In 2005 over 48 000 senior citizens fell so badly that the needed medical care and almost 1200 of them died. This makes falls in the elderly one of our biggest public health problems. Research in this area is extensive and although we know what causes a fall and how we in theory should work to prevent their occurrence, this is a problem that is increasing. There seems to be a gap between research and practice, and research into why this gap occurs is very narrow. The purpose of this study was to identify success factors with fall prevention from a staff- perspective. A project about falls in elderly was used as a base for this study. The study was qualitative in nature and had a descriptive design. Data were collected through semi-structured interviews and a total of five respondents participated in the study. Data were analyzed based on a qualitative content analysis. The results showed that the influence and participation were two factors that were important to respondents. Furthermore, the results also showed that factors such as education, production of material and group dynamics was important for the work. The analysis also identified two threats against the preventive work which were fear of new things and a lack of follow-up.

Syftet med studien var att undersöka konsekvenserna avseende fallolyckor bland äldre, samt att undersöka vilka preventiva metoder som presenteras i internationell vetenskaplig litteratur. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Databassökningen gjordes i Blackwell Synergy och ELIN@Dalarna. De vetenskapliga artiklarna som ingick i studien var skrivna på svenska eller engelska samt publicerade mellan åren 1999 och 2007. Artiklarnas vetenskapliga kvalitet bedömdes utifrån granskningsmallar. I resultatet som grundar sig på 20 artiklar framkom det att hos dem som fallit under studieperioden och som föll igen inom en tremånadersperiod var risken att avlida i samband med det andra fallet 95 procent. Vanliga konsekvenser efter ett fall var höftfrakturer och andra kroppsliga skador samt även fysiska funktionsnedsättningar och imobilitet. Resultatet visade även att socialpsykologiska konsekvenser var vanligt förekommande där dominerande känslor var rädsla, ångest, kraft- och orkeslöshet, förlorad eller minskad självständighet, depression samt förlorad självkontroll. Kvinnor föll oftare, var oftare rädda och hade mer ångest, dessutom fick de oftare höftfrakturer och komplikationer i samband med fallet jämfört med männen. Multidisciplinära preventionsprogram minskade fallolyckorna signifikant. Tidig prevention hos riskgrupper var viktigt. Balansträningsprogram som exempelvis Tai Chi Chuan visade sig ha positiv effekt på balansen och minskade risken att falla. Slutsats: Fallolyckor bland äldre är ett växande problem inte bara i Sverige utan i stora delar av världen. Eftersom fallförebyggande åtgärder är ett komplext område med många faktorer som har betydelse för utfallet krävs det ett samarbete mellan många aktörer men framförallt mellan kommun och landsting. Prevention måste struktureras för bästa resultat lämpligen genom att använda en färdigställd lokal preventionsplan. De samhällsekonomiska vinsterna lokalt, regionalt och nationellt skulle bli stora om det preventiva arbetet prioriterades och effektiviserades.

Syftet med studien var att studera var i hemmet de flesta fallolyckorna hos äldre sker, kön- och åldersfördelning, fallolycksfrekvens samt bidragande faktorerna till dessa fallolyckor. Under sex månader har ”Projekt Kersti” samlat in fallrapporter från äldre boende i Falu kommun som drabbats av fallolycka. Dessa fallrapporter har bearbetats till anonymt material av ansvariga för ”Kersti projektet” och uppsatsförfattarna har sedan fått tillgång till materialet för att göra en register studie. De 517 insamlade fallrapporterna har bearbetats och sammanställts och resultatet av studien visade att de flesta fallolyckorna inträffade i sovrummet och det vanligaste föregående symtomet till fall var trötthet. De vanligaste yttre omständigheterna i samband med fall var att individen tappade balansen eller gick utan skor och den vanligaste aktiviteten i samband med fall var att individen var på väg till eller ifrån någonting när fallolyckan inträffade.

<p>Validerat; 20140613 (global_studentproject_submitter)</p>

No description available.

No description available.

 Bakgrund: Förebyggande av höftfraktur hos äldre är ett angeläget ämne på grund av att världens befolkning ständigt blir äldre. Äldre på särskilda boenden har en särskilt hög incidens av höftfrakturer. Höftskyddsbyxor är en relativt ny produkt för att förebygga höftfrakturer orsakade av fallolyckor. Syftet med denna litteraturstudie var att utvärdera användandet av höftskyddsbyxor och om det är en effektiv sjuksköterskeåtgärd för att förebygga höftfrakturer på särskilda boenden. Metod: Studien gjordes som en litteraturöversikt och manifest innehållsanalys användes. Resultat: I elva artiklar ansågs höftskyddsbyxor vara effektiva i förebyggandet av höftfrakturer. I fyra av artiklarna visade resultatet att de var ineffektiva. Endast en sorts höftskyddsbyxor användes i fler än en studie. Målgruppen var bland annat äldre med hög fallrisk, sköra äldre och kvinnor med lågt BMI. Diskussion: I alla studier fanns problem med följsamheten och användningen av höftskyddsbyxor som förmodligen drog ner effekten. Höftskyddsbyxor skyddade inte mot alla höftfrakturer även när de användes korrekt. Det var omöjligt att se någon skillnad i effektivitet mellan olika sorts höftskyddsbyxor. Slutsats: Sjuksköterskor behöver noggrant bedöma vilka äldre som behöver höftskyddsbyxor och fortlöpande kontrollera förändringar i deras behov. Sjuksköterskor måste utbilda omvårdnadspersonal och de äldre om höftskyddsbyxors användning och begränsningar  Bakgrund: Förebyggande av höftfraktur hos äldre är ett angeläget ämne på grund av att världens befolkning ständigt blir äldre. Äldre på särskilda boenden har en särskilt hög incidens av höftfrakturer. Höftskyddsbyxor är en relativt ny produkt för att förebygga höftfrakturer orsakade av fallolyckor. Syftet med denna litteraturstudie var att utvärdera användandet av höftskyddsbyxor och om det är en effektiv sjuksköterskeåtgärd för att förebygga höftfrakturer på särskilda boenden. Metod: Studien gjordes som en litteraturöversikt och manifest innehållsanalys användes. Resultat: I elva artiklar ansågs höftskyddsbyxor vara effektiva i förebyggandet av höftfrakturer. I fyra av artiklarna visade resultatet att de var ineffektiva. Endast en sorts höftskyddsbyxor användes i fler än en studie. Målgruppen var bland annat äldre med hög fallrisk, sköra äldre och kvinnor med lågt BMI. Diskussion: I alla studier fanns problem med följsamheten och användningen av höftskyddsbyxor som förmodligen drog ner effekten. Höftskyddsbyxor skyddade inte mot alla höftfrakturer även när de användes korrekt. Det var omöjligt att se någon skillnad i effektivitet mellan olika sorts höftskyddsbyxor. Slutsats: Sjuksköterskor behöver noggrant bedöma vilka äldre som behöver höftskyddsbyxor och fortlöpande kontrollera förändringar i deras behov. Sjuksköterskor måste utbilda omvårdnadspersonal och de äldre om höftskyddsbyxors användning och begränsningar / Background: Hip fracture prevention in the elderly is of major importance with an ageing world-wide population. Elderly living in nursing homes have a particularly high rate of hip fractures. Hip protectors are a recent development in prevention of hip fracture caused by falling.                                                                                                                                          The aim of this literature review was to examine if use of hip protectors are an effective nursing intervention in the prevention of hip fractures among the elderly living in nursing homes. Method: Literature review and manifest content analysis was used.                                Result: In eleven studies were hip protectors considered to be effective in the prevention of hip fractures. In four of the studies they were considered ineffective. The target group was those at greatest risk of hip fracture including high-risk of falling, the frail and women with low BMI.                                                                                                                      Discussion: All of the studies had difficulties with compliance of hip protector use which probably decreased their effectiveness. Hip protectors did not prevent all hip fractures even when worn correctly. Differences in the effectiveness of hip protector types were not able to be assessed as only one type was used in one than one study.                                                                                                          Conclusion: Nurses need to carefully assess which elderly need hip protectors and to continue assessing as needs change. Nurses must educate caregivers and the elderly on the correct use of hip protectors and their limitations.

Since 1994, the number of employed in the construction industry has increased from 106 000 to almost a doubling of 175 000 in 2015. Of 175 000, more than one percent experienced a workplace accident, 23 percent of which were falling accidents. This thesis project is a study of how stress, education, safety culture, gender, and age can be contributing factors to an increased risk of accidents at work. The study compares the previously mentioned factors to what the employees of the construction company Rekab experience in the workplace. Rekab is today one of Norrland's largest privately-owned construction companies with just over 200 employees, distributed in the areas of Umeå, Örnsköldsvik and Sundsvall. In the study, a survey was submitted to 55 of Rekabs employees in Umeå. Of these, 27 replies came in, of which 24 could be used. Of the 24 respondents two were women, the rest were men. From the survey, it was found that all of the respondents perceived Rekabs safety culture as good, that everyone in addition to one of the respondents had relevant education and that almost half of the respondents experienced stress to such an extent that they affected their work, many of which were found in the younger age groups. In summary, there seems to be a good safety culture at the company, thanks to a well-implemented work environment and safety work. Unfortunately, the progress has not come as far when stress is concerned. Stress is a big contributor to increased risk of accidents and something that has to be actively worked with to make it disappear / Sedan år 1994 har antalet sysselsatta i byggbranschen ökat från 106 000 till nästan en dubblering på 175 000 år 2015. Av 175 000 råkade mer än en procent ut för en arbetsplatsolycka, varav 23% var fallolyckor. Detta examensarbete är en studie om hur stress, utbildning, säkerhetskultur, kön, och ålder kan vara bidragande faktorer till en ökad risk för fallolyckor i arbetet. Studien jämför det tidigare nämnda faktorerna mot vad de anställda hos byggföretaget Rekab upplever på arbetsplatsen. Rekab är idag ett av Norrlands största privat ägda byggföretag med lite drygt 200 anställda, fördelat på orterna Umeå, Örnsköldsvik och Sundsvall. I studien lämnades en enkät ut till 55 av Rekabs anställda i Umeå. Av dessa kom 27 svar in, av vilket 24 gick att använda. Av de 24 svarande var två kvinnor, resterande var män. Ur enkäten kunde det konstateras att samtliga av de svarande upplevde Rekabs säkerhetskultur som god, att alla förutom en av det svarande hade relevant utbildning och att nästan hälften av det svarande upplevde stress i så hög grad att de påverkade deras arbete, av vilket många återfanns i de yngre åldersgrupperna. Sammanfattat så verkar det råda en god säkerhetskultur hos företaget, tack vara ett väl genomfört arbetsmiljö- och säkerhetsarbete. Tyvärr så har arbetet inte kommit lika långt var gällande stressen. Stress är en starkt bidragande faktor till ökad olycksrisk och något som måste jobbas aktivt med för att få det att försvinna.

Bakgrund: Fallolyckor hos personer 65 år och äldre är den vanligaste orsaken till skada som leder till sjukhusvård och sammankopplas med hög morbiditet och dödsfall. Inom slutenvården beräknas att fallolyckor står för 20–30% av rapporterade incidenser. Fall kan orsakas av multifaktoriella faktorer. Syfte: Syfte var att undersöka riskfaktorer för fall hos patienter äldre än 65 år inom ortopedisk slutenvård. Metod: En retrospektiv fall - kontrollstudie med kvantitativ ansats användes för att får svar på studiens syfte. Fyrtiosju fallavvikelser granskades i fallgruppen som sedan matchades mot fyrtiosju patienter till kontrollgruppen (icke-fallare). Resultatet redovisas med deskriptiv och analytisk statistik. Resultat: Studien visar att sömnmedel ökar risken för fall (p=0,004) men även att vårdtiden i sig har en betydelse. Diskussion: Sömnmedel ökar risker för fall och därför ska icke - farmakologiska omvårdnadsåtgärder ses som förstahandsval framför de farmakologiska åtgärderna. Slutsats: De icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärderna för förbättrad sömn bör komma först och främst och flera nämns i studien. Fortsatta studier på området kan vara att undersöka orsaker till att vårdtiden ger ökad fallrisk. / Background: Falls involving persons aged 65 years and older is the most common cause of accidents leading to hospital care and is associated with both high morbidity and death. In hospital care, it is estimated that fall accidents account for 20-30% of reported incidents. Falls can be caused by multifactorial factors. Purpose: The purpose was to investigate risk factors concerning accidental falls involving patients aged 65 years and older at orthopedic inpatient care. Method: A retrospective case-control study focused on falls with a quantitative basis was used to answer the purpose of this study. 47 incidents of accidental falls were audited to a study group and then compared to a control group of 47 patients. Data was analyzed with descriptive and analytic statistics. Results: This study shows that the use of sleeping aids increase the risk of falls (p=0,004) but also that the length of inpatient care  in itself has importance. Discussion: Sleep aids increase the risk of fall and therefore non-pharmacological nursing measure should be seen as the first choice over the pharmacological measures. Conclusion: Nonpharmacological nursing alternatives for improved sleep quality should be prioritized and several alternatives are mentioned in the study. Further studies in this area could be focused on why increased length of care can lead to an increased likelihood of accidental falls.

Fallskador är ett stort samhällsproblem. I Sverige vårdas varje år över 70 000 personer på sjukhus på grund av fall. Samhällets kostnader för fallolyckor bland äldre uppskattas till ungefär 14 miljarder kronor. Fallolyckor inom slutenvården har visat sig ha betydande effekt på längden av vårdtiden. Fall påverkar sjukligheten och dödligheten men ger även effekter på försämring av olika funktioner, sjukhusvistelsen, hospitalisering samt livskvaliteten. Det är viktigt att titta på förebyggande åtgärder för att minska risken för fall bland äldre. Syftet var att belysa sjuksköterskans förebyggande åtgärder för att minska fallrisken för patienter 65 år och äldre inom slutenvården. En forskningsöversikt valdes som metod. Artikelsökningarna genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 15 artiklar till resultatet. Resultatet visade att fallpreventionsprogram, sänggrindar, fallförebyggande affisch och patientutbildning minskade risken för fall bland personer 65 år och äldre inom slutenvården. Slutsatsen var att fallpreventionsprogram med många olika åtgärder kan minska antalet fall inom slutenvård. Då programmen innehöll flera olika faktorer kan det vara svårt att utröna vilken/vilka av åtgärderna som gav bäst effekt på fallfrekvensen.