Undernäring är ett stort problem inom vård och omsorg för äldre. Att få i sig rätt mängd näring och energi under ett dygn är en mänsklig rättighet. För att bibehålla sin vikt under ett sjukdomsförlopp ska det vara balans mellan intag och förbrukning av energi. Föratt uppnå god livskvalitet, förebygga sjukdom, återvinna hälsa är ett gott näringstillstånd nödvändigt. Det finns idag många riktlinjer och bedömningsinstrument för att bedöma och behandla undernäring. Att vara undernärd är allvarligt och en av de vanligaste orsakerna till att äldre personer ramlar och skadar sig hemma eller under en sjukhusvistelse. Att upptäcka och förhindra patientens omvårdnadsproblem är sjuksköterskans huvuduppgift. Syftet var att belysa omvårdnadspersonals upplevelse av nutrition hos äldre personer med falltendens under sjukhusvistelse. Kvalitativ metod användes med en induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem sjuksköterskor och fem undersköterskor som arbetar på ett akutgeriatriskt sjukhus. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av insamlade data visade fyra teman: - Nutrition och fallrisk i omvårdnaden - Varierande helhetskontroll beroende på bemanning, - Svårigheter med nutrition för äldre personer med fallrisk - Rutiner. Omvårdnadspersonalen som består av sjuksköterskor och undersköterskor upplever att nutrition och fallrisk är två viktiga delar i omvårdnaden för äldre personer som vårdas på sjukhus. Vid stress och hög belastning upplever flera personer att helhetskontrollen gällande nutrition och fallrisk minskar kraftigt och kommunikationen mellan yrkeskategorier försämras. Genom dialog under arbetspasset, förbättras både patientens näringsintag och förebygger fallrisken. Slutsatsen visar att omvårdnadspersonal har ansvar för att uppfylla den äldre personens näringsbehov. Fungerande rutiner, samarbete och god kommunikation är viktigt men personalbrist och tidsbrist leder till bristande engagemang. Resultatet belyser att omvårdnadspersonal upplever att nutrition är en av många fallriskåtgärder, vikten av kommunikation i teamet tas upp samt fungerande rutiner men även de etiska dilemman som dyker upp. Studien visar att omvårdnadspersonal upplever att det finns ett samband mellan nutrition och fallrisk hos äldre personer på sjukhus.

Fallskador är ett stort samhällsproblem. I Sverige vårdas varje år över 70 000 personer på sjukhus på grund av fall. Samhällets kostnader för fallolyckor bland äldre uppskattas till ungefär 14 miljarder kronor. Fallolyckor inom slutenvården har visat sig ha betydande effekt på längden av vårdtiden. Fall påverkar sjukligheten och dödligheten men ger även effekter på försämring av olika funktioner, sjukhusvistelsen, hospitalisering samt livskvaliteten. Det är viktigt att titta på förebyggande åtgärder för att minska risken för fall bland äldre. Syftet var att belysa sjuksköterskans förebyggande åtgärder för att minska fallrisken för patienter 65 år och äldre inom slutenvården. En forskningsöversikt valdes som metod. Artikelsökningarna genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 15 artiklar till resultatet. Resultatet visade att fallpreventionsprogram, sänggrindar, fallförebyggande affisch och patientutbildning minskade risken för fall bland personer 65 år och äldre inom slutenvården. Slutsatsen var att fallpreventionsprogram med många olika åtgärder kan minska antalet fall inom slutenvård. Då programmen innehöll flera olika faktorer kan det vara svårt att utröna vilken/vilka av åtgärderna som gav bäst effekt på fallfrekvensen.

Bakgrund: Fallolyckor bland äldre är vanligt. År 2019 var drygt 5% av vårdskadorna på sjukhus fallolyckor. Fallolyckor får konsekvenser för samhället i form av stora kostnader, men även för den äldre i form av bland annat social isolation. Idag finns många fallpreventiva åtgärder och riskbedömningsinstrument och det är sjuksköterskans ansvar att bedriva säker vård och förhindra fallolyckor som skapar ett vårdlidande hos patienterna. Syfte: Att undersöka faktorer som orsakar fallolyckor bland äldre patienter på sjukhus. Metod: Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats som tagits fram genom systematisk artikelsökning i flera databaser.Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: inre faktorer, yttre faktorer och mänskliga faktorer. Inre faktorer som orsakar fall är sjukdomar och läkemedel. Yttre faktorer är miljöfaktorer, eller tid, rum och aktivitet där de flesta fall sker nattetid vid förflyttning till badrummet eller i samband vid toalettbesök. Mänskliga faktorer är faktorer orsakat av patient och anhörig, eller på grund av brister i sjuksköterskans omvårdnad i form av brister i riskbedömning, åtgärder och information. Konklusion: Orsaken till fall hos äldre patienter är ofta multifaktoriella men det vanligaste är fall nattetid på väg till toaletten. Den mänskliga faktorn är en stor bidragande faktor till fall. / Background: Fall accidents among older persons are common. In 2019, just over 5% of health care injuries in hospitals were fall accidents. Fall accidents have consequences for the society such as large costs, but also for the older patients who become socially isolated. Today, there are many fall prevention interventions and risk assessment instruments. It is the nurse’s responsibility to provide safe care and to prevent falls that cause patients to suffer. Aim: To investigate factors that cause fall accidents among elderly inpatients.Method: The method used was a general literature review of articles with both a qualitative and quantitative approach, which was found through a systematic article search in several databases.Findings: Three main categories were identified: internal factors, external factors and human factors. Internal factors that cause falls are diagnoses and drug treatments. External factors are environmental factors, or time, space and activity where most falls occur at night when transferring to the bathroom or in near connection to toilet visits. Human factors are factors caused by the patients and relatives, or due to lacks in the nurse's care such as risk assessment, measures and information.Conclusion: Cause of falls in older patients is often multifactorial, but the most common fall is falling at night on the way to the toilet. The human factor is a major contributing factor to falls.

Falls and fall related injuries are a major health issue to the elderly population of Sweden. The number of accidents in the community caused by falls is increasing. It is mainly the elderly who need to be hospitalized after a fall. Patients with stroke, cognitive disorders, or hip fracture, have a particularly high risk of falling. A common consequence of falls is femur fractures. To prevent and reduce the occurrences of falls in hospitals, an individual care plan aimed at the patient, is required, as well as an individual and feasible nursing intervention. It also require that health professionals use their knowledge and the patient’s and the hospital's resources, to implement the care plan. Since 2008 SKL runs a national effort to reduce preventable harm and improve patient safety, where fall related injuries are an area of focus. Aim: The aim with this study is to examine and describe health professionals' attitudes towards falls and fall prevention, and whether the nursing staff considers themselves to be proficient in falls and fall prevention. Method: This was a quantitative study and Mann Whitney U test were conducted in order to analyse and summarize the answers from the questionnaires. Results: The respondents have a positive attitude towards fall prevention. The perception among the nursing staff is that they feel well trained in fall prevention, and have sufficient knowledge in fall prevention. Conclusion: The conclusion of this study is that nurses and nursing staff take falls among patients very seriously and have a positive attitude towards fall prevention. They also consider themselves to have a good knowledge about falls and fall prevention. / Fall och fallskador är ett stort folkhälsoproblem för den äldre befolkningen i Sverige. Antalet olyckor i samhället orsakade av fall ökar. Det är de äldre som oftast behöver sjukhusvård efter fallolyckor. Patienter med stroke, kognitiva störningar eller höftfrakturer har en särskilt hög risk att råka ut för fall och fallskador. En vanligt förekommande konsekvens av fall är höftfrakturer. För att förebygga och minska att fall sker krävs en individuell vårdplan för patienten och individuella och genomförbara omvårdnadsåtgärder. Det krävs att vårdpersonal använder sina kunskaper och patientens och sjukhusets resurser för att genomföra vårdplanen. Sedan 2008 driver SKL en nationell satsning för att minska antalet vårdskador och öka patientsäkerheten. Ett område som omfattas av denna nationella satsning är fall och skador till följd av fall. Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka och beskriva vårdpersonalens attityder till fall och fallprevention och om vårdpersonal anser sig ha goda kunskaper om fall och fallprevention. Metod: Studien har använt sig av en kvantitativ metod i form av en enkätundersökning. Beskrivande statistik och Mann Whitney U test användes för att bearbeta enkätsvaren. Resultat: Resultatet visar att vårdpersonal till övervägande del har en positiv uppfattning till fallprevention och ser allvarligt på fallskador. Enkäten visar att vårdpersonalen upplever och känner att de är välutbildade i fallprevention och har kunskaper för att ge och skapa en god fallprevention i sitt arbete. Slutsats: Slutsatsen i denna studie är att vårdpersonal tar fall och fallskador på allvar och har en positiv uppfattning till fallprevention. De anser sig också ha goda kunskaper inom fall och fallprevention.