Studiens syfte är att undersöka professionella på socialtjänstens upplevelser av samverkan med psykiatrin kring personer med samsjuklighet. Med frågeställningarna: Vilka hinder upplever professionella när det kommer till samverkan mellan socialtjänst och psykiatri? Vilka möjligheter upplever professionella när det kommer till samverkan mellan socialtjänst och psykiatri? Hur upplever de professionella en god samverkan mellan socialtjänst och psykiatri?  Studien är baserad på kvalitativa semistrukturerade intervjuer och detta för att besvara frågeställningarna och därmed uppfylla studiens syfte. Omfånget på intervjuer är fyra stycken. Intervjupersonerna har olika professioner men alla jobbar på socialtjänsten och har på något vis kontakt med personer med samsjuklighet samt har upplevt samverkan. Intervjupersonerna är uppdelade på så vis att det är två behandlare, en socialsekreterare och en enhetschef. Resultatet har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys med det teoretiska perspektivet; samverkan. Studiens urvalsmetoder är bekvämlighetsurval samt snöbollsurval.  Resultatet innehåller bland annat beskrivningar kring hinder i samverkan såsom dåliga kontaktvägar till psykiatrin, för långa väntetider och resursbrist, det sistnämnda nämns av intervjupersonerna som en möjlig förklaring till varför det uppstår hinder i samverkan mellan socialtjänsten och psykiatrin. Resultatet tar även upp möjligheter i samverkan med psykiatrin. De beskriver goda möjligheter från socialtjänstens sida medans psykiatrins möjligheter anses vara sämre också med tanke på resursbrist samt att regionen och politikerna inte satsar på beroendevård och psykiatri. Den generella upplevelsen av samverkan när det handlar om personer med samsjuklighet är att den är nödvändig för att personerna inte ska antingen bollas mellan psykiatrin och socialtjänsten eller falla mellan stolarna. Upplevelsen präglas mestadels av ett missnöje men även ett hopp där en intervjuperson har upplevt förbättring under hens senaste SIP-möten (SIP= Samordnad Individuell Plan). Missnöjet kopplas mest till ett missnöje mot psykiatrin då det bland annat tas upp att psykiatrin inte kan komma med en konkret tidsplan vid SIP-möten samt att psykiatrin upplevs för byråkratisk.

Studien undersöker professionellas upplevelse av dagens droganvändning bland unga vuxna i åldrarna 18-26. Studien vill få svar på vad de professionella som arbetar inom socialtjänst och öppenvård ​upplever är den mest förekommande drogen som brukas i dagsläget, vad de anser är vanliga bakomliggande orsaker till att en ung vuxen utvecklar ​ett drogproblem, samt vilka arbetsmetoder de själva använder i arbetet med en ung vuxen med drogproblematik. Genom semistrukturerade intervjuer har fem professionella intervjuats ​som arbetar med unga vuxna med drogproblem inom region Stockholm och Uppsala. En kvalitativ riktad innehållsanalys har använts som analysmetod. Resultatet visade att den mest förekommande drogen som brukas av unga vuxna i nuläget är cannabis, men att blandmissbruk och kemiska nätdroger har på senare tid ökat i användning. Bakomliggande orsaker till att en ung vuxen hamnar i ett drogproblem var varierande, exempelvis biologisk ärftlighet och att individen börjar bruka droger som ett sätt att dämpa fysisk eller psykisk smärta. Kön verkar även ha en betydelse i förhållande till droganvändning och konsumtionsmönster. I resultatet framkom det att alla intervjupersoner använder sig av motiverande samtal som arbetsmetod med klienterna. Det upptäcktes även att socialpolitiken i dagsläget begränsar möjligheterna för en ung vuxen med drogproblematik att få rätt hjälp.