Bakgrund: Barnhälsovårdens uppdrag är att arbeta hälsofrämjande och förebyggande med alla barn och deras familjer. Att bli förälder till ett prematurfött barn har i studier visat sig ha långtgående effekter på familjen. Krisreaktioner som stress, ångest och oro är vanliga hos föräldrarna. I takt med att fler barn som föds för tidigt överlever, förändras kraven på barnhälsovårdssjuksköterskorna och familjernas behov av insatser från barnhälsovården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av att möta familjer med prematurfödda barn inom barnhälsovården. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med åtta barnhälsovårdssjuksköterskor. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att barnhälsovårdssjuksköterskorna värdesätter tidigare yrkeserfarenhet och kunnighet i mötet med familjerna. Oavsett erfarenhet, var de i behov av och värdesatte kontinuerlig fortbildning. Möten med familjer i kris gjorde barnhälsovårdssjuksköterskorna osäkra eftersom de saknade formell utbildning kring sådana samtal. Barnhälsovårdssjuksköterskorna arbetar familjefokuserat och anpassar barnhälsovårdens program efter barnets och familjens behov. Utgångspunkten var barnets hälsa snarare än dess prematuritet. Barnhälsovårdssjuksköterskorna framhöll att tidig kontakt med familjen stärkte den kommande relationen.  Slutsats: Barnhälsovårdssjuksköterskorna är i behov av kontinuerlig fortbildning samt utbildning i hur man möter en familj i kris. Genom att arbeta familjefokuserat, stöttar de familjerna till en fungerande vardag och att se det friska hos barnet. Tidig kontakt med familjen främjar relationen mellan dem och barnhälsovårdssjuksköterskorna. Få studier är gjorda där barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter beskrivs, vilket motiverar nyttan med studien. / Background: Primary child health care offer health support and promotion to all families. Studies have shown that the birth of a premature child has long-term effects on the family. Stress reactions such as worrying and anxiety were common with the parents. Improved survival rates in premature children therefore create new demands on primary child health care nurses and the support families need from the primary child health care.  Aim: The aim of this study was to describe primary health care nurses’ experiences of meeting families with premature children in a primary child health care context. Method: Qualitative research design with inductive approach. Semistructured interviews with eight primary child health care nurses. Data was analysed with qualitative content analysis. Results: The result implies that the nurses value professional experience and knowledge. Regardless of work life experience, all nurses requested further training. Meeting families with traumatic experiences, made the nurses insecure since they lacked formal training in dealing with such situations. The nurses applied family-centered care to all meetings with the families, adapting the child health care program to the needs of the child and its family. Health rather than conditions related to the prematurity was the center of attention. The nurses agreed that meeting the families at an early stage was imperative to building their forthcoming relationship. Conclusion: The nurses need further professional knowledge and as well as training in how to respond to a family crisis. By applying family-centered care to all families, the nurses give families support in day-to-day life and promote child health. Early connection between nurses and families boosts their relationship. Research into primary child health care nurses’ experiences is limited which motivates this study’s relevance.