Syfte: Syftet är att utifrån ett omvårdnadsperspektiv undersöka hur utvecklingen av syndromet sarkopeni på ett effektivt sätt kan förebyggas.   Metod: Systematisk litteraturstudie där originalartiklar söktes i databaserna PubMed och Cinahl varav 15 originalartiklar granskades och sammanställdes.   Resultat: Omvårdnadsåtgärder som förebygger sarkopeni indelas i nutrition, styrketräning, vibrationsträning, och övrig fysisk aktivitet. Styrketräning kan med medelhög intensitet och proteinrik kost minska fettmassan, öka muskelmassan och muskelstyrkan och öka den fysiska funktionen. Fysisk aktivitet och ett stort proteinintag kan inte förhindra men bromsa utvecklingen av sarkopeni. Ett högt proteinintag i samband med träning är ett effektivt sätt att förebygga sarkopeni. Vibrationsträning kan stärka muskelgrupper och i kombination med styrketräning även öka muskelstyrka, rörlighet och muskelmassa.   Slutsats: Fysisk aktivitet och då framför allt styrketräning kan motverka sarkopeni. Träningen måste utföras regelbundet minst två gånger i veckan med en medelhög intensitet för att den ska ha effekt på kroppssammansättningen. Ett högt proteinintag är en förutsättning för muskeltillväxt och för att förebygga sarkopeni. Vidare visar denna studie att sarkopeni kan förebyggas upp i hög ålder. / Objective: From a nursing perspective, the aim is to study how the development of sarcopenia can be prevented in an efficient way.   Method: Systematic literature review where original articles where searched in PubMed and Cinahl, where the result of 15 articles where reviewed and compiled in different themes.    Result: The nursing interventions which prevent sarcopenia can be divided into nutrition resistance training, vibration training, and other physical activity. Resistance training can with medium-high intensity combined with a protein-rich diet reduce fat-mass on the body, increase muscle-mass and muscle-strength and increase physical function. Physical activity and a high protein-intake cannot prevent sarcopenia but slow the degenerative process. A high protein-intake combined with exercise is an effective way to prevent sarcopenia. Vibration, training can strengthen muscle-groups and can together with resistance training also increase muscle-strength, mobility and muscle-mass.   Conclusion: Physical activity and resistance training in particular, can prevent sarcopenia. The exercise must be performed with a medium high intensity for it to have an effect on the body composition and should be performed regularly at least twice weekly continuously. A high protein intake is a prerequisite for muscle-growth in order to prevent sarcopenia. Furthermore, this study shows that sarcopenia can be prevented even in a high age.

Fallolyckor är ett stort patientsäkerhets- och samhällsekonomiskt problem. I Sverigedrabbas varje år cirka 18 000 personer av höftfraktur som leder till lidande för patientenoch stora kostnader för samhället. Syftet med litteraturöversikten var att beskrivautfallet av att använda höftskydd som prevention. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där tolv vetenskapliga artiklar utgjorde underlaget för resultatet.Resultatet som redovisas i tre kategorier är: effekter av höftskydd, följsamhet till att bära höftskydd och upplevelser av höftskydd. Risken för höftfraktur minskas vid fall om höftskydd används. Följsamheten till att använda höftskydd minskar över tid. Resultatetvisar även att både personal och patienter är överens om att en stor anledning till varförinte höftskydd används är att de anses vara obekväma. Sjuksköterskor bör genomutbildning få en ökad medvetenhet om höftskyddens effekt för att därmed kunna minskaantalet höftfrakturer. Forskning inom området för att öka följsamheten och görahöftskydden bekvämare är önskvärt för att kunna minska antalet höftfrakturer, ochdärigenom reducera lidandet och minska stora samhällskostnader för vård ochrehabilitering som en höftfraktur medför. / Falls is a major patient safety and socio- economic concern. In Sweden approximately 18 000 persons every year suffer a hip fracture which causes the person major suffering and cost forthe society. The aim of this literature study was to describe the outcome of using hipprotectors as prevention. A literature overview was carried out were twelve scientific articleswere the basis of the result. The result is presented in three categories: effect of hip protectors, compliance to the use of hip protectors and the experiences of hip protectors. The risk of contacting a hip fracture is reducing if the fall occurs when using hip protectors. Compliance to the use of hip protector decreases over time. The result showed that patient and staff both agreed that a large reason for not using hip protectors is that they are uncomfortable. Through education nurses need to increase their awareness about the effect of hip protectors and thereby decrease the amount of hip fractures. Further research to increase compliance and to make the hip protector more comfortable would be desirable to reduce the amount of hip fractures. This will not only reduce suffering for those who contract a hip fracture but also reduce society´s major cost for the care and rehabilitation of a hip fracture.

<p>Bakgrund: Fall är vanligt och kan leda till höftfrakturer och ett tidigare behov av särskiltboende. Ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv ska vara en självklar deli all vård och behandling. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor kanförebygga och minska risken för fallskador hos äldre på särskilt boende. Metod: Arbetetvar en litteraturstudie på tidigare forskningsmaterial. Resultat: Den viktigaste åtgärden äratt få fram vilka äldre som tillhör riskgruppen. Detta innebär att det är viktigt attuppmärksamma äldre med kognitiva försämringar, tidigare fall, urininkontinens,nedstämdhet, lågt BMI och äldre med behov av hjälp i sin ADL. Andra åtgärder är blandannat att ha regelbundna läkemedelsgenomgångar, att skapa förutsättningar för äldrepersoner att bära höftskydd, att informera och handleda omvårdnadspersonalen, attinformera de äldre och deras anhöriga om risker och åtgärder. Slutsats: Ytterligareforskning behövs vad det gäller sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att förebygga ochminska fallskador på särskilt boende för att nå ett tillförlitligt resultat inom dettaämnesområde. Förbättrade bedömningar och åtgärder, mer stöd och förståelse från cheferskulle kunna ge tydligare rutiner, minskade kostnader för samhället och inte minst minskadet lidande som det kan innebära för äldre med fallskador.</p> / <p>Background: Falls are common and can lead to hip fractures and earlier need ofinstitutionalization. A health promoting and preventive perspective is an important concernin public health. Aim: The aim of the study was to examine how the nurse can prevent andreduce the risk of fall injures at older people living in residential care. Method: This workwas a literature study on earlier research materials. Results: The most important measureis to identify older people with risk factors for falls. This means that it is important toattentive older people with cognitive impairment, history of falls, urinary incontinence,depressed mood, low BMI and older persons with needs of help in daily physical activities.Other measures are for example to have regular medicine reviews, to create conditions forthe older to carry hip protections, to inform and teach the care employers, to inform theolder and his relative about risks and measures. Conclusion: Further research is neededregarding nurses care measures to prevent and decrease fall injuries in residential care inorder to reach a good result within the subject. Improved assessment and measures, moresupport and understanding of the managers would give more clear routines, the costs forsociety would decrease and most important it would decrease the suffering that fall injuriescauses elderly residents.</p>

Bakgrund: Sammanställningar på fallförebyggande åtgärder är främst centrerat kring träning men bristfällig gällande psykologiska interventioner och osäkert kring sociala interventioner. Författarna ser därav en möjlighet att sammanställa evidens genom en systematisk litteraturöversikt kring fallförebyggande åtgärder ur ett biopsykosocialt perspektiv.  Syfte: Syfte med denna studie är att genom en systematisk litteraturöversikt sammanställa forskning kring fallförebyggande åtgärder hos äldre personer. Vidare är syftet att redovisa detta ur ett biopsykosocialt perspektiv samt att bedöma samtliga inkluderade studiers kvalitet.   Metod: Författarna i denna litteraturöversikt genomförde en litteratursökning i databaserna PubMed och CINAHL Plus. Projektprocessen slutade upp med sju RCT-studier som inkluderades utifrån studiens frågeställningar och syfte och vidare granskades utifrån SBU:s granskningsmallar.  Resultat: Fysiska åtgärder sågs i form av kombinerad balans och styrka i nedre extremitet samt funktionellt inriktad träning. Psykologiska åtgärder sågs i form av MI. Sociala åtgärder sågs i form av gruppträning. Kvaliteten av inkluderade studier bedömdes som måttlig och evidensstyrkan som begränsad. Slutsatser: Fysiska åtgärder visade ge positiva utfall på mängden fall. Psykologiska åtgärder visade inte ha några positiva utfall på mängden fall. Sociala åtgärder visades stödja följsamhet av träning. Funktionell träning i grupp kan vara en relevant åtgärd i förebyggande av fall för äldre individer. / Background: Reviews of fall prevention measures are mainly centered around training but inadequate regarding psychological interventions and uncertain around social interventions. The authors see this as an opportunity to compile evidence through a systematic literature review on fall prevention measures from a biopsychosocial perspective.  Objective: The objective of this study is to compile research on fall prevention measures in the elderly. Furthermore, the purpose is to review the evidence through the lens of a biopsychosocial perspective and to assess the quality of all included studies.  Method: The authors of this literature review conducted a literature search in PubMed and CINAHL Plus. The project-process ended with seven RCT-studies that were included based on the study's questions and purpose and further examined based on SBU's review templates.  Results: Physical measures were seen in combined balance and strength in the lower extremity as well as functional training. Psychological measures were seen in the form of MI. Social measures were seen in the form of group training. The quality of the included studies was assessed to be moderate and the strength of evidence to be limited.  Conclusions: Physical measures showed positive results on the number of falls. Psychological measures did not show any positive outcomes in the number of falls. Social measures were shown to support adherence to exercise. Functional training in groups can be a relevant measure in preventing falls for older individuals.

<p>The progress of the health among the elderly has a major meaning for the needs of care, nursing and social services. The health of the elderly has improved but fall and fall accidents are a major problem. Acute diseases, activities and environment risks are often related to fall accidents. The aim of the study was to describe health care staffs’ opinions about fall risk and fall prevention. The study had a qualitative approach with a descriptive design. Twelve persons from a primary healthcare centre, a hospital and a community elder care unit in the middle of Sweden were interviewed. The material was analyzed through qualitative content analysis and data from the interviews resulted in two categories; The category “Factors contributing to falls” was formulated from the subcategories; The older persons health status and their care needs, Physical environment, Lack of competence among staff, Lack of time, stress and insufficient staffing, Staffs’ responsibilities and not followed routines and Insufficient cooperation between professional groups. The category “Factors preventing falls” was formulated from the subcategories; Physical environment and physical aid, Competence and fall risk assessment instruments, Different professionals’ responsibilities and Cooperation between different professionals. The results showed that the health care staff viewed several factors, which according to them contributed to falls as well as prevented falls. Cooperation between different professionals, increased competence and use of systematic fall risk assessment instruments were mentioned resulting in advantages for the patient.</p> / <p>Utvecklingen av de äldres hälsa har stor betydelse för behoven av vård och omsorg. Hälsan för äldre har förbättrats men fall och fallskador är ett stort problem och akuta sjukdomar, aktiviteter och omgivningsfaktorer är ofta utösande orsaker till fall. Syftet med denna studie var att beskriva vårdgivares uppfattning om fallrisker och fallprevention. Metoden var en kvalitativ intervjustudie med en beskrivande design. Tolv personer har intervjuats från hälsocentral, sjukhus och kommunalt äldreboende i ett län i Mellansverige. Resultatet redovisas utifrån två kategorier. Kategorin ”Faktorer som kan bidra till fall” framkom ur subkategorierna; Patientens tillstånd och omvårdnadsbehov, Fysisk miljö, Brist på kunskaper hos vårdpersonalen, Tidsbrist, stress och otillräcklig bemanning, Personalens ansvar och att inte följa rutiner samt Otillräcklig samverkan mellan yrkesgrupper och vårdnivåer. Kategorin ”Faktorer som kan motverka fall/fallprevention” framkom ur subkategorierna; Fysisk miljö och hjälpmedel, Kunskaper och utveckling av ett systematiskt arbetssätt, Ansvaret hos olika yrkeskategorier samt Samverkan. Resultatet i studien visade att det finns flera olika faktorer kring en patient som kan bidra till fall och som kan motverka fall. Samverkan mellan olika vårdnivåer, kunskaper och utveckling av ett systematiskt arbetssätt framkom som viktiga faktorer till fördel för patienten.</p>

The progress of the health among the elderly has a major meaning for the needs of care, nursing and social services. The health of the elderly has improved but fall and fall accidents are a major problem. Acute diseases, activities and environment risks are often related to fall accidents. The aim of the study was to describe health care staffs’ opinions about fall risk and fall prevention. The study had a qualitative approach with a descriptive design. Twelve persons from a primary healthcare centre, a hospital and a community elder care unit in the middle of Sweden were interviewed. The material was analyzed through qualitative content analysis and data from the interviews resulted in two categories; The category “Factors contributing to falls” was formulated from the subcategories; The older persons health status and their care needs, Physical environment, Lack of competence among staff, Lack of time, stress and insufficient staffing, Staffs’ responsibilities and not followed routines and Insufficient cooperation between professional groups. The category “Factors preventing falls” was formulated from the subcategories; Physical environment and physical aid, Competence and fall risk assessment instruments, Different professionals’ responsibilities and Cooperation between different professionals. The results showed that the health care staff viewed several factors, which according to them contributed to falls as well as prevented falls. Cooperation between different professionals, increased competence and use of systematic fall risk assessment instruments were mentioned resulting in advantages for the patient. / Utvecklingen av de äldres hälsa har stor betydelse för behoven av vård och omsorg. Hälsan för äldre har förbättrats men fall och fallskador är ett stort problem och akuta sjukdomar, aktiviteter och omgivningsfaktorer är ofta utösande orsaker till fall. Syftet med denna studie var att beskriva vårdgivares uppfattning om fallrisker och fallprevention. Metoden var en kvalitativ intervjustudie med en beskrivande design. Tolv personer har intervjuats från hälsocentral, sjukhus och kommunalt äldreboende i ett län i Mellansverige. Resultatet redovisas utifrån två kategorier. Kategorin ”Faktorer som kan bidra till fall” framkom ur subkategorierna; Patientens tillstånd och omvårdnadsbehov, Fysisk miljö, Brist på kunskaper hos vårdpersonalen, Tidsbrist, stress och otillräcklig bemanning, Personalens ansvar och att inte följa rutiner samt Otillräcklig samverkan mellan yrkesgrupper och vårdnivåer. Kategorin ”Faktorer som kan motverka fall/fallprevention” framkom ur subkategorierna; Fysisk miljö och hjälpmedel, Kunskaper och utveckling av ett systematiskt arbetssätt, Ansvaret hos olika yrkeskategorier samt Samverkan. Resultatet i studien visade att det finns flera olika faktorer kring en patient som kan bidra till fall och som kan motverka fall. Samverkan mellan olika vårdnivåer, kunskaper och utveckling av ett systematiskt arbetssätt framkom som viktiga faktorer till fördel för patienten.

Purpose The purpose of this study has been to investigate the documentation process following the guiding principles of the Quality Norms for Fall Prevention concerning fall risk assessment, risk identification, fall preventive measures, information and the making of an individual care plan. Method This study is a quantitative, descriptive and retrospective journal review study. There were 100 journals examine the existing documentation concerning fall risk assessment of patients who received treatment in geriatric patient care. The sample was consecutively. Results The results showed that fall risk assessment was documented in 79 of 100 examined journals. 56 (71 %) of the fall risk assessments were made within 24 hours. In 59 of 100 journals the patient, relatives or former caretakers was asked whether the patient had had a fall within the last year, and in 61 of 100 journals it was documented that the nursing staff had made an assessment that the patient was going to have a fall during his or her length of stay if no preventive measures were set in. The majority of fall risk factors and fall preventive measures were documented within the areas of walking and transfer. It was documented that the patient was informed of fall risk, fall risk factors and fall preventive measures in 15 of 100 journals. For 33 of 68 (49 %) patients with an identified increased fall risk, a care plan was established.  Conclusion Quality norm is recently introduced and enforced in the relative extent. Since the objective is to appropriate risk assessment should be performed on all enrolled patients in geriatric patient care, so it should be performed and documented in all patients. / Syfte Syftet med studien var att undersöka hur dokumentationen utförs utifrån riktlinjerna i kvalitetsnormen för fallprevention gällande fallriskbedömning, riskidentifiering, fallpreventiva åtgärder, information och upprättande av en individuell vårdplan. Metod Studien var en kvantitativ, deskriptiv och retrospektiv journalgranskningsstudie. Det var 100 journaler som granskades gällande dokumentation angående fallriskbedömning av patienter som vårdats inom geriatrisk sluten vård. Urvalet var konsekutivt. Resultat Resultatet visade att i 79 av 100 granskade journaler var fallriskbedömning dokumenterad. Det var 56 (71 %) fallriskbedömningar som var utförda inom 24 timmar. I 59 av 100 journaler har patienten, anhöriga eller tidigare vårdgivare tillfrågats om patienten fallit senaste året och i 61 av 100 journaler fanns det dokumenterat att vårdpersonalen gjort en bedömning om patienten kommer falla under vårdtiden om inga förebyggande åtgärder sätts in. Flest fallriskfaktorer och fallpreventiva åtgärder inom området gång och förflyttning dokumenterades. Det fanns dokumenterat att patienten blev informerad angående fallrisk, fallriskfaktorer och fallpreventiva åtgärder i 15 av 100 journaler. För 33 av 68 (49 %) patienter med en bedömd förhöjd fallrisk upprättades en vårdplan. Slutsats Kvalitetsnormen är nyligen införd och efterlevs i relativ stor utsträckning. Eftersom målet är att fallriskbedömning ska utföras på samtliga inskrivna patienter inom geriatrisk sluten vård så bör den utföras och dokumenteras på samtliga patienter.

Benskörhet (osteoporos) och frakturer orsakade av osteoporos är ett stort globalt problem. Syftet med det tioåriga projektet ”Vadstena en benhård kommun” var att utvärdera om man med en befolkningsinriktad interventionsstrategi kunde minska osteoporos och osteoporosrelaterade frakturer i en kommun. Ett representativt urval av befolkningen i åldern 20-79 år, 15% av en population på 7800 personer, blev tillfrågade om att delta vid fyra undersökningstillfällen som innebar att fylla i en enkät och att bentäthetsmätas. Vid första tillfället deltog 70%, första uppföljningen 69%, andra uppföljningen 79% och vid den tredje uppföljningen 65%.Syftet med denna MPH-uppsats är att beskriva det praktiska interventionsarbetet utifrån dagboksanteckningar och att presentera befolkningens upplevelser av interventionsarbetet.Vi nådde uppskattningsvis 5000 personer (65%) av befolkningen med direkt information.De personer som fick individuella riskprofiler baserade på angivna svar i frågeformulär och bentäthetsvärden var de som gav mest positiv respons och kan tillskrivas en lyckad individuell intervention.Den grupp som varit med en eller flera gånger tidigare (interventionsgruppen) var de som vid sista undersökningen 1999, hade fått ökad kunskap om osteoporos (P&lt;0,001). Den gruppen kände även bäst till projektet (P&lt;0, 001), men även den nya gruppen (befolkningsgruppen) kände i hög grad till projektet (75 %). På frågan om deltagarna ville förändra sina vanor var båda grupperna lika villiga (65 % respektive 64 %), vilken kan tillskrivas en lyckad generell intervention.Sjukdomen osteoporos och dess följder tar lång tid att utveckla. Det tar därför även lång tid att mäta effekt av att projekt som detta, som dessutom innefattar en hel befolkning. Nu, 18 år efter projektets start görs en uppföljning av projektet där delar av de mål som sattes upp i början av projektet mäts, bland annat frakturincidens och kunskap om osteoporos hos befolkningen.Nyckelord / Osteoporosis and fractures due to osteoporosis are an increasing global health problem. The aim ofthe ten-years Vadstena Osteoporosis Prevention Project (VOPP) was to evaluate if it was possible toreduce osteoporosis and osteoporotic-related fractures with a community-based prevention programA representative sample aged 20-79 years (Vadstena population of 7800) was invited to participatein the study comprising four measurements including questionnaire and bone mineral densitymeasurement. At baseline 70% participated, at first follow-up 69%, second follow-up 70% and at thethird follow-up 65 %.The aim with this MPH- essay is to describe the intervention from a diary and to present thepopulations experience of the VOPP.We met approximately 5000 persons (65%) of the citizens directly with our intervention. Theparticipators who received individual feedback letters on their answers in the questionnaire and theresults from the bone measurement gave us the best response.The group that participated once or more had the best knowledge about osteoporosis (p&lt; 0.001)and were to an high extent familiar with the project (p&lt;0.001). Even the single participating grouphad god knowledge about the project (75 %). Both groups stated that they wanted to change lifestyle(65 % vs. 64 %) showing a successful general intervention.Osteoporosis is a disease that is present for a long period without signs, before resulting in theclinical sign, fractures. Therefore results of a preventive program towards a whole population isexpected to be found not until after several years. Now eighteen years later a follow up is planned inorder to measure the incidence of osteoporotic fractures and the knowledge about osteoporosis in thepopulation. / <p>ISBN 978-91-85721-45-0</p>

Bakgrund: Distriktssköterskan möter i sitt arbete ofta en åldrande befolkning i deras hem, och ska arbeta för att främja deras trygghet och välbefinnande. Fall hos äldre personer är ett stort folkhälsoproblem då skadorna ofta blir stora och rehabiliteringen omfattande. Distriktssköterskan är en nyckelperson i fallpreventionsarbetet och ska arbeta med en helhetssyn kring den äldre personen, när omvårdnadsåtgärder sätts in för att förebygga fall. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskans fallpreventiva omvårdnadsåtgärder i äldre personers hem. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats utfördes, baserad på 14 vetenskapliga artiklar med både kvantitativt- och kvalitativt innehåll. Artiklarna söktes i databaserna Cinahl, Psykinfo och Pubmed, och kvalitetsgranskades med hjälp av granskningsmall från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Resultat: Tre kategorier framkom; fallrelaterade skador kan minskas med fallpreventionsprogram, fallriskutredning och samverkan, samt utbildning leder till välbefinnande. Diskussion: I resultatet framkom att distriktssköterskan bör samverka med andra yrkesprofessioner inom vårdteamet för att informera och utbilda äldre personer om fallrisker. Riskbedömningsinstrument var ett bra screeningverkyg. Resultatet diskuterades med stöd av Katie Erikssons omvårdnadsteori om vårdandets idé. Slutsats: Denna litteraturöversikt visade att distriktssköterskans olika fallpreventiva omvårdnadsåtgärder framgångsrikt förebygger fall hos äldre personer och det viktigaste är att förebygga det första fallet. / Background: In her work, the district nurse often meets an aging population in their homes where she should work for the improvement of their safety and well-being. Fall accidents of elderly people form a major public health problem as injuries often are complicated and rehabilitation is extensive. The district nurse is a key person in fall-prevention and should work with a holistic view of the older person, in situations where care measures are taken to prevent falls. The purpose of this study is to describe the district nurse's fall preventative care measures in the homes of older people. Method: A literature review based on an inductive approach was conducted, comprising 14 scientific articles with both quantitative and qualitative content. The articles were found in the databases Cinahl, Psykinfo and Pubmed, and were quality assured using a review template from the Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services (SBU). Results: Three categories emerged: Fall-related injuries can be reduced with fall prevention programs, fall risk assessment and cooperation, and how education leads to well-being. Discussion: The result indicates that the district nurse should work with other occupational professionals within the health care team to inform and educate older people about fall risks. Risk assessment methods proved to be a good tool for screening. The result was discussed with the support of “Katie Eriksson's nursing theory” on the idea of care. Conclusion: This literature review showed that the district nurse's various fall preventative care measures successfully prevent fall accidents of elderly people, and that preventing the first fall is most important. / <p>Godkännandedatum: 2019-12-11</p>

Bakgrund: Fallolyckor bland äldre är vanligt. År 2019 var drygt 5% av vårdskadorna på sjukhus fallolyckor. Fallolyckor får konsekvenser för samhället i form av stora kostnader, men även för den äldre i form av bland annat social isolation. Idag finns många fallpreventiva åtgärder och riskbedömningsinstrument och det är sjuksköterskans ansvar att bedriva säker vård och förhindra fallolyckor som skapar ett vårdlidande hos patienterna. Syfte: Att undersöka faktorer som orsakar fallolyckor bland äldre patienter på sjukhus. Metod: Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt av vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats som tagits fram genom systematisk artikelsökning i flera databaser.Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: inre faktorer, yttre faktorer och mänskliga faktorer. Inre faktorer som orsakar fall är sjukdomar och läkemedel. Yttre faktorer är miljöfaktorer, eller tid, rum och aktivitet där de flesta fall sker nattetid vid förflyttning till badrummet eller i samband vid toalettbesök. Mänskliga faktorer är faktorer orsakat av patient och anhörig, eller på grund av brister i sjuksköterskans omvårdnad i form av brister i riskbedömning, åtgärder och information. Konklusion: Orsaken till fall hos äldre patienter är ofta multifaktoriella men det vanligaste är fall nattetid på väg till toaletten. Den mänskliga faktorn är en stor bidragande faktor till fall. / Background: Fall accidents among older persons are common. In 2019, just over 5% of health care injuries in hospitals were fall accidents. Fall accidents have consequences for the society such as large costs, but also for the older patients who become socially isolated. Today, there are many fall prevention interventions and risk assessment instruments. It is the nurse’s responsibility to provide safe care and to prevent falls that cause patients to suffer. Aim: To investigate factors that cause fall accidents among elderly inpatients.Method: The method used was a general literature review of articles with both a qualitative and quantitative approach, which was found through a systematic article search in several databases.Findings: Three main categories were identified: internal factors, external factors and human factors. Internal factors that cause falls are diagnoses and drug treatments. External factors are environmental factors, or time, space and activity where most falls occur at night when transferring to the bathroom or in near connection to toilet visits. Human factors are factors caused by the patients and relatives, or due to lacks in the nurse's care such as risk assessment, measures and information.Conclusion: Cause of falls in older patients is often multifactorial, but the most common fall is falling at night on the way to the toilet. The human factor is a major contributing factor to falls.