Previous studies have shown that concordance between professionals and clients regarding treatment content, goals and practice in drug-related treatment results in reduced drug use. Concordance also contributes to reduced degree of criminal acts and an increased power of their own life’s. The purpose of the present study was to investigate whether there was a difference between course leaders and client perceptions about which relapse preventive skills who were of utility in client’s recovery from alcohol or drug addiction. An investigation of differences between course leaders and client perceptions made it possible to estimate concordance in relapse preventive treatment. The empirical study consisted of two questionnaires, one aimed for course leaders in relapse preventive treatment and one aimed for clients who had participated in a relapse preventive course. An independent t-test showed no significant difference between course leaders and clients regarding the total score of the scale. 12 independent t-tests showed significant differences between course leaders and clients regarding 2 of 13 skills, where the course leaders estimated greater utility of the skills to identify automatic thoughts and to decline offers of drugs or alcohol. Results in the present study indicated good concordance between course leaders and clients, as they estimated the utility equivalent in great extent. The conclusion of the present study was an indication of good concordance between course leaders and clients in relapse preventive treatment in Sweden today. Concordance can contribute to a reduction of regional and local differences regarding practise in psychosocial treatment, and encourage a lifestyle in balance for clients. / Tidigare studier har visat att samsyn mellan professionella och klienter avseende behandlingsinnehåll, mål och praxis inom drogrelaterad behandling resulterar i reducerat drogbruk. Samsyn bidrar också till en minskad grad av kriminella handlingar, längre tid i behandling och en förhöjd känsla av makt över sitt eget liv. Syftet med studien var att undersöka om det finns en skillnad mellan kursledare och klienters uppfattningar om vilka återfallspreventiva färdigheter som är av nytta i klienters återhämtning från alkohol- eller drogmissbruk. I studien deltog 57 kursledare och 61 klienter. Genom att undersöka skillnader mellan kursledare och klienters uppfattningar möjliggjordes en uppskattning av samsyn mellan grupper i återfallspreventiv behandling. Den empiriska undersökningen utgjordes av en enkätundersökning, en enkät anpassad till kursledare i återfallspreventiv behandling och en enkät anpassad till klienter som någon gång deltagit i en kurs i återfallsprevention. Ett oberoende t-test visade ingen signifikant skillnad mellan kursledare och klienter avseende totalpoängen på skalan. Tolv oberoende t-test visade signifikanta skillnader mellan kursledare och klienter avseende 2 av 11 undersökta färdigheter, där kursledare skattade större nytta med färdigheterna att identifiera automatiska tankar och att tacka nej till alkohol eller droger. Slutsatsen är att det finns en indikation på god samsyn mellan kursledare och klienter inom återfallspreventiv behandling i Sverige idag. Resultatet indikerar god samsyn vilket innebär att kursledare lägger fokus på alla färdigheter i återfallsprevention som är av nytta för klienter i deras återhämtning från missbruk eller beroende. Samsyn mellan kursledare och klienter kan bidra till hög kvalité i behandlingen, ett gott behandlingsklimat, främja nykterhet och en livsstil i balans.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ I är ett globalt hälsoproblem som skördar många liv varje år och påverkar livskvaliteten för de drabbade. Diabetes typ I är en autoimmun sjukdom som leder till destruktion av insulinproducerande betaceller i pankreas och således rubbad glukosreglering. Huvudsakliga patogena immunceller inkluderar autoantikroppar, exempelvis riktade mot glutaminsyra dekarboxylase 65, och autoreaktiva T-celler. Diagnos sker generellt baserat på förhöjda halter plasmaglukos och eventuellt stimulering av C-peptid för att utreda status för den endogena betacellsfunktionen. Diabeteskomplikationer är en vanlig dödsorsak hos diabetespatienter. År 2019 orsakades 4,2 miljoner dödsfall av diabetes eller diabeteskomplikationer. I dagsläget är administrering av exogent insulin enda behandlingsmöjligheten för typ I diabetespatienter. Det har dock länge forskats på alternativ i form av preventiv behandling men i dagsläget finns inga preventiva behandlingar på marknaden. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att undersöka prospektiva möjligheter till diabetespreventiv behandling inom områdena glutaminsyra dekarboxylase 65 vaccin och coxsackievirus B vaccin med avseende på effekt samt jämföra dessa två prospektiva behandlingsmöjligheter. Metod: Arbetet har utförts genom granskning av artiklar från databasen PubMed. För litteraturgranskning av studier om GAD-behandling valdes tre kliniska studier utifrån sökning med ”type 1 diabetes”, ”diabetes mellitus”, ”type 1”, ”GAD” och ”vaccine” som sökord. För artiklar om CVB och CVB-vaccin användes ”type 1 diabetes”, ”vaccine” och ”coxsackievirus” som sökord. Resultat: Kliniska studier på GAD-behandling visar ingen signifikant skillnad mellan GAD-alum och placebo i helgruppsanalyser. Vid vissa stratifierade analyser för exempelvis kön, ålder, eller antal riskfaktorer detekteras signifikanta skillnader genom ökad mängd stimulerad C-peptid eller progression till klinisk diabetes. Den prospektiva kohortstudien över diabetesincidens påvisar att CVB är en riskfaktor för diabetes hos människa. Vidare visar de prekliniska studierna på signifikant minskad diabetesincidens i CVB-vaccinerade studiepopulationer jämfört med placebo. Slutsats: Varken behandling med GAD-alum eller CVB-vaccin är möjligt att använda som preventiv behandling i nuläget. Dock visar studierna på lovande framtidsmöjligheter för CVB-vaccin som primärprevention och GAD-alum som sekundär- eller tertiärprevention. / Background: Diabetes Mellitus type I is a global health issue, causing numerous deaths each year and also influencing the quality of life of those affected. Type I diabetes is an autoimmune disease where the individuals own immune system causes destruction of insulin producing beta cells in the endocrine islets of pancreas. Main immunological features include, autoantibodies directed towards glutamic acid decarboxylase 65, and autoreactive T-cells. Diagnosis is generally based on elevated levels of plasma glucose and stimulated C-peptide, together disclosing the status of the beta cell function. The lack of endogen insulin causes disturbances in the glucose metabolism which leads to prevailing tissue damage in cells and organs of the diabetic individual’s body. Furthermore, insufficient control of plasma glucose is related to development of diabetes complications. Diabetic complications are known to be a major cause of death in diabetic patients. Diabetes and diabetic complications caused 4,2 million deaths in 2019. Insufficient adherence to treatment regimen during a long period of time is known to increase the risk for some common diabetes complications. Administration of exogenous insulin is the only current treatment available for type I diabetes, albeit recurrent attempts to find a cure or successful preventive treatment for diabetes mellitus type I. Recent promising research on diabetes preventive treatment includes the autoantigen glutamic acid decarboxylase-65 and vaccine against coxsackievirus B. Aim: The purpose of this literature study was to examine prospective possibilities for diabetes preventive treatments. Further, the purpose was to compare the promising preventive treatments of GAD65-vaccine and CVB-vaccine concerning effect and prospective treatment regimens. Methods: The thesis is a literature study based on articles found by searching the database PubMed. Clinical studies examining the effect of GAD-treatment was found by using key words such as ”type 1 diabetes”, ”diabetes mellitus”, ”type 1”, ”GAD” and ”vaccine”. Studies examining the effect of CVB and CVB-vaccines was primarily preclinical and prospective cohort studies, found by searching for the key words ”type 1 diabetes”, ”vaccine” and ”coxsackievirus”. Results: Clinical studies of GAD-treatment does not demonstrate a statistically significant difference between treatment with GAD-alum compared to placebo in full group analysis. Stratified groups occasionally prove significant differences in quantity of stimulated C-peptide or progression to clinical diabetes by age, gender or amount of risk factors for example. The prospective cohort study examining the incidence of diabetes, demonstrates that CVB is a risk factor for type I diabetes in humans. Furthermore, the preclinical studies detect a significant decrease in diabetes incidence in CVB-vaccinated mice compared with placebo. Conclusion: Neither treatment with GAD-alum nor CVB-vaccine is currently ready for use. However, the studies show a promising prospective possibility for CVB-vaccine as a primary prevention and GAD-alum as a secondary or tertiary prevention of type I diabetes.