Populationer med utvecklingsstörning behöver kontinuerlig hörseltestning, men konsensus om lämplig testmetod saknas. Syfte: Syftet med Studie I var att utvärdera psykoakustisk testmetod och med Studie II att utvärdera OAE-registrering som komplementär metod. Studie I. 1478 barn och vuxna med lätt till djup utvecklingsstörning, i åldrarna 7-91 år deltog i studien. De testades med tonaudiometri på sex frekvenser på screeningnivån 20 dB HL med lätt modifierad testutrustning. Kriterierna för remittering var tröskelnivåer på ≥ 25 dB HL på två frekvenser eller flera på ett öra eller båda. 1470 (99,5%) barn och vuxna medverkade i screeningen och 1325 (90%) testades på båda öronen på samtliga sex frekvenser. En majoritet, 987 (67,1%), medverkade i vanlig tonaudiometri, 234 (15,9%) i lekaudiometri, och 249 (16,9%) testades med observationsaudiometri. 669 (45%) visade normala värden medan 809 (55%) visade onormala värden relaterat till screeningkriterierna. Av de 809 accepterade 441 (54,5%) remittering för hörselutredning. Studie II. 38 vuxna med måttlig till djup utvecklingsstörning, i åldrarna 31-73 år deltog i studien, alla med ofullständiga testresultat vid tonaudiometri. Portabel utrustning, ILO 288 Echoport och dator Compaq LTE 5100 med mjukvara ILO 88 V 4.2, användes. Otoskopi och tympanometri kompletterade registreringen. Kriterierna för emissioner var S/N 3 dB eller mer och reproducerbarhet på 60% eller mer på åtminstone tre frekvensband. Kriterierna för partiella emissioner var desamma men för en eller två frekvenser. Två personer behövdes för att genomföra testningen: en för att hålla testpersonen lugn och tyst och den andra för att sköta testapparaturen. Reproducerbara TEOAE-svar registrerades från 11 öron (7 personer), partiella svar från 6 öron (4 personer), inga emissioner kunde registreras från 15 öron (10 personer) och 4 öron (4 personer) med otit eller vaxpropp testades inte. Registreringen från 24 öron (13 personer) kunde inte värderas p g a alltför mycket yttre och inre störningar. 8 personer vägrade delta i testningen. Endast 4 personer visade emissioner på båda öronen. Resultatet av undersökningen blev att 34 personer (89.5%) behövde testas om eller bli remitterade för ytterligare utredning, 21 av dem (55%) beroende på störningar vid registreringen eller p g a vägran att medverka. Konklusion: Tonaudiometri med lätt modifiering kan användas för screening av en population med lätt till djup utvecklingsstörning. TEOAE-registrering, som den genomfördes, kan inte uppfylla kraven på en fungerande testmetod för en population med måttlig till djup utvecklingsstörning. I det enskilda fallet kan TEOAE-registrering vara ett komplement till andra hörseltest. Det mest utmanande och tidskrävande är att introducera testprocedurerna på ett sätt som begränsar oro och skapar tillit. Oberoende av testmetod är en audionom med tålamod och vana att samarbeta med personer med utvecklingsstörning en viktig förutsättning för framgångsrik och säker testning.

Abstract Jag går i detta arbete först igenom ett antal olika sätt att se på autenticitet, diskuterar och jämför olika musikvetares ståndpunkter samt undersöker begreppets ursprung. Därefter har jag undersökt hur dessa olika autenticiteter påverkar det klingande resultatet i ett specifikt verk och stycket jag valt för detta syfte är Allegro moderato ur Sonata para guitarra av Antonio José. Verket är dock inte det centrala, utan syftet att se hur olika ramar, autenticiteter, påverkar det klingande resultatet är det som står i centrum och detta skulle egentligen kunnat göras utifrån vilket musikstycke som helst. För att komma fram till hur jag på bästa sätt kan vara trogen vart och ett av dessa olika synsätt så har jag även gjort en analys av verket. Jag går i arbetet dels in på vissa detaljer i verket, undersöker vilka olika tolkningsmöjligheter jag kan hitta utifrån de ramar som ges av de olika sätten att se på autenticitet och dels ser jag till större strukturer i verket och hur olika val påverkar dessa. Jag har även dokumenterat de klingande skillnaderna med ljudinspelningar och då spelat in både längre och kortare partier samt gjort en inspelning av hela satsen för att få en bild av stycket som helhet samt för att se hur slutresultatet blev. Avslutningsvis så sammanfattar jag arbetet, skriver om hur detta arbete skulle kunna fördjupas ännu mer och diskuterar autenticitetsbegreppets relevans. / <p><strong>Bilaga: 1 CD</strong></p><p><strong>Program:</strong></p><p></p><p><strong>J. Dowland (1563 – 1626) </strong></p><p><em>Come, heavy sleep</em></p><p><em>Unquiet  thoughts</em></p><p><em>Flow, my tears</em></p><p><em>In darkness let me dwell</em></p><p> </p><p><strong>T. Takemitsu (1930-1996)</strong></p><p>Toward the sea</p><p><em>I – The Night</em></p><p><em>II – Moby Dick</em></p><p><em>III – Cape Cod </em></p><p></p><p></p><p><strong>A. José (1902-1936)</strong></p><p>Sonata para guitarra</p><p><em>I – Allegro moderato</em></p><p><em>II – Minueto</em></p><p><em>III – Pavana triste</em></p><p><em>IV – Final</em></p><p> </p><p><em>Paus</em></p><p> </p><p><strong>A. Ginastera (1916-1983) </strong></p><p>Sonata para guitarra, Op. 47<strong> </strong></p><p><em>I – Esordio </em></p><p><em>II – Scherzo </em></p><p><em>III – Canto </em></p><p><em>IV – Finale  </em></p><p></p><p></p><p><strong>B. Britten (1913-1976)</strong></p><p>Nocturnal, Op. 70</p><p><em>I - Musingly</em></p><p><em>II – Very agitated</em></p><p><em>III - Restless</em></p><p><em>IV - Uneasy</em></p><p><em>V – March-like</em></p><p><em>VI - Dreaming</em></p><p><em>VII – Gently rocking</em></p><p><em>VIII - Passacaglia</em></p><p><em>IX – Slow and quiet </em></p><p> </p><p><strong>Medverkande</strong>: Sebastian Gerstel Sollerman – Gitarr</p><p>                          Viktoria Lindström – altflöjt</p><p>                          Mikael Onelius - tenor</p>

Binaural beats är den subjektiva upplevelsen hos någon som, genom hörlurar, exponeras för en ton i ena örat och en ton på en annan frekvens i det andra. Somliga förnimmer differensen mellan de två tonerna som en tredje ton, andra upplever det mer som en spänning. Med hjälp av EEG (Elektroencefalografi), vilket mäter hjärnans elektricitet, har påvisats att det går att reglera hjärnrytmen med hjälp av binaural beats. Det audiella fenomenet förekommer i hjärnforskning inom sömn, meditation och kognition. Vidare har det föreslagits som behandlingsmetod och hjälpmedel vid diagnostisering av vissa neuropsykiatriska besvär. Denna konstnärliga studie utforskar tillämpningen av binaural beats i musikproduktion och musiklyssnande. Det primära syftet är att undersöka om binaural beats kan fungera som ett verktyg inom musikproduktion. Påverkar användandet av binaural beats musikskaparen i den konstnärliga processen? Har binaural beats potential att platsa som ett användbart redskap i den musikaliska verktygslådan? Påverkar förekomsten av ett integrerat binaural beat i ett musikstycke lyssnarens upplevelse på något sätt? Detta har har metodologiskt undersökts genom att komponera musik innehållande binaural beats. Processen har dokumenterats löpande varvat med reflektion för att åskådliggöra om eller hur det har influerat förloppet. Sedan har delar av detta musikaliska material prövats på testpersoner, i en mindre enkätstudie byggd på självskattning, för att se om förekomsten av binaural beats förändrar lyssnarens upplevelse på något vis. Binaural beats påverkade den konstnärliga skapandeprocessen då det genererade inspiration under arbetet. Om det beror på de effekter binaural beats tros ha på hjärnan eller om kreativiteten stimulerades av det faktum att dessa ljud var ett nytt element i det egna musikskapandet kan diskuteras. Resultaten av studiens lyssningsexperiment indikerar inga förändringar hos lyssnarnas upplevelse. Däremot har det gett upphov till idéer kring hur liknande tester skulle kunna utformas för att leda till mer användbara data. De vaga tendenser som förekom skulle kunna vara intressanta att undersöka i en mer omfattande studie.