Bakgrund: God symtomlindring anges tillsammans med främjande av välbefinnande som den viktigaste uppgiften för sjuksköterskor vid vård av patienter i sent palliativt skede. Smärta är ett av de vanligaste symtomen vid livets slut och smärtanalys och regelbunden skattning av smärtintensitet anges som en av de nationella kvalitetsindikatorerna för god palliativ vård. Sjuksköterskor på en geriatrisk sjukvårdsavdelning vårdar flera ofta multisjuka personer med en komplex sjukdomsbild och stora omvårdnadsbehov. Det är därför angeläget att undersöka hur sjuksköterskor arbetar med smärtbedömning och smärtskattning i sent palliativt skede vid en geriatrisk vårdavdelning. Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur sjuksköterskor arbetar med smärtbedömning av patienter i sent palliativt skede på geriatrisk vårdavdelning - Vilka underlättande respektive försvårande faktorer finns vid bedömningen? Metod: En kvalitativ design med en induktiv ansats valdes där semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. I studien medverkade tio sjuksköterskor från geriatriska verksamheter från mellersta samt södra Sverige. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Vid analysen framkom kategorier som ”Användning av den kliniska blicken”, ”Användning av smärtskattningsinstrument”, Påverkan av arbetsplatskulturen vid smärtbedömning”, Påverkan av närstående vid smärtbedömning” och ”Palliativregistret som ett hjälpmedel vid smärtbedömning”. Samtliga kategorier belyste underlättande och försvårande faktorer vid smärtbedömning i sent palliativt skede. Slutsats: Samtliga sjuksköterskor i studien beskrev smärtbedömning i sent palliativt skede som ett svårt område men som engagerar och berör dem starkt. Resultatet visar på flera försvårande faktorer för smärtbedömning i sent palliativt skede. Äldre, multisjuka patienter med kognitiv svikt och oförmåga att verbalisera sin smärta fortsätter att vara en utmaning vid smärtbedömning. I studiens resultat framkommer den kliniska blicken och Palliativregistret som hjälpmedel som underlättade sjuksköterskornas arbete med smärtbedömning.   Nyckelord: Smärtbedömning, Palliativ vård, Geriatrisk vård, Klinisk blick, Omvårdnad / Background: Effective symptom relief and enhanced well-being are indicated as the most important tasks for nurses in the care of patients in late palliative stage. Pain is one of the most common symptoms at the end of life and pain analysis and regular assessment of pain intensity is one of the national quality indicators for good palliative care. Nurses in a geriatric ward care for people with multiple illnesses and high level of caring needs. It is therefore important to investigate how nurses work on pain assessment and pain estimation in late palliative stage in a geriatric ward.  Aim: The aim of this study is to describe how nurses work with assessing pain in patients in late palliative care. What are the facilitating and aggravating factors affecting this assessment?  Method: A qualitative design with an inductive approach was chosen where semi-structured interviews were used as a data collection method. Ten nurses working in geriatric wards in central and southern Sweden were interviewed and a qualitative content analysis was used as the analytical method.  Result: The categories included  "Using the clinical look", "Use of pain estimation tools," "Impact of the workplace culture on pain assessment", "Impact of relatives on pain assessment", "Palliative Register as a pain assessment tool ". All categories highlighted both facilitating and aggravating factors in pain assessment at late palliative stages. Conclusion: All nurses in the study described pain assessment in late palliative stage as a difficult area but one which engaged and affected them strongly. The result shows that there are several aggravating factors for pain assessment at this stage. Older patients with comorbidity, cognitive failure and inability to express their pain verbally, are clearly challenges within pain assessment in late palliative care. In the study results, the clinical gaze and the Palliative Register appear as tools that facilitated the nurses' work on pain assessment.     Keywords: Pain assessment, Palliative care, Geriatric care, Clinical gaze, Nursing care

Bakgrund. Sömnstörningar och medföljande bristande sömnkvalitet samt sömnkvantitet kan medföra en minskning av livskvalitet och ökning av psykiska besvär. Få äldre personer får en adekvat behandling för dessa sömnsvårigheter, ofta för att sömnstörningar bedöms vara en normal del av åldrandet. Syfte. Att undersöka vilka av Florence Nightingales omvårdnadsåtgärder för att främja sömn; sänka ljusnivån, minska ljud, frisk luft, läkemedelsadministrering, samt att förebygga hunger, som omvårdnadspersonalen på vård- och omsorgsboenden i Uppsala kommun använder för att förbättra sina boendes sömn, vilken effekt de upplever av dessa omvårdnadsåtgärder samt varifrån kunskaperna om sömnfrämjande omvårdnadsåtgärder är inhämtade. Metod. Metoden var en tvärsnittsstudie med en enkät som datainsamlingsmetod. Enkäten mailades till 3 vård- och omsorgsboenden. Resultat. 18 personer deltog totalt. Över hälften av alla deltagare angav att de ofta eller alltid använder samtliga av Nightingales omvårdnadsåtgärder för att främja sömn. Majoriteten av alla deltagare ansåg att samtliga av Nightingales omvårdnadsåtgärder för att främja sömn hade en positiv effekt på de boendes sömn. Ett statistiskt säkert samband hittades mellan effekt och frekvens för omvårdnadsåtgärderna frisk luft samt att administrera läkemedel. Slutsats. Florence Nightingales omvårdnadsåtgärder användes i vid utsträckning för att förbättra sömnen hos de boende på vård- och omsorgsboenden, och omvårdnadspersonalen uppfattade oftast effekten av omvårdnadsåtgärderna som positiv. Vidare forskning inom området krävs, då mycket lite finns skrivet om sömnfrämjande omvårdnadsåtgärder och då främst icke-farmakologiska.

Undernäring är ett stort problem inom vård och omsorg för äldre. Att få i sig rätt mängd näring och energi under ett dygn är en mänsklig rättighet. För att bibehålla sin vikt under ett sjukdomsförlopp ska det vara balans mellan intag och förbrukning av energi. Föratt uppnå god livskvalitet, förebygga sjukdom, återvinna hälsa är ett gott näringstillstånd nödvändigt. Det finns idag många riktlinjer och bedömningsinstrument för att bedöma och behandla undernäring. Att vara undernärd är allvarligt och en av de vanligaste orsakerna till att äldre personer ramlar och skadar sig hemma eller under en sjukhusvistelse. Att upptäcka och förhindra patientens omvårdnadsproblem är sjuksköterskans huvuduppgift. Syftet var att belysa omvårdnadspersonals upplevelse av nutrition hos äldre personer med falltendens under sjukhusvistelse. Kvalitativ metod användes med en induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem sjuksköterskor och fem undersköterskor som arbetar på ett akutgeriatriskt sjukhus. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av insamlade data visade fyra teman: - Nutrition och fallrisk i omvårdnaden - Varierande helhetskontroll beroende på bemanning, - Svårigheter med nutrition för äldre personer med fallrisk - Rutiner. Omvårdnadspersonalen som består av sjuksköterskor och undersköterskor upplever att nutrition och fallrisk är två viktiga delar i omvårdnaden för äldre personer som vårdas på sjukhus. Vid stress och hög belastning upplever flera personer att helhetskontrollen gällande nutrition och fallrisk minskar kraftigt och kommunikationen mellan yrkeskategorier försämras. Genom dialog under arbetspasset, förbättras både patientens näringsintag och förebygger fallrisken. Slutsatsen visar att omvårdnadspersonal har ansvar för att uppfylla den äldre personens näringsbehov. Fungerande rutiner, samarbete och god kommunikation är viktigt men personalbrist och tidsbrist leder till bristande engagemang. Resultatet belyser att omvårdnadspersonal upplever att nutrition är en av många fallriskåtgärder, vikten av kommunikation i teamet tas upp samt fungerande rutiner men även de etiska dilemman som dyker upp. Studien visar att omvårdnadspersonal upplever att det finns ett samband mellan nutrition och fallrisk hos äldre personer på sjukhus.

There is a growing interest in random measurement variability of biological variables. In regression models, such variability of the predictors yields biased estimators of coefficients (regression dilution bias). The objectives of this thesis were to develop an efficient method to correct for such bias, to reveal the relative importance of insulin sensitivity and insulin secretion, corrected for regression dilution bias, on glucose tolerance, and to explore the seasonal nature of the variability of insulin sensitivity. A reliability study is often designed to randomly select subjects from the main study. Our idea was to collect replicates for subjects with extreme values on their first measurement. The extreme selection design, in combination with maximum likelihood estimation, resulted in an efficient estimator of a corrected regression coefficient in a simple linear regression model. Results were presented theoretically and with an application: The relation between insulin sensitivity and fasting insulin in Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (ULSAM) where the extreme selection design decreased the standard error of the estimated regression coefficient with 28 per cent compared with the random sampling design. We estimated the partial longitudinal effects of the predictors insulin sensitivity and insulin secretion, corrected for regression dilution bias, on glucose tolerance in ULSAM. The effects of the predictors, when corrected, were similar. Insulin sensitivity in ULSAM increased during summer and decreased during winter and insulin secretion exposed opposite variation keeping glucose homeostasis nearly constant. Insulin sensitivity was related to outdoor temperature. In summary, we developed a cost-efficient reliability design for correction for regression dilution bias. Insulin sensitivity and insulin secretion had similar longitudinal effects on glucose tolerance, which implies that interventions aimed at these targets are equally important. Further, we revealed the seasonal nature of variations of insulin sensitivity and insulin secretion. This result has implications on glycaemic control in diabetic patients.

Soluble oligomeric aggregates of the amyloid-β (Aβ) peptide are suggested to initiate Alzheimer's disease (AD), leading to impaired synapse signalling, widespread neuronal death and loss of cognitive functions. These aggregates seem tightly linked to disease progression, and have therefore gained much attention as potential novel disease markers. In this thesis soluble oligomeric Aβ aggregates in general, and the Aβ protofibril species in particular, have been investigated with the aim to quantify and determine their role in AD pathogenesis. Sandwich-ELISAs specifically measuring Aβ42 peptides are widely used both in AD research and as complements for clinical diagnosis. Here it was demonstrated that presence of soluble Aβ aggregates disturbs such analyses, making it difficult to interpret the results. This discovery was made through analyses of samples from cell- and mouse models carrying the AD causing 'Arctic' APP mutation. When analyzed by ELISA, Aβ42 levels were reduced in Arctic samples, in contrast to levels measured by denaturing SDS-PAGE Western blot. The same divergence in Aβ42-levels between analyses was observed in CSF samples from Down syndrome infants. The discrepancy between methods was hypothesized to be due to presence of soluble Aβ aggregates leading to impaired ELISA detection caused by epitope masking. This was confirmed by developing a protofibril specific ELISA, by which samples from Arctic cell- and mouse models were demonstrated to have enhanced Aβ protofibril levels. AD patients have reduced ELISA-measured Aβ42-levels in CSF compared to healthy controls. To test if this reduction was due to oligomeric Aβ species present in AD CSF, Aβ42-levels were analyzed under both denaturing and non-denaturing conditions. These two measures were combined and an Aβ42 oligomer ratio established. Higher ratios were found in AD patients than healthy controls, implying that Aβ oligomers are present in CSF during Alzheimer pathogenesis. The observations from AD patients and young Down syndrome individuals suggest that Aβ42 oligomer formation is an early mechanism of AD pathogenesis, which potentially could be used as a biomarker to monitor disease development.

Bakgrund Ålderdomen som fenomen är i samhället förenad med myter kring hur den äldre personen bör vara och bete sig. Ålderistiska attityder förekommer inom vård och omsorg vilket påverkar kvalitén på den omvårdnad som ges till äldre. Syfte Syftet var att beskriva hur ålderism påverkar omhändertagandet av personer över 65 år inom vård och omsorg. Metod Arbetet utfördes i form av en allmän litteraturöversikt. Totalt inkluderades 13 artiklar i resultatet. Samtliga var publicerade mellan år 2007 och 2016. Kvalitativa, kvantitativa, mixade samt retrospektiva artiklar analyserades och sammanställdes i en matris. Utifrån matrisen bearbetades artiklarnas resultat till ett för litteraturöversikten övergripande resultat. Resultat Resultatet redovisades i form av tre huvudteman: vårdpersonal och studenters syn på äldre personer, att främja positiva tankar kring åldrandet samt omvårdnadsmiljön understödjer ålderism och upplevd diskriminering. Det övergripande resultatet tyder på att främjande av positiva attityder i kombination med ökad geriatrisk kunskap hos vårdpersonal kan bidra till att minska diskrimineringen av personer över 65 år. Slutsats En ökande andel patienter över 65 år inom vård och omsorg innebär att det blir viktigt att förmedla kunskap till vårdpersonalen om hur de i sitt arbete kan skapa förutsättningar för att ge god omvårdnad till den äldre generationen. En minskning av diskrimineringen skulle på längre sikt kunna öka äldre personers trygghet och välbefinnande när de befinner sig inom vård och omsorg.

Syftet med studien var att undersöka pensionärers upplevelse av körsång för att belysa vikten av fritidssysselsättning för våra äldre. Datainsamlingen bestod av 7 intervjuer med pensionerade människor som aktivt deltog i körsång. Inga kriterier på hur länge de varit pensionerade eller hur länge de sjungit i kör ställdes. Intervjuerna analyserades sedan med tematisk analys. Analysen alstrade fem teman: En stor del av livet som beskriver hur aktiviteten påverkar deltagarnas övriga liv, Tillsammans som behandlar de olika sociala aspekter körsång medför, Subjektivt välmående redogör för de olika hälsofrämjande fördelar körsången kan ha, Att sjunga för andras skull som beskriver hur deltagarna finner glädje i att sprida sången, samt Att bidra till en bättre kör som behandlar olika åsikter om sångkunskap, lämplighet och motivationen att uppträda. Resultatet visade att körsång var gynnsamt för de äldre som deltog i studien. De gynnades främst socialt, fysiskt och psykiskt. Det framkom även att körens prestationer var viktig och att kören utgjorde en stor del i mångas liv.

No description available.

<p>Syftet med denna studie var att belysa om lagstiftningen efterföljs vid behovsmedicinering på SÄBO (Särskiltboende) samt beskriva vilka likheter och skillnader som finns i dokumentationen gällande när vid behovs medicinering ges. Designen var jämförande, deskriptiv, kvantitativ, retrospektiv journalstudie. Urvalet var 100 patientjournaler från tre SÄBO i mellan Sverige. Journalerna har granskats utifrån följande variabler: demens- eller somatisk-avdelning, läkemedelsnamn, styrka, dos, orsak till att medicinen givits, effekten av medicinen, yrkestillhörighet på dokumenteraren samt jämförande med gammalt/nytt journalsystem. Resultatet visade signifikanta skillnader i dokumentationen utifrån om det var ett demensboende eller ett somatikboende. Ingen skillnad i dokumentationen fanns att finna mellan gammalt och nytt datasystem. Läkemedelsnamnet var det som förekom mest i dokumentationen vid behovsmedicinering. Minst förekommande var anteckningar angående utvärderad effekt. Dokumentationen kring given vid behovsmedicinering var bristfällig och resultatet i denna studie visade bland annat att det inte var journalföringssystemet som var orsaken.</p>

Syftet med denna studie var att belysa om lagstiftningen efterföljs vid behovsmedicinering på SÄBO (Särskiltboende) samt beskriva vilka likheter och skillnader som finns i dokumentationen gällande när vid behovs medicinering ges. Designen var jämförande, deskriptiv, kvantitativ, retrospektiv journalstudie. Urvalet var 100 patientjournaler från tre SÄBO i mellan Sverige. Journalerna har granskats utifrån följande variabler: demens- eller somatisk-avdelning, läkemedelsnamn, styrka, dos, orsak till att medicinen givits, effekten av medicinen, yrkestillhörighet på dokumenteraren samt jämförande med gammalt/nytt journalsystem. Resultatet visade signifikanta skillnader i dokumentationen utifrån om det var ett demensboende eller ett somatikboende. Ingen skillnad i dokumentationen fanns att finna mellan gammalt och nytt datasystem. Läkemedelsnamnet var det som förekom mest i dokumentationen vid behovsmedicinering. Minst förekommande var anteckningar angående utvärderad effekt. Dokumentationen kring given vid behovsmedicinering var bristfällig och resultatet i denna studie visade bland annat att det inte var journalföringssystemet som var orsaken.