Bakgrund: Fall hos äldre personer är vanligt förekommande och får ofta allvarliga konsekvenser för individen såsom svårigheter att bo kvar sin bostad, sjukdom och död. Fall hos äldre innebär också stor belastning på sjukvården och stora samhällskostnader. I den kommunala hemsjukvården arbetar fysioterapeuter med att förebygga fall genom olika åtgärder i hemmet.  Syfte: Att beskriva hur fysioterapeuter upplever att de arbetar vid fallförebyggande hembesök för äldre i hemsjukvården. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design och induktiv ansats. Sex fysioterapeuter rekryterades till individuella intervjuer genom ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval från en kommun i mellersta Sverige. Materialet från intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet delades upp i fem kategorier med tillhörande underkategorier, två respektive fem. Informanterna belyste hur de identifierade individens egna behov och resurser, skapade ett förtroende, identifierade individens omgivningsfaktorer, informerade om fallförebyggande och identifierade svårigheter och hinder vid hembesök. Slutsats: Fysioterapeuterna beskrev att genom att ta hänsyn till fysiska, psykologiska faktorer och omgivningsfaktorer hos individen möjliggörs genomförandet av fallförebyggande åtgärder.

Bakgrund: Fallolyckor bland äldre är ett stort samhällsproblem, risken för fall och fallskador ökar markant med åldern. Äldre som vårdas på sjukhus är speciellt utsatta, med hög fallrisk och högre andel svåra skador efter fall. Sjuksköterskan har ett stort ansvar för patientsäkerheten och att aktivt förebygga fallolyckor. Effektiv fallprevention kräver att riskfaktorer till fall identifieras hos individen. Det praktiska fallpreventiva arbetet i dagens sjukhusvård är främst organiserat i åtgärdsprogram mot ett flertal riskfaktorer. Syfte: Att belysa orsaker till fall för äldre patienter inom den somatiska sjukhusvården samt sjuksköterskans arbete för att förebygga fall. Metod: Modifierad litteraturöversikt enligt Axelsson (2008.) 13 kvalitetsgranskade vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl presenteras. Resultat: Kognitiva problem särskilt delirium ökar fallrisken markant. Övervägande enighet fanns om att nedsatt gång- och balansförmåga, tidigare fall och behov av stöd med personlig ADL ökar fallrisk. Oenighet råder om kön, ålder, läkemedel, perceptionsstörningar eller specifika sjukdomar ökar fallrisk. Sjuksköterskans fallpreventiva arbete bör vara systematiskt och riktat mot ett flertal riskfaktorer bland patienter med visad fallrisk. Sjuksköterskan kan förebygga fall både genom med arbete med den egna professionen eller som en del av ett interdisciplinärt team. Slutsats: Speciellt delirium, men även tidigare fallolyckor, nedsatt gång- och balans och hjälpbehov med ADL bör beaktas som riskfaktorer för fall bland äldre sjukhuspatienter. Sjuksköterskan kan genom systematiskt arbete mot ett flertal riskfaktorer själv eller i ett team reducera antalet fall och sänka fallrisken Studier som reducerar antalet fall kan inte alltid se färre skador till följd av fall, ingen slutsats kan dras om det fallpreventiva arbetet verkligen förhindrar skador. Ingen slutsats kan heller dras om åtgärder som bör ingå i det förebyggande arbetet. Viss evidens pekar dock på att arbete mot interna riskfaktorer bör prioriteras. / Background: Accidental falls among the elderly is a major social issue and the risk of falling and severe injuries increase with age. The elderly in a hospital environment is especially at risk for falling and to suffer severe injuries. The nurse has a large responsibility for patient safety and to actively prevent accidental falls. Effective fall prevention requires identification of risk factors in the individual at risk. The practical fall prevention of today is generally structured in multifactorial programs. Objectiv: To illuminate the causes of accidental falls among elderly hospital patients and the nurse’s preventive work to reduce these falls. Method: A modified version of a literature review according to Axelsson (2008.) Thirteen quality reviewed scientific papers from the databases PubMed and Cinahl were presented. Result: Cognitive issues, especially delirium, significantly increase risk. Gait and balance deficit, previous falls and being dependent for personal ADL was predominantly viewed as significant risk factors. There was disagreement to whether age, gender, perception deficits, medication or specific medical diagnosis were significant risk factors. The nurses fall preventive work should be systematic and multi factorial. The nurse can reduce the number of falls and the risk of falling either alone or in an interdisciplinary team. Conclusion: Especially delirium but also gaite- and balance deficits, previous falls and being dependent for ADL should be viewed as significant risk factors. The nurse can, in a team or by herself, prevent falls and lower the risk of falling through a systematic multi- factorial prevention. Studies which reduce the number of falls do not show fewer fall related injuries and no conclusion can be drawn to whether the preventive measures actually prevent injuries. No conclusion can be drawn to what specific measures should be used to lower fall risk, though there is some evidence internal risk factors should be prioritized.

<p>Fysisk aktivitet kan förebygga och minska åldersrelaterade fysiologiska och psykologiska förändringar. Effekterna av funktionell träning för äldre är dåligt studerat. I Sörmland pågår ett fallpreventionsprojekt som syftar till att halvera antalet höftfrakturer till år 2012. Studiens syfte var att undersöka om äldres balans, benstyrka och self-efficacy, en persons grad av självtillit att utföra en specifik aktivitet framgångsrikt, påverkades av att göra fem uppresningar från sittande till stående två gånger om dagen under fyra veckor. En intervention genomfördes med 23 deltagare på ett servicehus/äldreboende. Test genomfördes innan och efter interventionen. Mätinstrumenten var Timed Up and Go (TUG) för balans, Falls Efficacy Scale Swedish version (FES(s)) för self-efficacy och 30- seconds chair stand för benstyrka. Komparativ statistik med parametriskt test användes för att analysera skillnader inom gruppen. Resultatet av interventionen visade en signifikant ökad balans och benstyrka, men oförändrad self-efficacy. Författarna rekommenderar att servicehuset/äldreboendet bibehåller rutinen med fem uppresningar två gånger om dagen, men ytterligare studier med större deltagarantal, längre interventionstid, en kontrollgrupp och uppföljning behövs för att styrka och generalisera resultatet till fler verksamheter.</p> / <p>Physical activity can prevent and reduce age-related physiological and psychological changes. The effects of functional training on older people are poorly studied. A prevention programme in the county of Sörmland is underway, which aims to halve the number of hip fractures by 2012. The aim of this study was to examine whether the balance, leg strength and self-efficacy, a person's degree of self-confidence to perform a specific task successfully, of elderly persons was affected by performing five sitting-to-standing exercises twice a day during a four weeks period. An intervention was received by 23 participants in a service/residential home. Testing was conducted before and after the intervention. The measuring tools used were Timed Up and Go (TUG) for balance, Falls Efficacy Scale Swedish version (FES(s)) for self-efficacy and 30- seconds chair stand for leg strength. Comparative statistics with parametric test were used to analyze differences within the group. The results showed significant increased balance and leg strength, however self-efficacy was unchanged. The authors recommend that the service/residential home maintain the routine of five sitting-to-standing exercises twice a day, although further studies with a more participants, longer intervention time, a control group and follow up are needed to verify and generalize the results to other areas.</p>

Fysisk aktivitet kan förebygga och minska åldersrelaterade fysiologiska och psykologiska förändringar. Effekterna av funktionell träning för äldre är dåligt studerat. I Sörmland pågår ett fallpreventionsprojekt som syftar till att halvera antalet höftfrakturer till år 2012. Studiens syfte var att undersöka om äldres balans, benstyrka och self-efficacy, en persons grad av självtillit att utföra en specifik aktivitet framgångsrikt, påverkades av att göra fem uppresningar från sittande till stående två gånger om dagen under fyra veckor. En intervention genomfördes med 23 deltagare på ett servicehus/äldreboende. Test genomfördes innan och efter interventionen. Mätinstrumenten var Timed Up and Go (TUG) för balans, Falls Efficacy Scale Swedish version (FES(s)) för self-efficacy och 30- seconds chair stand för benstyrka. Komparativ statistik med parametriskt test användes för att analysera skillnader inom gruppen. Resultatet av interventionen visade en signifikant ökad balans och benstyrka, men oförändrad self-efficacy. Författarna rekommenderar att servicehuset/äldreboendet bibehåller rutinen med fem uppresningar två gånger om dagen, men ytterligare studier med större deltagarantal, längre interventionstid, en kontrollgrupp och uppföljning behövs för att styrka och generalisera resultatet till fler verksamheter. / Physical activity can prevent and reduce age-related physiological and psychological changes. The effects of functional training on older people are poorly studied. A prevention programme in the county of Sörmland is underway, which aims to halve the number of hip fractures by 2012. The aim of this study was to examine whether the balance, leg strength and self-efficacy, a person's degree of self-confidence to perform a specific task successfully, of elderly persons was affected by performing five sitting-to-standing exercises twice a day during a four weeks period. An intervention was received by 23 participants in a service/residential home. Testing was conducted before and after the intervention. The measuring tools used were Timed Up and Go (TUG) for balance, Falls Efficacy Scale Swedish version (FES(s)) for self-efficacy and 30- seconds chair stand for leg strength. Comparative statistics with parametric test were used to analyze differences within the group. The results showed significant increased balance and leg strength, however self-efficacy was unchanged. The authors recommend that the service/residential home maintain the routine of five sitting-to-standing exercises twice a day, although further studies with a more participants, longer intervention time, a control group and follow up are needed to verify and generalize the results to other areas.

No description available.

Bakgrund: Ett fungerande fallpreventivt arbete är av stor vikt både ur ett individ- och samhällsperspektiv och de mest effektiva fallförebyggande åtgärderna består av träning. Med ett mer digitaliserat samhälle har möjligheten att utöva träning med stöd av digital teknik utvecklats. Vidare forskning behövs för att undersöka hur äldre personer upplever träning med hjälp av digitala medel. Syftet med denna studie är att belysa äldre personers upplevelser och erfarenheter av en intervention där de under ett år erbjudits fallpreventiv träning med hjälp av ett digitalt program kompletterat med stödjande strategier.Metod: Denna kvalitativa studie baseras på en pragmatisk studie som innefattade intervjuer med äldre personer som erbjudits fallpreventiv träning med en applikation (Säkra steg) under ett år. Semistrukturerade telefonintervjuer gjordes med nio personer över 70 år, varav åtta kvinnor och en man. Materialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys.Resultat: De äldre personernas upplevelser och erfarenheter skildras i temat “Individuella komponenter ger insikt och stöd för eget ansvar” som sammanfattar de sex kategorier som analysen resulterade i. Det fanns en medvetenhet kring behovet av “att skapa bästa förutsättningar för ett hållbart åldrande” och för att möjliggöra det krävdes en “innehållsrik och värdefull träning”. Deltagarna utvecklade förmågor för “att finna egna strategier för upprätthållande” och “de stödjande strategiernas roll” hade liten inverkan. Deltagarna upplevde att “styrka i kropp och själ skapar en trygg tillvaro”. Det framkom även “luckor att fylla för en bättre upplevelse” vilka kan användas till utveckling av liknande interventioner.Slutsats: Studien har bidragit till ökad förståelse för äldre personers erfarenheter kring kombinationen träning och digitala medel, den stärker även insikten om att äldre är en heterogen grupp där träningen behöver anpassas utifrån varje enskild individ.

Introduktion: Fallolyckor är globalt den näst största orsaken till dödsfall på grund av skada. Förutom mänskligt lidande är det även ett mycket dyrt folkhälsoproblem vars prevalens dessutom ökar i många länder på grund av den stigande medellivslängden. Syfte: Syftet var att beskriva hur fysisk aktivitet kan förebygga fallolyckor hos äldre. Frågeställningen ville undersöka vilka former av fysisk aktivitet som gav goda resultat för fallprevention. Metod: Litteraturöversikt valdes som studiedesign. Tio artiklar söktes fram och analyserades med hjälp av checklistorna strobe och consort för att sedan ingå i en tematisk analys. Resultat: Resultatet presenterades enligt fyra teman där studier som visade goda resultat för fallprevention samt studier med mindre tydliga resultat presenterades. Därefter följde relevanta fynd gällande fysiologiska, fysiska, psykologiska och sociala faktorer. Exempel på faktorer som gav goda resultat var stark handgreppstyrka, långsiktig fysisk aktivitet, balanskrävande träning, gruppträning med ledare, socialt stöd, motiverande information samt en trygg miljö. Exempel på faktorer som verkade ge sämre resultat var svag handgreppstyrka, kortsiktig fysisk aktivitet, självständig träning med video, att bo på äldreboende, brist på socialt stöd, transportsvårigheter samt en otrygg miljö. Rädsla för fall var vanligt förekommande, men kunde i flera fall motverkas med hjälp av fysisk aktivitet. Slutsats: Litteraturöversikten visar att utförande av regelbunden fysisk aktivitet inte endast är fallförebyggande utan även förbättrar den fysiska funktionen samt främjar den psykosociala hälsan. För att lyckas med implementeringen bör fysiologiska, fysiska, psykologiska och sociala faktorer tas med i planeringen. / Introduction: Fall accidents are globally the second largest cause of death due to injury. In addition to human suffering, it is an expensive public health problem, which is also increasing in many countries due to the rising life expectancy. Aim: The purpose was to describe how physical activity can prevent fall accidents in the elderly. The question aimed to investigate which exercise that gave good results for fall prevention. Methods: Literature review was chosen as study design. Ten articles were found and analyzed using the checklists strobe and consort to be included in a thematic analysis. Results: The results were presented according to four themes where studies that showed good results for fall prevention and studies with less clear results were presented. Thereafter, relevant findings related to physical and psychological factors followed. Factors that gave good results were strong hand grip strength, long-term physical activity, balance-demanding training, training with leaders, social support, motivational information and a safe environment. Factors that seemed to result in poorer results were weak hand grip strength, short-term physical activity, independent training at home with video instructions, living in retirement homes, lack of social support, transport difficulties and an insecure environment. Fear of falling was common, but in several cases it could be counteracted with physical activity. Conclusion: The review shows that physical activity is not only fall preventive but also improves the physical function and promotes psychosocial health. In order to succeed with the implementation, physical and psychological factors should be included in the planning.

The assignment from Slottsbro AB was to construct an outdoor activity in modular form, without electronics, mechanics or weights as resistance, targeting seniors. To gain better understanding of what kind of activities seniors need and what problem areas they have, interviews were made with physiotherapists’, researchers and training instructors. Seniors were interviewed and answered questionnaires and observations of various kinds were made to gain further knowledge and inspiration. A literature study was made to gain knowledge of seniors’ health and physiology, fitness and movement exercises and fall prevention. Exercise is a great way for preventing falls, especially functional training, meaning training to manage everyday life. It is particularly balance, leg strength, explosive arm strength and mobility that need to be trained. During the construction phase sketches of various suggestions on equipment or motion exercises were made and were consulted with Slottsbro AB. CAD-models were constructed based on the previous decisions. From these CAD-models prototypes at scale of 1:10 were made in the University workshop. The models were later used to take product pictures outdoors, in order to give an idea of how a full-scale design would look like. Scale models were also used in the compulsory thesis exhibition. To show how the park should be used a stop film was made. It was meant as an illustrative element during the exhibition and final presentation. The modules that were developed were:  A bench with three different seat heights  A balance board  A staircase combined with an inclined plane  Bars in different heights to stand by and do different types of exercises,  Rings attach to rubber bands with different resistance  Windlass, curved pipe and spinning wheels The activity park was named Palaestra which means “training” in Latin. / Projektet från Slottsbro AB gick ut på att konstruera en utomhusaktivitet i modulform utan elektronik, mekanik eller tyngder som motstånd som riktar sig till seniorer. För att få ökad förståelse gällande vad seniorer behöver för aktiviteter och vilka problemområden som finns gjordes intervjuer med sjukgymnaster, forskare och träningsinstruktörer. Seniorer intervjuades samt svarade på enkäter och observationer av olika slag gjordes för att få ytterligare kunskap och inspiration. En litteraturstudie gjordes kring äldres hälsa och fysiologi, träning och rörelseövningar samt fallprevention. Träning är ett bra sätt att förebygga fallolyckor på, och då speciellt funktionell träning, med andra ord träning för att klara vardagen. Det är framförallt balans, benstyrka, explosiv armstyrka och rörlighet som behöver tränas. Under konstruktionsarbetet skissades olika förslag på utrustning eller rörelseövningar upp och konsulterades med uppdragsgivaren. CAD-modeller gjordes på de delar som valts att jobba vidare med. Utifrån dessa togs prototyper i skala 1:10 fram i universitetets verkstad. Modellerna användes senare för att ta produktbilder utomhus, detta för att ge en bild av hur en fullskalig konstruktion skulle se ut. Skalmodellen användes även i den obligatoriska exjobbsutställningen. För att visa hur parken skall användas gjordes en stop motion film. Den användes som ett illustrativt inslag under redovisning och utställning. De moduler som togs fram var:  En bänk med tre olika sitthöjder  En balansbräda  En trappa kombinerad med ett lutande plan  Barrar i olika höjd att stå vid och utföra olika typer av övningar  Ringar fästa i gummiband med olika motstånd  Vindspel, krullrör samt snurrhjul Aktivitetsparken döptes till Palaestra som på latin betyder träning.

Background: Fall injuries are a costly problem for society, with costs ranging up to 14 billion a year. In addition to economic loss accidental falls also creates human value losses and reduced quality of life for its victims. In order to prevent the occurrence of injury related to accidental falls healthcare providers utilize various scientifically developed risk assessment tools, one of them being Downton Fall Risk Index. Method: Empirical, quantitative cross-sectional study. Objective: The purpose of the extended essay was to describe the categories in Downton Fall Risk Index that have a bearing on patients' risk of falling while in hospital and in municipal care, and to illustrate how nurses can use the fall risk assessment tool. Results: Of the 708 participants a total of 73% had a high risk of falling according to Downton Fall Risk Index, of the patients being treated at a hospital 66% had high risk of falling and of the patients being treated in municipal care 87% had high risk of falling. Downton Fall Risk Index indicates that the medication was by far the largest category and included 576 patients (81%), followed by sensory impairment in 474 patients (67%). 335 patients (47%) had fallen previously. Discussion: Previous studies show that among patients being treated in hospitals, between 1.3 to 2.1% will fall. Downton Fall Risk Index indicates that 66% of the group of patients are at high risk of falling. This may be due to the fact that Downton Fall Risk Index focuses too much on medication. It is the nurse’s responsibility to coordinate work around the patient in order to minimize the risk of falling. For example, contact an occupational therapist or an ophthalmologist who can undertake specific actions to reduce patients' risk of falling. Nurses should also use appropriate risk assessment tools to identify risk factors in the patient and then use these to formulate a nursing diagnosis. Conclusion: Downton Fall Risk Index is too sensitive to be used on hospitalized patients, the instrument works better in patients being treated in municipal care. It is important that the nurse can use scientifically designed tool for ensuring good health care for the patient, tools such as the fall risk assessment tool. / Bakgrund: Fallskador är ett dyrt problem för samhället med kostnader som sträcker sig upp mot 14 miljarder kronor om året i Sverige. Förutom ekonomiska förluster skapar fall även humanvärdesförluster och försämrad livskvalitet för den drabbade. För att förhindra uppkomsten av fallskador används inom sjukvården olika vetenskapligt framtagna fallriskbedömningsinstrument, ett av dessa är Downton Fall Risk Index. Metod: Empirisk, kvantitativ tvärsnittsstudie. Syfte: Syftet med fördjupningsarbetet är att beskriva vilka kategorier i Downton Fall Risk Index som har betydelse för patienters fallrisk vid vistelse på sjukhus och vid kommunal vård, samt att belysa hur sjuksköterskan kan använda Fallriskbedömningsinstrument. Resultat: Av de 708 medverkande hade totalt 73% hög risk att falla enligt Downton Fall Risk Index, på sjukhus hade 66% av patienterna hög risk att falla och i kommunal vård hade 87% av patienterna hög risk att falla. Downton Fall Risk Index anger att medicinering var den klart största kategorin och inkluderade 576 av patienterna (81%), därefter kom sensorisk funktionsnedsättning med 474 patienter (67%). 335 patienter (47%) hade fallit tidigare. Diskussion: Tidigare studier visar att på sjukhus faller mellan 1,3-2,1% av patienterna. Downton Fall Risk Index anger att 66% av samma patientgrupp har hög risk för fall. Detta kan bero på att Downton Fall Risk Index fokuserar för mycket på medicinering. Det är sjuksköterskans uppgift att samordna arbetet runt patienten så att fallrisken minimeras. Till exempel ska sjuksköterskan kontakta arbetsterapeuter eller ögonläkare som kan utföra punktinsatser för att minska patientens fallrisk. Sjuksköterskan ska även använda fallriskbedömningsinstrument för att identifiera riskfaktorer hos patienten och sedan använda dessa för att utforma en omvårdnadsdiagnos. Slutsats: Downton Fall Risk Index är alldeles för känsligt för att kunna användas på patienter inneliggande på sjukhus, instrumentet fungerar bättre på patienter inneliggande i kommunal vård. Det är viktigt att sjuksköterskan kan använda vetenskapligt utformade verktyg för att säkerställa en god omvårdnad för patienten, verktyg såsom Fallriskbedömningsinstrument.

The deep learning technique Human Pose Estimation (or Human Keypoint Detection) is a promising field in tracking a person and identifying its posture. As posture and balance are two closely related concepts, the use of human pose estimation could be applied to fall prevention. By deriving the location of a persons Center of Mass and thereafter its Center of Pressure, one can evaluate the balance of a person without the use of force plates or sensors and solely using cameras. In this study, a human pose estimation model together with a predefined human weight distribution model were used to extract the location of a persons Center of Pressure in real time. The proposed method utilized two different methods of acquiring depth information from the frames - stereoscopy through two RGB-cameras and with the use of one RGB-depth camera. The estimated location of the Center of Pressure were compared to the location of the same parameter extracted while using the force plate Wii Balance Board. As the proposed method were to operate in real-time and without the use of computational processor enhancement, the choice of human pose estimation model were aimed to maximize software input/output speed. Thus, three models were used - one smaller and faster model called Lightweight Pose Network, one larger and accurate model called High-Resolution Network and one model placing itself somewhere in between the two other models, namely Pose Residual Network. The proposed method showed promising results for a real-time method of acquiring balance parameters. Although the largest source of error were the acquisition of depth information from the cameras. The results also showed that using a smaller and faster human pose estimation model proved to be sufficient in relation to the larger more accurate models in real-time usage and without the use of computational processor enhancement. / Djupinlärningstekniken Kroppshållningsestimation är ett lovande medel gällande att följa en person och identifiera dess kroppshållning. Eftersom kroppshållning och balans är två närliggande koncept, kan användning av kroppshållningsestimation appliceras till fallprevention. Genom att härleda läget för en persons tyngdpunkt och därefter läget för dess tryckcentrum, kan utvärdering en persons balans genomföras utan att använda kraftplattor eller sensorer och att enbart använda kameror. I denna studie har en kroppshållningsestimationmodell tillsammans med en fördefinierad kroppsviktfördelning använts för att extrahera läget för en persons tryckcentrum i realtid. Den föreslagna metoden använder två olika metoder för att utvinna djupseende av bilderna från kameror - stereoskopi genom användning av två RGB-kameror eller genom användning av en RGB-djupseende kamera. Det estimerade läget av tryckcentrat jämfördes med läget av samma parameter utvunnet genom användning av tryckplattan Wii Balance Board. Eftersom den föreslagna metoden var ämnad att fungera i realtid och utan hjälp av en GPU, blev valet av kroppshållningsestimationsmodellen inriktat på att maximera mjukvaruhastighet. Därför användes tre olika modeller - en mindre och snabbare modell vid namn Lightweight Pose Network, en större och mer träffsäker modell vid namn High-Resolution Network och en model som placerar sig någonstans mitt emellan de två andra modellerna gällande snabbhet och träffsäkerhet vid namn Pose Resolution Network. Den föreslagna metoden visade lovande resultat för utvinning av balansparametrar i realtid, fastän den största felfaktorn visade sig vara djupseendetekniken. Resultaten visade att användning av en mindre och snabbare kroppshållningsestimationsmodellen påvisar att hålla måttet i jämförelse med större och mer träffsäkra modeller vid användning i realtid och utan användning av externa dataprocessorer.