En återkommande uppgift för sjuksköterskor på en somatisk slutenvårdsavdelning är att på ett tryggt och säkert sätt lämna över information och ansvar om patienterna vid slutet av arbetspasset. Bedsiderapportering är en överrapporteringsmetod som möjliggör patientdeltagande. Fördelarna till trots, så verkar det vara en anonym företeelse på svenska vårdavdelningar. I denna litteraturöversikt var syftet att undersöka hur bedsiderapportering vid skiftbyte, inom somatisk slutenvård, påverkar patientsäkerheten. Sjuksköterskor anser att patientsekretessen är en anledning till oro, vilket inte delas av patienterna. Vid bedsiderapportering kan även säkerhetskontroll av patient genomföras. I Sverige verkar det finnas ytterst lite forskning inom området, och mer svensk forskning vore önskvärt. Överrapportering inom somatisk slutenvård är ett vanligt förekommande inslag i sjuksköterskans vardag, vilket ska vara ett tillfälle att erbjuda patientsäker vård som innebär skillnad i vårdkvalitet för den enskilde patienten. Information om överrapporteringsmetoder bör ges under sjuksköterskans yrkesförberedande utbildning, för att främja patientsäkerhet. Bedsiderapportering är en överrapporteringsmetod som involverar patienten vilket talar för en förbättrad patientsäkerhet.

Bakgrund: Synsättet och kulturen behöver förändras inom vården för att evidens ska upprätthållas. Individen bör ses som samarbetspartners istället för patient, där det lämnas förutsättning för en personcentrerad vård. Syfte: Är att belysa patienternas upplevelser av god omvårdnad  i somatisk slutenvård. Metod: En kvalitativ studieintervju med patienter i södra Sverige. Ett strategiskt urval utfördes av sjuksköterskor i den patientnära vården. Urvalet bestod av tio patienter som skulle ha vårdats i två dygn, med erfarenhet av personcentrerad vård. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. En fenomenologisk ansats valdes. Resultat: Patienten behöver få möjlighet att inleda ett partnerskap med sjuksköterskan för att bli bekräftad i sitt lidande. Två Huvudkategorier identifierades, den första kategorin svarade an på vad som var viktigast i den omvårdnad de fått där bemötandet ansågs ha en stor betydelse för om omvårdnaden ska uppfattas som god. Den andra kategorin svarade an på vad som hade kunnat göras bättre där individanpassad miljö ansågs ha betydelse för omvårdnaden. Slutsats: Patienten behöver skapa en relation med sjuksköterskan för att patientens livsvärld ska framstå som tydlig för sjuksköterskan. Att inte bli sedd som patient gör att en otrygghet uppstår och den personcentrerade vården uteblir. Hälso- och sjukvården riskera härmed att bryta det ansvar som föreligger dem.  Sjuksköterskan och läkaren behöver därför bjuda in patienten till ett delat ansvarstagande för att inte riskera ett vårdlidande. Det anses därför viktigt att omvårdnaden som sjuksköterskan ger uppmärksammas ur ett vårdvetenskapligt perspektiv, för att upprätthålla evidensbaserat god vård inom den somatiska slutenvården.

Det sker en underbehandling av somatiska åkommor som kan leda till ökad dödlighet hos patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Det är därför av vikt att beskriva sjuksköterskors attityder till patientgruppen för att utvärdera eventuell påverkan på omvårdnaden. Syftet var att beskriva sjuksköterskors attityder till patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metoden utgick ifrån en litteraturstudie baserad på Polit och Beck nio-stegsmodell. Totalt tio artiklar valdes efter databassökning i CINAHL, PubMed och PsycINFO. Samtliga artiklar svarade mot syftet samt genomgick kvalitetsgranskning. Under databearbetning uppstod tre huvudteman och sex tillhörande underteman. Resultatet visade att majoriteten av sjuksköterskorna hade en avståndstagande attityd, då de inte såg det som sin yrkesroll att vårda patientgruppen samt fördömde och stigmatiserade patienterna. Närmande attityder i form av en omvärderad syn på patientgruppen och till yrkesrollen återfanns hos vissa sjuksköterskor. Ett fåtal sjuksköterskor hade en tillmötesgående attityd som uttrycktes genom en vilja att hjälpa och tilltro till patienters förmåga till återhämtning. Slutsatsen av utförd litteraturstudie var att majoriteten av sjuksköterskorna hade avståndstagande attityder till patienter med psykisk ohälsa vilket ledde till bortprioritering av främst psykisk omvårdnad. Närmande attityder framträdde efter nära kontakt med patientgruppen. Tillmötesgående attityder framstod då sjuksköterskorna visade förståelse och ett ickedömande förhållningssätt.

Bakgrund: Idag lever 425 000 människor med ett substansrelaterat beroende i Sverige. En stor andel av personerna lever med samtidiga somatiska sjukdomar vilket innebär att det är en patientgrupp som ofta förekommer inom somatisk sjukvård. Syfte: Studiens syfte var att belysa erfarenheter av omvårdnad inom somatisk vård hos patienter med en substansrelaterad beroendesjukdom. Design: En litteraturstudie genomfördes med systematisk ansats. Metod: Litteratursökning utfördes i databaserna CINAHL, PsycINFO och PubMed vilket resulterade i elva artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna kvalitetsgranskades och materialet analyserades med inspiration från Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys. Resultat: Analys en mynnade ut i tre olika teman: respektlös behandling, vård på olika villkor och god omvårdnadsrelation. Huvudsakliga fynd visade att patienter upplevde personal som misstänksamma, skuldbeläggande samt Upplevt bristande engagemang. Resultatet visar på att patienter upplevde sig ha fått mottagaren annorlunda vård än andra patienter. Goda upplevelser manifesterades genom att personalen visade omtanke, bekräftade samt upprätthöll en personcentrerad omvårdnad. Konklusion: Patienter med en substansrelaterad beroendesjukdom upplever sig i huvudsak bli respektlöst behandlade och särbehandla de gentemot övriga patienter inom vården. Förstärkt medvetande hos vårdpersonal krävs för att eliminera de stereotypa uppfattningarna och därmed skapa förutsättningar för en god vårdande relation. / Background: 425 000 people are today living with a substance-related addictive disorder in Sweden. A large percentage of these people also live with concurrent somatic diseases which means that this group of people often encounter the somatic health-care system. Aim: The study aimed to highlight the experience of nursing in somatic care in patients with a substance-related addictive disorder. Design: The study was conducted as a literature review with a systematic approach. Method: The literature search was conducted through three databases: CINAHL, PsycINFO and PubMed, which resulted in eleven articles, all with a qualitative approach. The articles were checked for accuracy and the material was analyzed with inspiration from Graneheim and Lundmans (2004) concept analysis. Findings: Three themes were identified: disrespectful treatment, care on different terms and good nursing relationship. Main findings revealed that the patients experienced nursing staff as suspicious, blaming and showing a lack of dedication. The result demonstrates that the patients with a substance-related addictive disorder received inferior care than other inpatients in the nursing wards. Good experiences were manifested by the staff showing concern, confirmation and maintained a person-centered care. Conclusion: Inpatients with a substance-related addictive disorder tend to experience disrespected treatment and discrimination compared to other inpatients. Enhanced awareness is needed among health professionals to erase the stereotypical perceptions and by that create conditions for a good caring relationship.

Bakgrund: Att som vårdpersonal möta patienter med missbruk inom den somatiska vården har uppgetts vara svårt. När dessa personer läggs in inom den somatiska vården bemöts de ofta med samma fördomar som finns ute i samhället. Patienter med missbruk upplever själva hur en stereotyp bild av dem format deras vård. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att möta patienter med missbruks- eller beroendeproblematik inom den somatiska slutenvården. Metod: Litteraturöversikt som är baserad på åtta kvantitativa och fyra kvalitativa, vetenskapliga artiklar. Resultat: Fem kategorier framkom, där den första är Inställning till patienter med missbruk, den andra Besvär i patientmötet med subkategorierna Svårigheter med bedömning och behandling samt Svårigheter relaterade till kunskapsnivåer. Den tredje kategorin är Vårdpersonalens egna känslor i mötet med subkategorierna Att vara rädd, Att känna sig utmattad samt Att känna sig arg och frustrerad. Fjärde kategorin är Det professionella mötet med subkategorierna Brister i det professionella mötet och Skyldigheter i det professionella mötet. Sista kategorin är Faktorer som bidrar till ett positivt möte. Slutsats: När en person med missbruk läggs in på en somatisk slutenvårdavdelning väcks många känslor hos vårdpersonalen. Det finns flera fördomar gentemot denna grupp som patienter. För att skapa en god vårdrelation måste vårdpersonalens kunskap om missbruk utvecklas, i kombination med stöd från både specialistutbildad personal och från den egna arbetsplatsen.

Bakgrund: Psykisk ohälsa drabbar i genomsnitt var tionde människa och är ett globalt problem. Psykisk ohälsa är stigmatiserat i samhället och kan leda till negativa attityder. När vårdpersonal har negativa attityder mot psykisk ohälsa kan det påverka vårdrelationen till dessa patienter. Personer med psykisk ohälsa har en ökad somatisk sjuklighet och ökad dödlighet i behandlingsbara sjukdomar. Den somatiska vården har svårt att möta de behov patienter med psykisk ohälsa har och dagens sjuksköterskeutbildning ger sjuksköterkorna en bristfällig kunskapsgrund i området. Vårdpersonal inom somatisk vård möter dessa individer som patienter och det är viktigt att personalen kan bemöta dem på rätt sätt så de kan få den vård de behöver. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: Systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Åtta vetenskapliga artiklar inkluderades i studien. En latent innehållsanalys utfördes och resulterade i två teman. Resultat: Sjuksköterskorna kände oro, rädsla, motvilja eller frustration i mötet med patienter med psykisk ohälsa. Deras upplevelser var en följd av att de brister som fanns i den somatiska vården för dessa patienter, främst relaterat till arbetsmiljö, kunskap och attityder. Resultatet redovisades i två teman: distansera sig och göra så gott man kan, men inte räcka till. Slutsats: Sjuksköterskorna behöver öka sin kunskap om psykisk ohälsa och hur det påverkar individen. Detta skulle göra det lättare för sjuksköterskorna att etablera en mellanmänsklig relation samt öka deras förmåga att kunna bemöta och bedöma patienternas hälsa.

<p>Många suicidnära ungdomar söker somatisk vård strax innan de gör ett suicidförsök. Flera suicid borde därför kunna gå att förhindras. Syftet med studien var att identifiera vilken kunskap sjuksköterskan inom somatisk vård behöver för att uppmärksamma suicidnära ungdomar. Två frågeställningar ställdes för att belysa syftet. Behöver sjuksköterskan specifik kunskap för att uppmärksamma suicidnära ungdomar? Vilka tecken och symtom som tyder på suicidbenägenhet kan sjuksköterskan identifiera vid ett bedömningssamtal? Studien genomfördes som en litteraturstudie. De två största riskfaktorerna för att ungdomar ska begå suicid är tidigare suicidförsök och depression. Suicidnära ungdomar finns inom somatisk vård. Genom kunskap om riskfaktorer, tecken och symtom om suicidalitet kan sjuksköterskan uppmärksamma suicidnära ungdomar vid ett bedömningssamtal. Denna information kan struktureras utifrån VIPS-modellens sökord, vilket gjorts under resultatdelen. Många suicid går att förebygga. Suicidnära ungdomar söker sig i stor utsträckning till somatisk vård. Därför bör resurser läggas på suicidpreventiv utbildning av sjuksköterskor. Vidare forskning behövs om vilken kunskap sjuksköterskor besitter samt i vilken utsträckning de har mod att använda sig av den. Ett annat område för vidare forskning är om suicidnära ungdomar upplever sig uppmärksammade av sjuksköterskor inom somatisk vård.</p>

<p>Bakgrund: Det är vanligt att sjukvårdspersonal inom den slutna somatiska vården vårdarpatienter med psykisk sjukdom. Eftersom den slutna somatiska vården ofta inte är anpassadtill att vårda psykiskt sjuka och personalen oftast inte har någon psykiatrisk vidareutbildning,är det viktigt att få reda på vilka faktorer som påverkar vårdandet av psykiskt sjuka patienter idetta vårdsammanhang. Syfte: Syftet är att belysa de faktorer som påverkar vårdandet avpatienter med psykisk sjukdom i den slutna somatiska vården. Metod: Studien ärlitteraturbaserad och grundad på sju vetenskapliga artiklar, både kvantitativa och kvalitativa,granskade med hjälp av kvalitetsgranskningsmallar. Resultat: Tre teman framkom: rädsla,olämplig arbetsmiljö och utbildning. I temat utbildning framkom även underkategorinnegativa attityder till följd av brist på utbildning och erfarenheter. Slutsats: För att underlättavårdandet av psykiskt sjuka i den slutna somatiska vården krävs det en arbetsmiljö som ärutformad på ett sätt som är lämplig vid vårdandet av psykiskt sjuka. Detta kan minska rädslanhos personalen och underlätta sjukvårdspersonalens arbete. Det finns även ett behov av merutbildning och erfarenhet för att öka kompetensen och för att minska negativa attityder.</p>

<p>Oron för att utsättas för hot eller våld är för många anställda inom vårdsektorn en daglig psykisk påfrestning. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskans upplevelser i samband, med hot och våld i den somatiska vården samt hur det hanteras. Studien är en litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar. I databaserna Medline och Cinahl fann författarna 33 artiklar varav 7 artiklar ansågs svara mot studiens syfte, genom manuell sökning valdes 5 artiklar ut. De vetenskapliga artiklarna granskades och bedömdes vad gällde vetenskaplig kvalitet. Vid analys av artiklarnas resultat framkom tre tema i form av 1.Upplevelser vid hot och våld, 2. Hantering av upplevelser som uppstår vid hot och våld, 3. Upplevelser av brist av stöd från arbetsledningen samt underrapportering av våldsincidenter. Ilska, rädsla, stress, maktlöshet och hjälplöshet var de mest omskrivna upplevelserna. De viktigaste faktorerna i hanteringen av upplevelser var support från kollegor samt coping strategier. Det framkommer också hur personalen upplever avsaknad av stöd från arbetsledningen vid hot och våld incidenter, samt vikten av rapportering av dessa incidenter. När sjuksköterskan har kunskap om olika upplevelser som kan uppstå samt hantera dessa på ett optimalt sätt, medför det att sjuksköterskan blir tryggare i sin yrkesroll. Detta genererar i att de omvårdnadsåtgärder som patienten skall ha genomförs.</p>

Många suicidnära ungdomar söker somatisk vård strax innan de gör ett suicidförsök. Flera suicid borde därför kunna gå att förhindras. Syftet med studien var att identifiera vilken kunskap sjuksköterskan inom somatisk vård behöver för att uppmärksamma suicidnära ungdomar. Två frågeställningar ställdes för att belysa syftet. Behöver sjuksköterskan specifik kunskap för att uppmärksamma suicidnära ungdomar? Vilka tecken och symtom som tyder på suicidbenägenhet kan sjuksköterskan identifiera vid ett bedömningssamtal? Studien genomfördes som en litteraturstudie. De två största riskfaktorerna för att ungdomar ska begå suicid är tidigare suicidförsök och depression. Suicidnära ungdomar finns inom somatisk vård. Genom kunskap om riskfaktorer, tecken och symtom om suicidalitet kan sjuksköterskan uppmärksamma suicidnära ungdomar vid ett bedömningssamtal. Denna information kan struktureras utifrån VIPS-modellens sökord, vilket gjorts under resultatdelen. Många suicid går att förebygga. Suicidnära ungdomar söker sig i stor utsträckning till somatisk vård. Därför bör resurser läggas på suicidpreventiv utbildning av sjuksköterskor. Vidare forskning behövs om vilken kunskap sjuksköterskor besitter samt i vilken utsträckning de har mod att använda sig av den. Ett annat område för vidare forskning är om suicidnära ungdomar upplever sig uppmärksammade av sjuksköterskor inom somatisk vård.