<p>Risker för fall och fallskador är ett betydande patientsäkerhetsproblem vid sjukhus och andra vårdinstitutioner. En allvarlig konsekvens av fall är höftfraktur. Förutom onödigt lidande för patienten leder detta till ökade sjukvårds- och samhällskostnader.Syftet med studie var att kartlägga tidigare fall och fallskador inom sluten vård samt att utvärdera om en intervention omfattande implementering av en riskbedömningsmall och preventiva åtgärder så som antihalksockor samt utökning av sänglarm kunde minska fall och fallskador. Studien omfattade samtliga patienter från två medicinavdelningar på ett svenskt länsdelssjukhus med dokumenterad hög fallincidens och utfördes i två steg. Deskriptiv kartläggning av antalet inrapporterade fall och fallskador, samt de händelser som lett till fallolyckor inom sluten vård under år 2002/2003.  Interventionsstudie som omfattade implementering av en riskbedömningsmall, för att identifiera riskpatienter, samt ett införande/utökande av preventiva åtgärder, antihalksockor och larm, för att förhindra fall och fallskador. Interventionen utfördes våren 2004 och utvärderades efter 6 månader. Resultatet visade att kartläggning av avvikelserapporter synliggjorde ogynnsamma förhållanden och bekräftade implementeringsbehov av intervention. Antal fall minskade signifikant (p<0.01) med 49 % efter interventionen samt att antal skador minskade med 30 %. Revidering av patienters mediciner, bekräftande omvårdnad, närmre patientkontakt och rutiner för detta skulle troligen minska antalet fall ytterligare.</p>

Risker för fall och fallskador är ett betydande patientsäkerhetsproblem vid sjukhus och andra vårdinstitutioner. En allvarlig konsekvens av fall är höftfraktur. Förutom onödigt lidande för patienten leder detta till ökade sjukvårds- och samhällskostnader.Syftet med studie var att kartlägga tidigare fall och fallskador inom sluten vård samt att utvärdera om en intervention omfattande implementering av en riskbedömningsmall och preventiva åtgärder så som antihalksockor samt utökning av sänglarm kunde minska fall och fallskador. Studien omfattade samtliga patienter från två medicinavdelningar på ett svenskt länsdelssjukhus med dokumenterad hög fallincidens och utfördes i två steg. Deskriptiv kartläggning av antalet inrapporterade fall och fallskador, samt de händelser som lett till fallolyckor inom sluten vård under år 2002/2003.  Interventionsstudie som omfattade implementering av en riskbedömningsmall, för att identifiera riskpatienter, samt ett införande/utökande av preventiva åtgärder, antihalksockor och larm, för att förhindra fall och fallskador. Interventionen utfördes våren 2004 och utvärderades efter 6 månader. Resultatet visade att kartläggning av avvikelserapporter synliggjorde ogynnsamma förhållanden och bekräftade implementeringsbehov av intervention. Antal fall minskade signifikant (p&lt;0.01) med 49 % efter interventionen samt att antal skador minskade med 30 %. Revidering av patienters mediciner, bekräftande omvårdnad, närmre patientkontakt och rutiner för detta skulle troligen minska antalet fall ytterligare.

I Sverige blir befolkningen allt äldre och allt fler väljer att bo kvar i sina hem. Med åldern kan olika sjukdomstillstånd tillstöta som kan göra att balanssvårigheter uppstår eller att skelettet urkalkas. Med dessa kombinationer kan det leda till att fallskador uppstår. Syftet med denna studie var att belysa riskfaktorer som kan ge upphov till fallskador bland äldre i deras hemmiljö och närmaste omgivning. Den teoretiker som bäst stämde in med vårt syfte var Florence Nightingale. Hon menade att miljön kan påverka människans hälsa i positiv riktning. Studien är gjord som en kvalitativ litteraturstudie och datainsamlingen är grundad på Polit, Beck och Hungler&apos;s litteratursökningsmodell. Innehållsanalysen byggde på Graneheim och Lundman&apos;s analysmodell. Resultatet visade att fallriskerna i hemmiljön var varierande och bildade tre huvudkategorier som var: Individrelaterade faktorer som medför nedsatt fysisk förmåga, speciellt riskfyllda aktiviteter och inredningsfaktorer som försvårar framkomligheten i hemmet. Hemmet är den enskilde individens största trygghet och det är med öppet sinne, anpassning av detta får ske.

Mer än 5 miljoner människor dör årligen i världen till följd av skador. I Sverige är fallolyckor den vanligaste orsaken till skada, och är en av de olyckstyper som ökar mest. I åldersgruppen 80 år och uppåt orsakas nio av tio skador av ett fall. Fallolyckor registreras i Injury Database, som är upprättat för det skadepreventiva arbetet. För att kunna bedriva ett skadepreventivt arbete behövs tillgång till skadedata som är tillförlitlig och håller hög kvalitet. För att kodningen i registren ska vara fullständig bör externa orsaker som skademekanism, skadeaktivitet etcetera vara angivna. Skademekanismer som är odefinierade ger bristfällig med information. Det finns ett starkt stöd för nyttjande av fritexter för att få kompletterande information som är relevant för skadeövervakningen. Syftet med denna uppsats är att undersöka om analys av klartexter, utlösande produkt och aktivitet i IDB kan bidra till ytterligare information som är relevant för kartläggningen av skadebilden gällande fallolyckor hos äldre. Uppsatsen är en deskriptiv epidemiologisk studie med kvantitativt och kvalitativt inslag. Ett urval av fallolyckor hos äldre granskas från IDB Värmland. En omkodning av odefinierade falltyper genomförs. Skadebilden jämförs sedan innan och efter omkodning. Resultatet visar att användandet av klartext, utlösande produkt och aktivitet många gånger kunde ge kompletterande information vid analysen av skadedata. En stor del av de odefinierade falltyperna kunde kodas om till andra skademekanismer.  I kategorin annat specificerat fall kunde så stor del som 96 % av fallolyckorna kodas om. Skadebilden skiljer sig något åt innan och efter omkodning. Både innan och efter omkodningar är den vanligaste skademekanismen annat fall i samma plan. Det som skiljer sig åt är att innan omkodning är odefinierade fall den näst vanligaste skademekanismen, medan efter omkodning är fall från låg höjd den näst vanligaste skademekanismen.

Background: Fall injuries are a costly problem for society, with costs ranging up to 14 billion a year. In addition to economic loss accidental falls also creates human value losses and reduced quality of life for its victims. In order to prevent the occurrence of injury related to accidental falls healthcare providers utilize various scientifically developed risk assessment tools, one of them being Downton Fall Risk Index. Method: Empirical, quantitative cross-sectional study. Objective: The purpose of the extended essay was to describe the categories in Downton Fall Risk Index that have a bearing on patients' risk of falling while in hospital and in municipal care, and to illustrate how nurses can use the fall risk assessment tool. Results: Of the 708 participants a total of 73% had a high risk of falling according to Downton Fall Risk Index, of the patients being treated at a hospital 66% had high risk of falling and of the patients being treated in municipal care 87% had high risk of falling. Downton Fall Risk Index indicates that the medication was by far the largest category and included 576 patients (81%), followed by sensory impairment in 474 patients (67%). 335 patients (47%) had fallen previously. Discussion: Previous studies show that among patients being treated in hospitals, between 1.3 to 2.1% will fall. Downton Fall Risk Index indicates that 66% of the group of patients are at high risk of falling. This may be due to the fact that Downton Fall Risk Index focuses too much on medication. It is the nurse’s responsibility to coordinate work around the patient in order to minimize the risk of falling. For example, contact an occupational therapist or an ophthalmologist who can undertake specific actions to reduce patients' risk of falling. Nurses should also use appropriate risk assessment tools to identify risk factors in the patient and then use these to formulate a nursing diagnosis. Conclusion: Downton Fall Risk Index is too sensitive to be used on hospitalized patients, the instrument works better in patients being treated in municipal care. It is important that the nurse can use scientifically designed tool for ensuring good health care for the patient, tools such as the fall risk assessment tool. / Bakgrund: Fallskador är ett dyrt problem för samhället med kostnader som sträcker sig upp mot 14 miljarder kronor om året i Sverige. Förutom ekonomiska förluster skapar fall även humanvärdesförluster och försämrad livskvalitet för den drabbade. För att förhindra uppkomsten av fallskador används inom sjukvården olika vetenskapligt framtagna fallriskbedömningsinstrument, ett av dessa är Downton Fall Risk Index. Metod: Empirisk, kvantitativ tvärsnittsstudie. Syfte: Syftet med fördjupningsarbetet är att beskriva vilka kategorier i Downton Fall Risk Index som har betydelse för patienters fallrisk vid vistelse på sjukhus och vid kommunal vård, samt att belysa hur sjuksköterskan kan använda Fallriskbedömningsinstrument. Resultat: Av de 708 medverkande hade totalt 73% hög risk att falla enligt Downton Fall Risk Index, på sjukhus hade 66% av patienterna hög risk att falla och i kommunal vård hade 87% av patienterna hög risk att falla. Downton Fall Risk Index anger att medicinering var den klart största kategorin och inkluderade 576 av patienterna (81%), därefter kom sensorisk funktionsnedsättning med 474 patienter (67%). 335 patienter (47%) hade fallit tidigare. Diskussion: Tidigare studier visar att på sjukhus faller mellan 1,3-2,1% av patienterna. Downton Fall Risk Index anger att 66% av samma patientgrupp har hög risk för fall. Detta kan bero på att Downton Fall Risk Index fokuserar för mycket på medicinering. Det är sjuksköterskans uppgift att samordna arbetet runt patienten så att fallrisken minimeras. Till exempel ska sjuksköterskan kontakta arbetsterapeuter eller ögonläkare som kan utföra punktinsatser för att minska patientens fallrisk. Sjuksköterskan ska även använda fallriskbedömningsinstrument för att identifiera riskfaktorer hos patienten och sedan använda dessa för att utforma en omvårdnadsdiagnos. Slutsats: Downton Fall Risk Index är alldeles för känsligt för att kunna användas på patienter inneliggande på sjukhus, instrumentet fungerar bättre på patienter inneliggande i kommunal vård. Det är viktigt att sjuksköterskan kan använda vetenskapligt utformade verktyg för att säkerställa en god omvårdnad för patienten, verktyg såsom Fallriskbedömningsinstrument.

Falls and fall related injuries are a major health issue to the elderly population of Sweden. The number of accidents in the community caused by falls is increasing. It is mainly the elderly who need to be hospitalized after a fall. Patients with stroke, cognitive disorders, or hip fracture, have a particularly high risk of falling. A common consequence of falls is femur fractures. To prevent and reduce the occurrences of falls in hospitals, an individual care plan aimed at the patient, is required, as well as an individual and feasible nursing intervention. It also require that health professionals use their knowledge and the patient’s and the hospital's resources, to implement the care plan. Since 2008 SKL runs a national effort to reduce preventable harm and improve patient safety, where fall related injuries are an area of focus. Aim: The aim with this study is to examine and describe health professionals' attitudes towards falls and fall prevention, and whether the nursing staff considers themselves to be proficient in falls and fall prevention. Method: This was a quantitative study and Mann Whitney U test were conducted in order to analyse and summarize the answers from the questionnaires. Results: The respondents have a positive attitude towards fall prevention. The perception among the nursing staff is that they feel well trained in fall prevention, and have sufficient knowledge in fall prevention. Conclusion: The conclusion of this study is that nurses and nursing staff take falls among patients very seriously and have a positive attitude towards fall prevention. They also consider themselves to have a good knowledge about falls and fall prevention. / Fall och fallskador är ett stort folkhälsoproblem för den äldre befolkningen i Sverige. Antalet olyckor i samhället orsakade av fall ökar. Det är de äldre som oftast behöver sjukhusvård efter fallolyckor. Patienter med stroke, kognitiva störningar eller höftfrakturer har en särskilt hög risk att råka ut för fall och fallskador. En vanligt förekommande konsekvens av fall är höftfrakturer. För att förebygga och minska att fall sker krävs en individuell vårdplan för patienten och individuella och genomförbara omvårdnadsåtgärder. Det krävs att vårdpersonal använder sina kunskaper och patientens och sjukhusets resurser för att genomföra vårdplanen. Sedan 2008 driver SKL en nationell satsning för att minska antalet vårdskador och öka patientsäkerheten. Ett område som omfattas av denna nationella satsning är fall och skador till följd av fall. Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka och beskriva vårdpersonalens attityder till fall och fallprevention och om vårdpersonal anser sig ha goda kunskaper om fall och fallprevention. Metod: Studien har använt sig av en kvantitativ metod i form av en enkätundersökning. Beskrivande statistik och Mann Whitney U test användes för att bearbeta enkätsvaren. Resultat: Resultatet visar att vårdpersonal till övervägande del har en positiv uppfattning till fallprevention och ser allvarligt på fallskador. Enkäten visar att vårdpersonalen upplever och känner att de är välutbildade i fallprevention och har kunskaper för att ge och skapa en god fallprevention i sitt arbete. Slutsats: Slutsatsen i denna studie är att vårdpersonal tar fall och fallskador på allvar och har en positiv uppfattning till fallprevention. De anser sig också ha goda kunskaper inom fall och fallprevention.

Malm, Ch & Agnesa, R. Åtgärder för att förebygga fall och fallskador. En litteraturstudie Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle. Utbildningsområde omvårdnad, 2009Fall och fallolyckor är ett mycket vanligt problem särskilt för patienter som är 65 år och äldre. Ju äldre personen är desto större är risken att falla. Syftet med studien var att undersöka om sjuksköterskan i sin profession kan arbeta preventivt och sänka fall/fallskadefrekvensen på patienter inlagda på sjukhus. Studien koncentrerades till fall och fallskador inom sjukhusvården och kom att inriktas på 10 vetenskapliga artiklar som skattades utifrån forskningsmetoden, tillförlitligt resultat, bortfall, etiskt resonemang samt kvalitetsbedömning. Resultatet av artiklarna visar att det finns åtgärder att vidta för att minska fall och fallskador inom sjukhusvården samt att det även finns verktyg tillgängliga som sjuksköterskan kan använda sig av för att identifiera eventuella fallriskfaktorer hos patienten. Studierna visar att fallriskfaktorer som påvisats finns hos individen själv såväl som i den omgivande miljön och tidigare fall hos patienten är den största funna påvisade riskfaktorn. Multipreventionsprogram som innehåller olika individuella åtgärder har visat sig reducera antalet fall och fallskador. Denna studie visar hur sjuksköterskan med korrekta åtgärder kan förebygga fall och fallskador hos patienter. / Malm, C & Rogova, A. To find interventions for preventing falls and fallinjuries. A literature review. Degree Project in nursing, 15 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health and society, Department of Nursing, 2009Falls and fallinjuries are a very serious problem especially for older inhospital patients. The older a person is the greater the risk of falling. The aim of this study was to investigate if the nurse can prevent and decrease the incidence of inpatient falls.This study was concentrated on falls and fall injuries on inpatients. The study was based on ten scientific articles that were assessed from their method, reliability, loss, ethical line of argument and the quality of the article. The articles show that there are measures to take to be able to decrease falls and fallinjuries. It is also shown that there are tools available that the nurse can use for help to identify riscfactors if any. The studies show that the riscfactors pointed out are individual as well as environmental and earlier falls is the highest rated riscfactor for having a fall. Multi prevention programs that contains different individual measures has shown to help decrease the number of falls. This study shows how the nurse with proper measures can help preventing falls and fall injuries on inpatients.

Introduction: Injuries due to accidents are an underlying cause for a large proportion of the number of health care visits in Sweden every year. According to statistics from the National Board of Health and Welfare in Sweden (socialstyrelsen.se) between 1308,25 and 1405,66 health care visits per 100.000 residents are generated each year for the period 2001-2014 due to accidents, and falling is the largest underlying category. Falling can in turn be studied through a number of subcategories, where fall from equipment on playground is one of them, and this is the subcategory studied in this paper. Statistics from the National Board of Health and Welfare show an increase of the number of health care visits per 100.000 residents in Sweden due to this category during the period 2001-2014, despite the fact that since 1999 there are European standards with the purpose of raising the safety of playgrounds. The statistics also show that in Sweden there are large regional differences in injury prevalence for this category of accidents, which is the reason why this became the focus of this study.   One of the reasons this is an important area for injury prevention work is that it’s a shared societal responsibility, another reason is that the studied population has the largest statistical life expectancy left, so injuries that affect their health can also affect the future wellbeing of the society.  The municipalities’ work regarding this area is dictated by European Standards to ensure the safety of playgrounds. Beyond the specifications for the equipment itself, the standards dictate that a series of inspections of varying degrees are preformed throughout the year to ensure the standards are met.   Aim: The aim of this study is to examine if there are any identifiable and differing factors in the way that municipalities work with playgrounds and playground safety, both practically and theoretically, based on if they are located in a region with high injury prevalence or in a region with low injury prevalence of this type of injury.   Method: The study was designed as a qualitative interview study where representatives of 11 different municipalities were interviewed with the purpose to map out how they worked with playgrounds and playground safety within their municipality. The data collected was then analysed using thematically/ phenomenological content analysis to see if any differing factors between the two groups could be detected.   Results: No major unambiguous differences were discovered between the two compared groups included in the study, but certain tendencies could be found in the material. Four themes were uncovered, enabling factors for the practical work, hindering factors for the practical work, enabling factors for the theoretical work and hindering factors for the theoretical work. These themes in turn produce a number of categories and subcategories. The results show a wider range of both hindering and enabling factors of both the practical and theoretical work in the municipalities from regions with high injury prevalence, compared to the municipalities from regions with low injury prevalence.   Conclusion: The result indicates that there are differences in how the municipalities from regions with low injury prevalence work regarding playground safety compared to municipalities from regions with high injury prevalence. However, further research will be required to fully uncover and explore which these factors are. / Inledning: Skador till följd av olyckor ligger bakom en ansenlig andel av vårdtillfällen i Sverige varje år. Enligt Patientregistret (Socialstyrelsen.se) uppgår dessa skador till mellan 1308,25 till 1405,66 vårdtillfällen per 100 000 invånare och år, under åren 2001–2014. Den olyckstyp som är orsaken till att högst antal personen uppsöker vård är fallolyckor.  Fallolyckor delas i sin tur in i flera underkategorier, varav en är fall från lekredskap på lekplats, vilket är vad denna studie kom att fokusera på. Orsaken till att denna kategori är intressant är att det i statistiken i Patientregistret går att se en ökning av antalet vårdtillfällen per 100 000 invånare för åren 2001–2014, detta trots att det sedan 1999 finns europeiska standarder med syfte att höja säkerheten på lekplatser. I statistiken går också att utläsa att det finns stora regionala variationer i skadeprevalensen för denna olyckskategori i Sverige, vilket är huvudområdet för denna studie.   Något som gör detta till ett viktigt område för skadeprevention är dels att det är ett samhällsansvar, ansvaret för barnens hälsa och välmående kan inte läggas varken på barnen själva eller uteslutande på deras föräldrar; dels på grund av att skador i denna population kan få stora effekter på sikt då barn är den grupp som statistiskt sett har flest levnadsår kvar och i framtiden kommer bära ansvaret för det gemensamma samhället. Kommunerna idag är ålagda enligt de europeiska standarderna att se till att lekplatser följer vissa standarder för att lekplatserna ska anses säkra. Utöver de specifikationer som finns för själva utrustningen så utförs uppdraget genom att ett antal inspektioner och besiktningar görs för att säkerställa att standarden på lekplatserna löpande efterses.   Syfte: Målet med studien är således att undersöka och försöka kartlägga om det finns skillnader i arbetssätt, både praktiskt och teoretiskt, mellan kommuner som ligger i län med hög skadeprevalens inom denna olyckskategori jämfört med kommuner som ligger i län med låg dito som kan förklara skillnaderna i fallskadeprevalens mellan de båda grupperna.   Metod: Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie där representanter för totalt 11 kommuner intervjuades kring hur de inom den egna kommunen arbetade med lekplatser och lekplatssäkerhet. Insamlade data analyserades sedan med tematisk/ fenomenologisk innehållsanalys för att se om några skillnader kunde upptäckas.   Resultat: Inga större, konkreta skillnader kunde upptäckas mellan de två grupperna som jämfördes i studien, däremot kunde vissa tendenser skönjas. Fyra teman vaskades fram genom analysen, vilka var goda förutsättningar för det praktiska arbetet, faktorer som hindrar det praktiska arbetet, goda förutsättningar för det teoretiska arbetet samt faktorer som hindrar det teoretiska arbetet. Dessa teman är i sin tur indelade i ett antal kategorier och underkategorier. Resultatet visar att bland kommuner som ligger i län med hög skadeprevalens är en större spridning på hindrande och underlättande faktorer för såväl det praktiska som det teoretiska arbetet med lekplatssäkerhet, jämfört med kommuner från län med låg skadeprevalens.   Slutsats: Resultatet indikerar att det finns faktorer kring arbetet med lekplatssäkerhet som skiljer sig åt i hur kommuner från län med hög skadeprevalens arbetar kring lekplatssäkerhet, kontra kommuner från län med låg skadeprevalens. Dock krävs vidare forskning för att se en tydlig kartläggning av dessa faktorer.