Fallrisk ökar med stigande ålder och preventionsprogram tillämpas allt mer. Skador till följd av fall leder till mänskligt lidande och försämrad livskvalitet. Kostnader relaterat till fall är samhällsekonomiskt betungande. Patienter har rätten att avstå fallpreventionsåtgärder. En av sjuksköterskans uppgifter är att motivera patienter till följsamhet. Syftet med litteraturstudien var att beskriva äldre personers följsamhet till fallprevention. Studien bestod av 15 vetenskapliga artiklar som bearbetades. Resultatet innefattas av tre kategorier vilka är: rädslans betydelse för följsamhet, integritetens betydelse för följsamhet och motivationens betydelse för följsamhet. Rädsla är en riskfaktor för fall och har betydelse för främjandet och hindrandet av följsamheten hos äldre. Åtgärder som hotar individens integritet och självständighet påverkar följsamheten. Motivationen påverkas av närstående, av vårdpersonal och av insikten hos den enskilde individen. Vidare forskning bör inriktas på hur motiverande samtal (MI), kan påverka följsamhet till fallprevention och samhällsekonomi. Bedömning av fallrisk tillämpas inom vårdverksamheten med Downton Fall Risk Index (DFRI). Denna skattningsskala bör utifrån studiens resultat kompletteras med skattning av rädsla för fall. Sjuksköterskeutbildning bör innehålla mer kunskap i uppmärksammandet av rädsla för fall.

Bakgrund I Sverige drabbas varje år ungefär var tredje person som är 65 år eller äldre av en fallolycka. Fallskador medför personliga lidanden för individen samt omfattande kostnader för samhället. Problemet kommer att öka därför att andelen äldre ökar i framtiden. Många fallolyckor går det att förebygga. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utföra hälsofrämjande arbete genom att implementera fallförebyggande åtgärder i omvårdnaden av äldre. Syfte Syftet med föreliggande arbete var att beskriva omvårdnadsåtgärder med vilka sjuksköterskan kan förebygga fall hos äldre personer på särskilda boenden. Metod En litteraturstudie valdes som metod. Litteratursökningar genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL samt manuell litteratursökning. 16 artiklar inkluderades efter ett systematiskt och kvalitetssäkert urval. De utvalda artiklarna sammanställdes i en matris. Resultat I resultatet presenterades 16 artiklar. Vetenskapliga studier visade att genom att använda beprövade bedömningsinstrument, sjuksköterskans kliniska bedömning, individualiserade multifaktoriella åtgärder, anpassad fysisk träning, personalutbildning, anpassad information till äldre kan fallfrekvensen minska bland äldre på särskilda boenden. Det framkom också att förbättrad nutritionsstatus kunde leda till färre fallolyckor. Flera studier beskrev vårdpersonalens erfarenheter av att använda fysiska begränsningsåtgärder som fallförebyggande åtgärder. Slutsats Utbildning och information till äldre är en viktig del i fallpreventivt arbete och en viktig omvårdnadsåtgärd för att minska fallfrekvens bland äldre. Det är viktigt att sjuksköterskan innehar kunskap kring fallpreventivt arbete samt involverar äldre. Sjuksköterskans roll skulle kunna vara som en förmedlare av information samt att riskbedöma, planera, utföra och ordinera fallpreventiva åtgärder.

Bakgrund: Fallskador räknas idag som ett folkhälsoproblem som, förutom personens lidande, kostar kommuner och landsting ca 5 miljarder kronor per år. En tidig riskbedömning liksom följsamhet gentemot evidensbaserade åtgärder är avgörande för att minska detta problem inom slutenvård. Att utforma vården med hjälp av standardiserade vårdplaner (SVP) är i enlighet med omvårdnadsprocessen. Studier har beskrivit sjuksköterskors upplevelser och motivation till att använda sig av SVP. Föga studerat är hur implementeringsprocessen stimulerar sjuksköterskors lärandeprocess i förhållande till prestation.   Syfte: Förbättringsarbetets syfte är att tillämpa en evidensbaserad omvårdnad i ett led för att förebygga fall. Studien syftar till att utvärdera implementeringen av SVP ur sjuksköterskans lärandeperspektiv.   Metod: En projektgrupp genomförde interventionen i form av 8 aktiviteter med hjälp av förbättringskunskapsverktyg såsom PDSA-hjul och Nolans tre frågor. Under 6 månader journalgranskades 10 slumpmässigt utvalda patientjournaler två gånger i månaden för att granska riskbedömning, implementering och följsamhet till SVP. Data analyserade med deskriptiv statistik. Nio sjuksköterskor intervjuades om implementeringen ur ett lärandeperspektiv med strukturerade intervjuer, som analyserades med riktad innehållsanalys.   Resultat: En förbättring skedde i andel fallriskbedömda patienter, liksom andel med upprättad SVP. Följsamheten kan ännu ej räknas som en förbättringstrend. Utbildning, förändringsledare och påminnelsesystem ansågs mest betydelsefulla vid implementeringen. Lathund och resultatåterkoppling ansågs minst betydelsefulla. Fallgropar i implementering var tidsbrist, arbetsbelastning, attityd, samt saknad av en gemensam vision i personalgruppen. Upplevd patientnytta var stärkt patientsäkerhet, ”rätt från början”, ett tidigt agerande kring fallriskpatienter, en ökad kollektiv medvetenhet samt lika vård för alla.     Slutsatser: Förbättringskunskap och aktiviteter resulterade i fler riskbedömningar, fler fallriskpatienter som får en upprättad SVP med evidensbaserade omvårdnadsåtgärder, men det kunde inte säkerställas att åtgärderna också utfördes. Ingen tydlig koppling kunde ses mellan implementering av SVP och reducerat antal fallolyckor. Att intervjua sjuksköterskor om deras lärande, förutsättningar och upplevda effekter gav en betydande grund för liknande förbättringsarbeten i framtiden.   Nyckelord: evidensbaserad omvårdnad, fallprevention, förbättringsarbete, implementering, lärande / Background: Presently, falls account for a major national healthcare problem, which apart from the patient’s own suffering, brings costs of about 5 billion SEK annually for municipalities and regions. Research shows that an early risk assessment together with adherence to evidence based actions for fall prevention is necessary to counter this problem. Making standardized nursing care plans (SVP) for patients is in line with the nursing process. Some studies have focused on nurses’ experience and motivation to use SVP, but little research has focused on how the implementation process promote nurses learning process in relation to performance.   Purpose: The aim of the improvement work was to practice evidence based nursing to prevent fall injuries and the purpose of the research was to evaluate the implementation process from a nurse’s learning- and development perspective.   Method: A project group managed the intervention through 8 activities using established quality improvement methods and tools such as the PDSA-wheel and Nolans’ three questions. During a period of 6 months, the journals of 10 random patients records were reviewed two times each month to identify and map risk, implementation and adherence to the SVP. Data were analyzed with descriptive statistics. To illuminate learning in relation to the implementation process, nine nurses were interviewed,, using directed content analysis as the method.    Findings: During the period of study, both the portion of early fall risk assessments and created SVP increased. However, adherence cannot yet be seen as an improvement trend. Training, the change manager and a reminder-system were seen as most important during implementation. A simple manual and feedback of results were seen as the least important implementation factors. Time, workload, attitude and a lack of a common vision among the nursing staff were seen as the largest challenges. From a patient perspective, the benefits identified were improved patient safety, “right from the start”, early preventive actions on risk patients, collective awareness and equal care for all patients.   Conclusion: An implementation taking consideration to quality improvement and activities has generated an increase in risk assessments and an increased proportion of fall risk patients with an established SVP containing evidence based nursing actions. However, this study could not verify that the identified actions were carried through. During the period and with the sample of the study, no clear relation between implementation of SVP and a reduction in fall injuries could be proven. The method of interviewing nurses about their learning and development process, prerequisites and experienced effects has provided good insights and knowledge for use in future improvement and implementation work.   Keywords: evidence based nursing, fall prevention, quality improvement, implementation, learning

Bakgrund Varje år förekommer flertal fallolyckor vilket leder till inläggning på sjukhus i Sverige. Det finns flera orsaker för fall, t.ex. yrsel, rytmrubbningar, nedsatt syn och nedsatt balans. Den vanligaste patientgruppen som drabbas är personer över 65 år. Fall är även den vanligaste orsaken till att människor hamnar på sjukhus. En mycket vanlig komplikation av fallolyckor är höftfrakturer.  Syfte Att undersöka om fallprevention kan minska risken för upprepade fall, och minska risken för höftfrakturer vid oundvikliga fall. Metod En litteraturöversikt med deskriptiv design, databasen som användes för resultatet av studien var PubMed. Resultatet innehåller elva originalartiklar med kvantitativ ansats. Resultat Resultatet visar att fallprevention är effektivt för att förebygga fall och höftfrakturer med interventioner som att stärka kroppen och säkra hemmiljön, samt ge information till patienten och vårdpersonal. Av de studier som fokuserade på fall visade åtta av nio studier signifikant effekt för minskade fall hos deltagarna, och två av fyra studier som hade fokus på höftfrakturer visade signifikant effekt för minskande av höftfrakturer hos deltagarna. Slutsats Resultatet visar flera olika fallpreventionsmetoder som är effektiva både för att minska risken för fall och minska risken för höftfrakturer vid fall hos sköra äldre patienter. Det är dock svårt att avgöra vilken metod som är mest effektiv. Utveckling av olika interventioner för fallprevention kommer att behövas studeras i år framöver. Därför är det viktigt att sjuksköterskor håller sig uppdaterade om nya rutiner och forskning kring fallprevention då sjuksköterskans ansvarsområde, d.v.s. omvårdnad, inkluderar att identifiera risker samt förebygga skador som kan leda till lidande för patienten.

Bakgrund Människor över 65 år är den grupp som konsumerar mest vård i samhället. Med hjälp av hälsofrämjande åtgärder som till exempel fysisk aktivitet är det möjligt att förebygga många åldersrelaterade åkommor och fallolyckor som kan leda till behov av vård. I tidigare studier har man sett att många äldre inte når upp till rekommendationerna gällande fysisk aktivitet. Inaktivitet, muskelsvaghet och läkemedelskonsumtion är faktorer som ger en ökad risk för fall. Arbete med fysisk aktivitet kan ge en minskad fallrisk och arbetet handlar mycket om motivation och att stödja individer till att på sikt bibehålla en ökad fysisk aktivitet. Syfte Syftet med denna studie var att undersöka vad äldre personer med fallrisk själv upplever hindrar eller motiverar dem till att vara fortsatt fysisk aktiv eller inte en tid efter avslutad träningsperiod. Metod En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design och en semistrukturerad intervjuguide genomfördes i Stockholmsområdet med elva deltagare i åldern 75-91 som alla utfört en träningsperiod med fysioterapeut. Materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet visade på olika hindrande och motiverande faktorer till att fortsätta vara aktiv vilka härleds till den biopsykosociala modellen. Det fanns en stor variation gällande faktorer inom studiepopulation. Fyra huvudkategorier och nio stycken olika underkategorier noterades. Slutsats Äldre personer upplever många olika hinder och motiverande faktorer till fysisk aktivitet. Resultatet kan förhoppningsvis inspirera fysioterapeuter till mer uppmärksamhet gällande hinder och motivation till fysisk aktivitet. / Background People over the age of 65 is the biggest healthcare consumers. Work with preventative healthcare measures such as physical activity you could prevent or decrease many age-related illnesses and falls that cause hospitalization. It’s known that many older people don’t meet the recommendations when it comes to daily physical activity. Inactivity, muscle weakness, drug consumption are factors that are associated with a higher risk of falls. Physical activity and exercise are methods that can reduce the risk of falls and with that the need to work with motivation to maintain an increased level of physical activity over time. Aim The aim of this study was to explore what older people with a risk of falls perceive as barriers and motivating factors for physical activity after a training intervention. Method Data was conducted via a qualitative interview with a descriptive design. A semistructured interview-guide was used. Eleven participants between the ages 75-91 took part in the study. They had all completed a training intervention with a physiotherapist. The data was then analysed with a content analysis. Results Results show different barriers and motivational factors for staying physically active with several factors being linked to the biopsychosocial model. Within the study population thereis a big difference in factors. Four main categories and nine subcategories were identified. Conclusion Older people have vastly different experiences when it comes to barriers and motivational factors regarding physical activity. The result can hopefully inspire physiotherapist to pay more attention to hindering and motivational factors regarding physical activity.

Bakgrund: I takt med att befolkningen åldras ökar risken för fallolyckor. Specialistsjuksköterskans arbete med fallprevention i hemsjukvården ställer krav på adekvat kompetens för att minska risken för onödigt lidande för den äldre samt för att minska samhällskostnader relaterat till fallolyckor. Syftet med studien är att belysa specialistsjuksköterskans arbete med fallprevention för äldre kvarboende i hemmet. Metod: Kvalitativ induktiv ansats. Nio intervjuer med specialistsjuksköterskor har genomförts och data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Specialistsjuksköterskans arbete med den äldre är att identifiera riskfaktorer i hemmet som kan påverka fallrisken. Samtalet med den äldre är en viktig del i det fallförebyggande arbetet. Utmaningar identifieras i samtalet med den äldre med kognitiv svikt och specialistsjuksköterskan upplever otydligheter i sin roll i det fallpreventiva teamarbetet .Slutsats: Specialistsjuksköterskan behöver en ökad kunskap kring sin roll i det fallpreventiva teamarbetet och mer utbildning i utformningen av samtalet med den äldre med kognitiv svikt som är kvarboende i hemmet. / Background: With an increasing population of older people, fall accidents occur in higher numbers. The specialist nurse's work with fall prevention in elderly care requires adequate competence to reduce the risk of unnecessary suffering for the elderly as well as to reduce societal costs related to fall accidents. Aim: The aim of the study is to shed light on the specialist nurse's work with fall prevention for elderly people still living at home. Method: Qualitative study with inductive approach. Interviews with nine specialist nurses were conducted and data was analysed with qualitative content analysis. Results: The specialist nurses' work with the elderly includes identifying risk factors in the home that can affect the risk of falling. Communication with the elderly and informing about risks in everyday life is a large part of the work. The specialist nurses experience a lack of competence in talking to elderly people with cognitive impairment regarding fall prevention and the specialist nurses experience their role as unclear in the fall preventive teamwork. Conclusion: An increased knowledge as to what role specialist nurses have in teamwork and fall prevention is crucial. Education related to conversation with older people with cognitive impairment are identified by the specialist nurses as something to improve.

Bakgrund: Människan i Sverige lever i högre grad allt längre, vilket genererarenväxande äldre population. Studier visar att fallrisken ökar i takt med stigande ålderoch att allt fler människor behöver söka vård efter en fallolycka. Många fall skullekunna förhindras om multidisciplinära insatser impliceras i högre grad inomfallpreventivt arbete. Syfte: Beskriva det multidisciplinära teamets erfarenheter avfallförebyggande åtgärder för personer över 65 år. Metod: En systematisklitteraturstudie tillämpades för att systematiskt söka, granska och analysera forskningför att besvarastudiens syfte. Resultat: Resultatet utgick från 9 vetenskapliga artiklar.Två teman framkom; positiva faktorer i teambaserat arbete & negativa faktorer iteambaserat arbete. Konklusion: Fler människor kommer behöva vård, därförbehöver kunskapen kring teamsamverkan, kommunikation och preventiva insatserstärkas. Oavsett profession när behovet av utbildning och träning inom samverkan envital faktor för att arbeta preventivt, då multidisciplinära insatser har påvisatreducerad fallrisk / Background: People in Sweden are increasingly living longer, which generates asteady growing elderly population. Studies has showed that the risk of fallingincreases with rising age ant that more and more people need to seek care after a fallaccident. Many cases could be prevented if multidisciplinary efforts are involved to atgreater extent within fall prevention work. Purpose: To describe the multidisciplinaryteam`s experiences of fall prevention measures for people over 65 years of age.Method: A systematic literature study was applied to systematically search, reviewand analyze research to answer the purpose of the study. Result: The result was basedon 9 scientific articles. Two themes emerged: positive factors in team-based work &negative factors in team-based work. Conclusion: More people will need care in thefuture, therefore are need and knowledge around team cooperation, communication,and preventive efforts in need of strengthening. Regardless of profession is the needfor education and training within cooperation a crucial factor for workingpreventively, as multidisciplinary intervention has demonstrated reduced risk of fall.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Fall är vanligt och kan leda till höftfrakturer och ett tidigare behov av särskiltboende. Ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv ska vara en självklar deli all vård och behandling. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor kanförebygga och minska risken för fallskador hos äldre på särskilt boende. Metod: Arbetetvar en litteraturstudie på tidigare forskningsmaterial. Resultat: Den viktigaste åtgärden äratt få fram vilka äldre som tillhör riskgruppen. Detta innebär att det är viktigt attuppmärksamma äldre med kognitiva försämringar, tidigare fall, urininkontinens,nedstämdhet, lågt BMI och äldre med behov av hjälp i sin ADL. Andra åtgärder är blandannat att ha regelbundna läkemedelsgenomgångar, att skapa förutsättningar för äldrepersoner att bära höftskydd, att informera och handleda omvårdnadspersonalen, attinformera de äldre och deras anhöriga om risker och åtgärder. Slutsats: Ytterligareforskning behövs vad det gäller sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att förebygga ochminska fallskador på särskilt boende för att nå ett tillförlitligt resultat inom dettaämnesområde. Förbättrade bedömningar och åtgärder, mer stöd och förståelse från cheferskulle kunna ge tydligare rutiner, minskade kostnader för samhället och inte minst minskadet lidande som det kan innebära för äldre med fallskador. / Background: Falls are common and can lead to hip fractures and earlier need ofinstitutionalization. A health promoting and preventive perspective is an important concernin public health. Aim: The aim of the study was to examine how the nurse can prevent andreduce the risk of fall injures at older people living in residential care. Method: This workwas a literature study on earlier research materials. Results: The most important measureis to identify older people with risk factors for falls. This means that it is important toattentive older people with cognitive impairment, history of falls, urinary incontinence,depressed mood, low BMI and older persons with needs of help in daily physical activities.Other measures are for example to have regular medicine reviews, to create conditions forthe older to carry hip protections, to inform and teach the care employers, to inform theolder and his relative about risks and measures. Conclusion: Further research is neededregarding nurses care measures to prevent and decrease fall injuries in residential care inorder to reach a good result within the subject. Improved assessment and measures, moresupport and understanding of the managers would give more clear routines, the costs forsociety would decrease and most important it would decrease the suffering that fall injuriescauses elderly residents.