Bakgrund: Flera rapporter har visat att arbetssituationen på akutmottagningar är ansträngd och att omvårdnadspersonalen upplever stress och otillräcklighet. Situationen gör det svårt att ge en god och säker vård. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa arbetet på akutmottagningar, ur omvårdnadspersonalens perspektiv. Metod: En litteraturstudie genomfördes med tio artiklar, vilka alla hade en kvalitativ ansats. Artiklarna granskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: Personalens primära arbetsuppgifter är att bedöma patienters tillstånd, rädda liv, ge omvårdnad samt informera patienter och anhöriga. Försvårande omständigheter är ett stort antal patienter, dåligt anpassade lokaler och mötet med svåra situationer. För att hantera utmaningarna anses det betydelsefullt att ha bred kompetens, att vara flexibel, att kunna göra flera saker samtidigt och att vara stresstålig. Konklusion: Akutmottagningens främsta uppgift är att rädda liv men för att patienter och anhöriga ska känna sig trygga är även relationen viktig. För att förbättra patientsäkerheten och arbetssituationen krävs bland annat kompetensutveckling och samhällsåtgärder.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen omkulturbaserade projekt och aktiviteter för personer med demensdiagnos. Genomatt lyfta fram personer verksamma inom området tecknas en bild upp avmöjligheter och svårigheter både inom ramen för riktade kulturprojekt och somen del av verksamheten ute på demensboenden. Kvalitativaintervjuer genomförs med fem olika informanter: två personer som arbetar medprojektet Möten med minnen, ettkulturprojekt för demenssjuka på Nationalmuseum i Stockholm, samt tvåfritidskonsulenter som arbetar med aktiviteter riktat mot demensboenden. Enalzheimersjuk kvinna, som deltagit i Mötenmed minnen, har även intervjuats. Oavsett vilket perspektiv informanternahar så finns det en samstämmighet kring att demenssjuka personer måste görassynliga och få delta i samhället trots sin sjukdom. Effekterna av att arbetamed organiserade projekt eller aktiviteter ger enligt studiens informanterstora positiva resultat, både psykiskt och fysiskt, och bidrar till ett ökatvälbefinnande. Informanterna är även eniga om att sjukdomen måste göras synlig och medvetenheten omden måste ökas så fler kan inse de positiva effekterna och arbeta proaktivtgenom kvalitativ stimulans.

Undernäring är ett stort problem inom vård och omsorg för äldre. Att få i sig rätt mängd näring och energi under ett dygn är en mänsklig rättighet. För att bibehålla sin vikt under ett sjukdomsförlopp ska det vara balans mellan intag och förbrukning av energi. Föratt uppnå god livskvalitet, förebygga sjukdom, återvinna hälsa är ett gott näringstillstånd nödvändigt. Det finns idag många riktlinjer och bedömningsinstrument för att bedöma och behandla undernäring. Att vara undernärd är allvarligt och en av de vanligaste orsakerna till att äldre personer ramlar och skadar sig hemma eller under en sjukhusvistelse. Att upptäcka och förhindra patientens omvårdnadsproblem är sjuksköterskans huvuduppgift. Syftet var att belysa omvårdnadspersonals upplevelse av nutrition hos äldre personer med falltendens under sjukhusvistelse. Kvalitativ metod användes med en induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem sjuksköterskor och fem undersköterskor som arbetar på ett akutgeriatriskt sjukhus. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av insamlade data visade fyra teman: - Nutrition och fallrisk i omvårdnaden - Varierande helhetskontroll beroende på bemanning, - Svårigheter med nutrition för äldre personer med fallrisk - Rutiner. Omvårdnadspersonalen som består av sjuksköterskor och undersköterskor upplever att nutrition och fallrisk är två viktiga delar i omvårdnaden för äldre personer som vårdas på sjukhus. Vid stress och hög belastning upplever flera personer att helhetskontrollen gällande nutrition och fallrisk minskar kraftigt och kommunikationen mellan yrkeskategorier försämras. Genom dialog under arbetspasset, förbättras både patientens näringsintag och förebygger fallrisken. Slutsatsen visar att omvårdnadspersonal har ansvar för att uppfylla den äldre personens näringsbehov. Fungerande rutiner, samarbete och god kommunikation är viktigt men personalbrist och tidsbrist leder till bristande engagemang. Resultatet belyser att omvårdnadspersonal upplever att nutrition är en av många fallriskåtgärder, vikten av kommunikation i teamet tas upp samt fungerande rutiner men även de etiska dilemman som dyker upp. Studien visar att omvårdnadspersonal upplever att det finns ett samband mellan nutrition och fallrisk hos äldre personer på sjukhus.

Bakgrund: Sömnen är viktig för att människan ska kunna fungera optimalt. Nattetid utsöndras hormonet melatonin som gör kroppen trött, vilket försvårar skiftarbete. Några av världens största olyckor har skett under just de timmar kroppen biologiskt är som svagast. Att vara trött kan även jämföras med att ha en mindre mängd promillehalt av alkohol i blodet.Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sömnbrist hos omvårdnadspersonal påverkar vårdkvalitén och därmed patientsäkerhetenMetod: Uppsatsen gjordes som en litteraturstudie där elva vetenskapliga artiklar genomförda med antingen kvantitativ eller kvalitativ metod inkluderades. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med hjälp av en analysmall.Resultat: Av analysen framkom att långa arbetspass ledde till sömnbrist som i sin tur påverkade patientsäkerheten negativt då risken för att omvårdnadspersonalen skulle göra misstag ökade. Slutsats: Roterande skiftjobb och nattskiftsarbete är oundvikligt inom sjukvården då många av patienterna behöver vård dygnet runt. Sömnbrist är ett problem värt att uppmärksammas då det ger konsekvenser för både personal och patienter. Att vara ouppmärksam är en del av sömnbristen och det kan orsaka patienterna vårdlidande när omvårdnadspersonalen begår onödiga misstag.

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva aktuell forskning om vilka faktorer som bidrar till bristfällig munvård hos vårdtagare på äldreboenden. Vidare var syftet att beskriva vilka interventioner som har genomförts för att förbättra munvården på äldreboenden samt effekter och erfarenheter av dessa. Metod: Sökningar har genomförts i databaserna Cinahl och PubMed. Artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats har sökts och sedan kvalitetsgranskats enligt Högskolan Dalarnas modifierade granskningsmallar. Resultat: Faktorer som bidrar till en bristfällig munvård var bland annat; motvilja från vårdtagaren, munvård ansågs som motbjudande av omvårdnadspersonal, låg prioritering av munvård, brist på kunskap om munvård hos omvårdnadspersonal och brist på rutiner för munvård. Interventioner som har genomförts var; utbildning inom munvård för omvårdnadspersonalen, införande av munvårdsrutiner, införande av interventionsprotokoll, omvårdnadspersonal med särskilt ansvar för munvård. Det mest utmärkande av interventionerna var att utbildning gav positiv effekt på vårdtagarnas munhälsa. Slutsats: Vårdtagarnas motvilja var den största bidragande faktorn till att munvård inte utfördes. Ett bättre samarbete mellan äldrevården och tandvården hade varit önskvärt då detta var en del av interventionerna som bidrog till bättre standard i munvården. Regelbunden utbildning samt upprepad utbildning har visat sig vara en positiv intervention som förbättrar munvården hos vårdtagare.

<p><em>Bakgrund: </em>Sömnen är viktig för att människan ska kunna fungera optimalt. Nattetid utsöndras hormonet melatonin som gör kroppen trött, vilket försvårar skiftarbete. Några av världens största olyckor har skett under just de timmar kroppen biologiskt är som svagast. Att vara trött kan även jämföras med att ha en mindre mängd promillehalt av alkohol i blodet.<em>Syfte:</em><strong> </strong>Syftet med studien var att beskriva hur sömnbrist hos omvårdnadspersonal påverkar vårdkvalitén och därmed patientsäkerheten<strong></strong><em>Metod:</em> Uppsatsen gjordes som en litteraturstudie där elva vetenskapliga artiklar genomförda med antingen kvantitativ eller kvalitativ metod inkluderades. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med hjälp av en analysmall.<strong></strong><em>Resultat:</em><strong> </strong>Av analysen framkom att långa arbetspass ledde till sömnbrist som i sin tur påverkade patientsäkerheten negativt då risken för att omvårdnadspersonalen skulle göra misstag ökade. <strong></strong><em>Slutsats:</em><strong> </strong>Roterande skiftjobb och nattskiftsarbete är oundvikligt inom sjukvården då många av patienterna behöver vård dygnet runt. Sömnbrist är ett problem värt att uppmärksammas då det ger konsekvenser för både personal och patienter. Att vara ouppmärksam är en del av sömnbristen och det kan orsaka patienterna vårdlidande när omvårdnadspersonalen begår onödiga misstag.</p>

Bakgrund: Munvård av god kvalitet är av stor betydelse för en frisk munhåla och därmed ökat välbefinnande. Kognitiva nedsättningar hos personer med demenssjukdom försvårar deras förståelse för munvård och därmed deras förmåga att samarbeta med omvårdnadspersonalen. Utförandet av munvård hos personer med demenssjukdom kan därför leda till situationer som omvårdnadspersonalen upplever som hinder för själva utförandet av munvård. Syfte: Att tydliggöra faktorer som omvårdnadspersonalen upplever som hinder, samt på vilket sätt omvårdnadspersonalen bemästrar dessa hinder vid utförandet av munvård för personer med demenssjukdom. Metod: En empirisk studie med kvalitativ ansats, där åtta omvårdnadspersonal intervjuades i två fokusgrupper. Informanterna bestod av både undersköterskor och vårdbiträden i respektive grupp. Analysen genomfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra teman och tio undergrupper. Brist på kunskap och stöd, samt omvårdnadspersonalens upplevelser av olika känslor i samband med utförandet av munvård framstod som hinder i utförandet av munvård. För att bemästra dessa hinder använde sig omvårdnadspersonalen av både personliga och gemensamma strategier. Konklusion: Omvårdnadspersonal som utför munvård hos personer med demenssjukdom ansvarar för en svår arbetsuppgift. Brist på kunskap och stöd, kan utgöra ett hinder vid utförandet av munvård. Omvårdnadspersonalen är i behov av utökat stöd och utbildning i utförandet, detta för att kunna övervinna hindren och känna trygghet och säkerhet vid utförandet av munvård hos personer med demenssjukdom.

Bakgrund: Hög arbetsbelastning hos omvårdnadspersonal är ett problem både i Sverige och internationellt. En ökad förståelse av hur arbetsbelastning påverkar patientsäkerheten krävs för att förebygga fler vårdskador inom vården. Syfte: att belysa vilka faktorer som skapar arbetsbelastning hos omvårdnadspersonal och dess betydelse för patientsäkerhet. Metod: Litteraturöversikt där studier som undersöker arbetsbelastningens påverkan på patientsäkerhet granskades. 15 studier valdes ut via Pubmed, Psycinfo och Cinahl, där 11 var kvantitativa, två var kvalitativa och två var av mixed design.  Resultat: Faktorer av betydelse för arbetsbelastningen som hade ett samband med patientsäkerheten var ’stressrelaterade situationer’, ’antal patienter i förhållande till personal’, ’antal arbetspass och längd’ och ’personals erfarenheter’. Diskussion: Av resultatet framkom det att de olika faktorerna påverkar patientsäkerheten på olika sätt. Patientsäkerheten påverkas på ett negativt sätt av arbetsbelastningen. Slutsats: Ökad arbetsbelastning påverkar arbetet inom omvårdnaden. Det behövs mer resurser, bra organisation och erfarenhet för att förhindra att arbetsbelastning påverkar patientsäkerheten. Fler kvalitativa studier måste göras för att få en bättre helhetssyn, speciellt sådana som undersöker personals upplevelser och erfarenheter av arbetsbelastning.

Abstrakt Bakgrund: I Sverige uppskattas cirka 100 000 avlida varje år många av dessa behöver palliativ vård. Inom palliativ vård är det viktigt med en helhetssyn där inte bara fysiska behov synliggörs utan även existentiella. Att utföra palliativ vård innebär många olika dilemman som ska tas hänsyn till samt behov som ska tillfredsställas. Omvårdnadspersonalen ansåg att i begreppet en värdig död ingick symtomlindring, närhet till anhöriga få möjligheter att lösa eventuella konflikter. Att befinna sig i harmoni med sig själv, livet och Gud var betydelsefullt. Syfte: Belysa omvårdnadspersonalens upplevelse av att vårda personer i livets slut. Metod: Studien har utförts genom semistrukturerade intervjuer. Antal deltagare var 10 personer. Informanterna var verksamma på ett äldreboende i en glesbygdskommun. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes vid analysen. Resultat: Analysen utföll i följande kategorier: Vårdtagaren i fokus, Brister i vårdmiljön, Samarbete är viktigt samt Omsorg om anhöriga. Diskussion: När omvårdnadspersonalen ska vårda personer i livets slut innebär detta ett teamsamarbete med arbetskollegor, sjuksköterska och anhöriga. Vårdtagaren är alltid i fokus och omvårdnadspersonalen eftersträvade en lika god vård för alla. Då det inte alltid fanns nog med resurser medförde det en stressig arbetssituation där omvårdnadspersonalen kände sig otillräckliga. Omvårdnadspersonalen är de som utför omvårdnaden i livets slut och delar med sig till nya medarbetare av sin kunskap men får inte fortbildning enligt senaste evidens. Slutsats: Den slutledning som kan dras av denna studie är att omvårdnadspersonalen behöver mer resurser, stöd och kunskap i vården av personer i livets slut. Omvårdnadspersonalen har en betydelsefull roll att påverka utformningen av omvårdnaden i livets slut. Nyckelord: Omvårdnadspersonal, upplevelser, palliativ vård, anhöriga, sjuksköterska, samarbete

No description available.