Bakgrund: Personer med muskuloskeletala och psykiska diagnoser står för 57 % av sjukskrivningarna i Västerås. Majoriteten av dessa är kvinnor. Det har blivit vanligare att man, vid rehabilitering, förutom personens fysiska funktion även beaktar psykiska aspekter, så som copingstrategier. Syfte: Att kartlägga de mest förekommande copingstrategierna hos personer som varit sjukskrivna mellan 3 och 6 månader och att undersöka eventuella skillnader i copingstrategier mellan män och kvinnor samt mellan personer med psykiska och muskuloskeletala besvär. Metod: En enkätbaserad deskriptiv tvärsnittsstudie genomfördes. Urvalet var ett bekvämlighetsurval som rekryterades i samarbete med Sjukskrivningskommittén och Försäkringskassan i Västerås. Åttio personer tillfrågades om deltagande varav 40 personer var sjukskrivna på grund av psykiska besvär och fyrtio på grund av en muskuloskeletala besvär. Resultat/Slutsats: Tjugo personer deltog i studien. Av dessa var 17 kvinnor och 3 män, 16 personer hade muskuloskeletala besvär och 4 psykiska besvär. De mest förekommande copingstrategierna inom gruppen långtidssjukskrivna var att öka aktivitet, smärtbeteende och självstärkande. Det är vanligare med katastroftankar hos personer med muskuloskeletala besvär än hos personer med psykiska besvär. Ingen skillnad mellan män och kvinnor kunde analyseras eftersom könsfördelningen bland deltagarna var ojämnt fördelad. Det går ej att dra några absoluta slutsatser utifrån resultatet på grund av det stora bortfallet och det låga deltagarantalet. / Background: People with musculoskeletal and mental disorders account for 57% of sick leave in Västerås. The majority of these are women. It has become more common in rehabilitation that also to take into account psychological aspects, such as coping strategies. Objective: To identify the most prevalent coping strategies in persons on sick leave between 3 and 6 months and to analyze possible differences in coping strategies between men and women as well as between people with mental and  musculoskeletal disorders. Method: A questionnaire-based descriptive cross-sectional study. A convenience sample was invited to participate the sample was recruited in cooperation with Sjukskrivningskommittén and Försäkringskassan in Västerås. Eighty persons were asked for participation of which 40 were on sick leave due to mental disorders and 40 due to musculoskeletal disorders. Results/Conclusion: Twenty people participated in the study. Of these were 17 women and three were men. Of those, 16 people had a musculoskeletal disorder and four had a mental disorder. The most prevalent coping strategies within the group long-term sickness was increasing activity, pain anxiety and self-reinforcing. People with musculoskeletal disorders had more catastrophizing thoughts than people with mental disorders. No difference between men and women were possible to analyse because the gender distribution among the participants were uneven. The small sample size and high drop- out rate does not allow any absolute conclusions based on the study results.

Denna studie syftar till att öka förståelsen för hur boendestödjarna beskriver sitt vardagsarbete med brukarnas återhämtning på två boenden med särskild service inom Socialpsykiatriska utförarenheten i Skärholmens Stadsdelsförvaltning. Vi har intervjuat åtta boendestödjare. Valet av respondenter har gjorts utifrån ett kvoturval, fyra boendestödjare från Frösätra samt fyra från Solholmen. Vi har gjort semi-strukturerade intervjuer med samtliga boendestödjarna och utformat en intervjuguide. Intervjuguiden berör fenomen hur personalen på boendena beskriver begreppet återhämtning, hur de arbetar med återhämtning, hur återhämtning nås samt hur personal beskriver sin roll. Resultatet av studien påvisar att återhämtning innebär att den enskilde har möjligheten att återhämta sig från det kaotiska tillståndet samt att den enskilde tar makten över sitt liv. Återhämtning innebär utveckling och att den enskilde är självständig trots att en del av symptomen är varaktiga. Arbetet med återhämtning handlar om att lita på den enskildes förmåga och inte ge upp hoppet. Att se människan bakom symtomen och sjukdomen och därefter lyfta fram det friska. Återhämtning nås genom att den enskilde själv medverkar i sin egen återhämtning, är aktiv och villig att åstadkomma en förändring. / This study aims to increase understanding of how housing supporters describe their everyday work with the users' recovery at two sheltered housing, in Social Psychiatry perform purity of Skärholmens District Administration. We interviewed eight housing supporters. The selection of respondents was made based on a quota sample, four housing supporters from Frösätra and four from Solholmen. We did semi-structured interviews with all housing supporters and designed an interview guide. The interview guide affects phenomena such as how staff describes the concept of recovery and work on recovery. How the recovery is accessed and how staff describes their role. The results of this study demonstrated that recovery means that the individual has the ability to recover from the chaotic state, and that the individual will take charge of their lives. Recovery involves the development that the individual is autonomous although some symptoms are lasting. The work of recovery is about trusting the individual capacity and to not give up hope, to see the person behind the symptoms and the disease and highlight the healthy. Recovery achieved by the individual themselves take part in their own recovery, are active and want to make a change.