Höftfrakturer är en vanlig ortopedisk orsak till sjukhusvård hos äldre. Att vara äldre och drabbas av höftfraktur är förknippat med hög risk för död. Stora fysiologiska avvikelser preoperativt samt försenad operation är kopplat till ökad risk för komplikationer och död. Äldre, sköra patienter har små marginaler och kan i samband med operation av höftfraktur behöva intensivvård. Det har uppmärksammats på ett sjukhus i Västra Götaland att denna patientgrupp vid ankomst till preoperativ avdelning ibland ej bedöms vara i operabelt skick, vilket medför ett förehavande där patienten förs till postoperativa intensivvårdsavdelningen för optimering inför operation. Syftet med studien är att undersöka hur det postoperativa förloppet hos äldre patienter med akuthöftfraktur påverkas efter införande av preoperativ optimering, stöttat av intensivvårdssjuksköterskan, på vårdavdelning. Studien har en kvantitativ ansats med en kombination av kvantitativ retroperspektiv registerstudie och en kvantitativ prospektiv interventionsstudie. Sammanställningen påvisar en minskning av den totala vårdtiden från 9 dagar till 6 dagar i median. Sammanfattningsvis betonas att intensivvårssjuksköterskan tillsammans med övriga professioner i teamet runt patienten har betydelse för att förbättra den äldre patientens möjlighet att återhämta sig efter akut höftfraktur.