbete.

Ett stort antal barn opereras årligen i Sverige och cirka hälften av dem upplever oro i samband med operation. Barn som är oroliga preoperativt har större risk att få besvär postoperativt i form av sömnproblem, ökad smärta, svårt att få i sig mat och ökad oro. Oroliga barn samarbetar också mindre vid preoperativa förberedelser och vid anestesiinduktion. En minskad oro hos barnet leder till bättre samarbete och en mera följsam perioperativ process. Anestesisjuksköterskan har vanligtvis bara en kort stund på sig att minska barnets oro innan operationsstart och måste därför snabbt etablera en kontakt som bygger på förtroende. Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter att möta barn med oro i den preoperativa fasen. Kvalitativ metod tillämpades och sju stycken djupintervjuer genomfördes. Informanterna var verksamma anestesisjuksköterskor som arbetade på barnoperation. I resultatet beskrivs anestesisjuksköterskans erfarenheter att möta oroliga barn preoperativt utifrån kategorierna som framkom; medicinska omvårdnaden, anestesisjuksköterskans föreställningar, föräldrar, vårdmiljön och anestesisjuksköterskans omvårdnad. Existens framkom som övergripande tema. Mötet med oroliga barn handlar inte bara om åtgärder utan bör ses i ett bredare sammanhang som även omfattar tankar om det existentiella. Oro är en naturlig känsla som kan ses utifrån patientens uppfattning om existens. Preoperativ information till föräldrar är viktigt för att förbereda dem inför vad som ska hända och vad som förväntas av dem. Föräldrar kan då känna sig tryggare i sin stöttande roll till barnet. Det stärker även föräldrarnas självförtroende och anestesisjuksköterskan får en mindre stressig miljö att arbeta i. Öppenhet och ärlighet framkom som betydelsefulla strategier för att upprätthålla förtroendet för barnet och skapa bättre förutsättningar för framtida möten. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Bakgrund Tidigare studier visar att preoperativ oro och rädsla är vanligt förekommande bland barn. Maktlöshet och känslan av att förlora kontrollen är vanliga känslor hos barn som står inför en operation. Oron och rädslan påverkas också av att barn ofta har svårt att förstå operationsprocessen som de ska genomgå. Därför är det av vikt att öka kunskapen om vad som kan minska dessa känslor och lugna barnen i denna fas. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva vad som kan minska barns oro och rädsla i den preoperativa fasen. Metod En strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Resultatet baserades på 16 kvantitativa artiklar som kvalitetsgranskats och analyserats. Resultat I resultatet identifierades två huvudkategorier; information och distraktion, med underkategorierna skärmabaserad information, information i pappersform, informativ lek, musik som distraktion och lek som distraktion. Slutsats Resultatet visar exempel på omvårdnadsåtgärder och interventioner som har visat sig ha god effekt på barns preoperativa oro och rädsla. Information är en väsentlig del av förberedelsen av barn inför operation, och ges i fördel i olika format på ett anpassat sätt. Att distrahera barn genom musik och olika typ av lek är också en effektiv metod för att lugna barn inför operation. / Background Previous studies show that preoperative anxiety and fear is common among children. The feeling of powerlessness and losing control are common feelings in children facing surgery. The anxiety and fear is also affected by the fact that children often have difficulty understanding the surgical process that they are about to undergo. Therefore, it is important to have knowledge of what can reduce these feelings and calm the children in this phase. Aim The aim of this literature review was to describe what can reduce children’s anxiety and fear in the preoperative period. Method A structured literature review with elements of the methodology used in systematic reviews. The result was based on 16 quantitative articles that were quality reviewed and analyzed. Results In the result, two main categories were identified; information and distraction, with the subcategories screen-based information, paper-based information, informative play, music as distraction, and play as distraction. Conclusions The results show examples of nursing measures and interventions that have been shown to have a good effect on children´s preoperative anxiety and fear. Information is an essential part of preparing children for surgery and is preferably provided in various formats in an age-appropriate manner. Distracting children through music and different types of play is also an effective method to calm children before surgery.