<p>Lehman Brothers kollaps i september 2008 förändrade världens finanssystem och därutöver påskyndade den pågående processen av maktförflyttningen från G8-gruppen till den s.k. G20-gruppen. Därefter blev centralbanker huvudaktörer för att förhindra en kollaps av hela finansmarknaden. Under den ekonomiska nedgången vidtog Riksbanken och den Europeiska Centralbanken, ECB, penningpolitiska åtgärder för att stabilisera ekonomin i Sverige respektive euroområdet.</p><p>Uppsatsen analyserar Riksbankens och ECB:s penningpolitik och jämför dessa med varandra med fokus på hur de agerar under stress, i detta fall under finanskrisen 2008/09.</p><p>Uppsatsen använder en optimeringsmodell som beskriver centralbankers mål, preferenser och restriktioner. Modellen resulterar i en penningpolitiskränteregel, Taylorregeln. Under stress blir det vanliga målet, prisstabilitet, åsidosatt och fokus läggs snarare på ett säkert och stabilt</p><p>betalningssystem. Till följd av räntesänkningar under hösten 2008 och våren 2009 befinner sig den nominella räntan såväl i Sverige som i eurozonen nära noll, vilket ofta lägger grund för den s.k. likviditetsfällan, ett fenomen som optimeringsmodellen inte kan förklara. Därför kompletteras denna modell med Svenssons och Jeannes modell för analys av centralbanker under stress.</p><p>Uppföljningen av Riksbankens och ECB:s penningpolitiska möten, ekonomiska indikatorer såsom styrräntor, inflation, arbetslöshet och ekonomisk tillväxt visar giltigheten av optimeringsmodellen under normala omständigheter från januari till augusti 2008. Modellen är dock inte tillräcklig för att kunna beskriva centralbankernas agerande under stress, vilket är fallet för perioden september 2008 till oktober 2009. Modellen med likviditetsfällan visade sig var lämplig för analys av den här perioden. Riksbanken och ECB agerande, inklusive en styrränta nära noll, kan ha bidragit till att stabilisera finansmarknaden och t.o.m. till en viss återhämtning av ekonomin sedan våren 2009.</p><p>Skillnaderna mellan Riksbankens respektive ECB:s agerande var små. Styrräntan ligger på olika nivåer men de vidtagna åtgärderna genomfördes med samma anledning. Motsatsen till tidsperioden mellan september 2008 och oktober 2009 är uppenbar. Huvudmekanismen, räntekanalen, utnyttjades till</p><p>nästan 100 procent och andra åtgärder fick vidtas för att kunna stimulera och stabilisera ekonomin och banksektorn. Inflationsmålet åsidosattes på kort sikt och fokusen låg på ett säkert och stabilt betalningssystem.</p><p>Även om finanskrisen 2008/09 framstår som den värsta ekonomiska krisen i Sverige och euroområdet, hamnade ingen av ekonomierna i likviditetsfällan under en lång period även om några parametrar uppvisar risk för en sådan utveckling. Centralbankerna lyckades att skapa positiva inflationsförväntningar redan under våren 2009 så att det bara finns tecken för en likviditetsfälla under sista kvartalet 2008 och under första kvartalet 2009.</p>

<p>Sverige har ett penningpolitiskt mål som är att hålla prisinflationen till två procent. Det finns dock andra inflationsmått, så som löneinflation, som kan behöva beaktas vid penningpolitiska beslut. Denna uppsats undersöker om en mer välfärdsoptimal penningpolitik kan uppnås om hänsyn även tas till löneinflationen. Först skattas en modell över den svenska ekonomin, en modell som sedan används i simuleringar med olika ränteregler som lägger olika vikt vid produktionsgapet samt pris- och löneinflationen. Resultatet visar på att ränteregler som lägger vikt vid både löne och prisinflationen genererar lägre välfärdsförluster än regler som endast fokuserar på en av dem.</p>

Sverige har ett penningpolitiskt mål som är att hålla prisinflationen till två procent. Det finns dock andra inflationsmått, så som löneinflation, som kan behöva beaktas vid penningpolitiska beslut. Denna uppsats undersöker om en mer välfärdsoptimal penningpolitik kan uppnås om hänsyn även tas till löneinflationen. Först skattas en modell över den svenska ekonomin, en modell som sedan används i simuleringar med olika ränteregler som lägger olika vikt vid produktionsgapet samt pris- och löneinflationen. Resultatet visar på att ränteregler som lägger vikt vid både löne och prisinflationen genererar lägre välfärdsförluster än regler som endast fokuserar på en av dem.

Lehman Brothers kollaps i september 2008 förändrade världens finanssystem och därutöver påskyndade den pågående processen av maktförflyttningen från G8-gruppen till den s.k. G20-gruppen. Därefter blev centralbanker huvudaktörer för att förhindra en kollaps av hela finansmarknaden. Under den ekonomiska nedgången vidtog Riksbanken och den Europeiska Centralbanken, ECB, penningpolitiska åtgärder för att stabilisera ekonomin i Sverige respektive euroområdet. Uppsatsen analyserar Riksbankens och ECB:s penningpolitik och jämför dessa med varandra med fokus på hur de agerar under stress, i detta fall under finanskrisen 2008/09. Uppsatsen använder en optimeringsmodell som beskriver centralbankers mål, preferenser och restriktioner. Modellen resulterar i en penningpolitiskränteregel, Taylorregeln. Under stress blir det vanliga målet, prisstabilitet, åsidosatt och fokus läggs snarare på ett säkert och stabilt betalningssystem. Till följd av räntesänkningar under hösten 2008 och våren 2009 befinner sig den nominella räntan såväl i Sverige som i eurozonen nära noll, vilket ofta lägger grund för den s.k. likviditetsfällan, ett fenomen som optimeringsmodellen inte kan förklara. Därför kompletteras denna modell med Svenssons och Jeannes modell för analys av centralbanker under stress. Uppföljningen av Riksbankens och ECB:s penningpolitiska möten, ekonomiska indikatorer såsom styrräntor, inflation, arbetslöshet och ekonomisk tillväxt visar giltigheten av optimeringsmodellen under normala omständigheter från januari till augusti 2008. Modellen är dock inte tillräcklig för att kunna beskriva centralbankernas agerande under stress, vilket är fallet för perioden september 2008 till oktober 2009. Modellen med likviditetsfällan visade sig var lämplig för analys av den här perioden. Riksbanken och ECB agerande, inklusive en styrränta nära noll, kan ha bidragit till att stabilisera finansmarknaden och t.o.m. till en viss återhämtning av ekonomin sedan våren 2009. Skillnaderna mellan Riksbankens respektive ECB:s agerande var små. Styrräntan ligger på olika nivåer men de vidtagna åtgärderna genomfördes med samma anledning. Motsatsen till tidsperioden mellan september 2008 och oktober 2009 är uppenbar. Huvudmekanismen, räntekanalen, utnyttjades till nästan 100 procent och andra åtgärder fick vidtas för att kunna stimulera och stabilisera ekonomin och banksektorn. Inflationsmålet åsidosattes på kort sikt och fokusen låg på ett säkert och stabilt betalningssystem. Även om finanskrisen 2008/09 framstår som den värsta ekonomiska krisen i Sverige och euroområdet, hamnade ingen av ekonomierna i likviditetsfällan under en lång period även om några parametrar uppvisar risk för en sådan utveckling. Centralbankerna lyckades att skapa positiva inflationsförväntningar redan under våren 2009 så att det bara finns tecken för en likviditetsfälla under sista kvartalet 2008 och under första kvartalet 2009.

När den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers ansökte om konkurs den 15 september 2008 ökade oron på den globala finansiella marknaden. Detta ledde till svårigheter för finansiella aktörer i Sverige att finansiera sin verksamhet eftersom det blev dyrare att ta upp lån internationellt samtidigt som misstänksamheten gentemot andra aktörer pressade upp riskpremierna. Vid denna tidpunkt var inflationsnivån i Sverige den högsta på 15 år vilket fick Riksbanken att höja styrräntan dagarna innan konkursansökan. När den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers ansökte om konkurs den 15 september 2008 ökade oron på den globala finansiella marknaden. Detta ledde till svårigheter för finansiella aktörer i Sverige att finansiera sin verksamhet eftersom det blev dyrare att ta upp lån internationellt samtidigt som misstänksamheten gentemot andra aktörer pressade upp riskpremierna. Vid denna tidpunkt var inflationsnivån i Sverige den högsta på 15 år vilket fick Riksbanken att höja styrräntan dagarna innan konkursansökan. Uppsatsens undersökning har till stor del bestått av en litteraturstudie. Utöver detta har även en intervju genomförts med riksbankschefen Stefan Ingves. Materialet som har använts har främst tagits från Riksbanken. Riksbanken vidtog ett flertal åtgärder för att stärka den svenska finansmarknadens motståndskraft. Åtgärderna var under krisens gång en kombination av penningpolitik och finansiella stabiliseringsåtgärder. Utöver räntejusteringar erbjöds bland annat obegränsade lånemöjligheter till Riksbankens motparter, vilket enligt Stefan Ingves även var den viktigaste åtgärden. Detta syftade främst till att sänka den allmänna räntenivån och återskapa förtroendet på den svenska finansiella marknaden. Till följd av Riksbankens åtgärder föll den allmänna räntenivån. Vilka effekter Riksbankens åtgärder hade på inflations och BNP utvecklingen är dock svårt att fastställa då utvecklingen av dessa berodde på flera olika faktorer. Riksbankens agerande under finanskrisen stämmer väl överens med vad teorierna förespråkar. Problemet med de penningpolitiska teorierna är att handlingsutrymmet begränsas när styrräntan närmar sig nollgränsen samtidigt som konjunkturnedgången är ihållande. Trots att Riksbanken agerade i enlighet med de penningpolitiska teorierna kan händelseförloppet inte enbart förklaras av dessa. Riksbanken agerande som en Lender of Last Resort är teorienlig förutom att en alldeles för låg straffränta togs ut.

Syftet är att undersöka om Sverige tillsammans med ett eller flera av de nordiska länderna kan utgöra en optimal valutaunion. Utifrån ett svenskt perspektiv visar resultaten att det är lämpligast för Sverige att ingå i en valutaunion med Norge och Danmark eftersom den ekonomiska integrationen mellan dessa länder har varit störst. Taylors ränteregel visar att Sverige och Norges räntebanor samvarier mest och Optimal currency area-index (OCA-index) visar att Sverige, Danmark och Norge präglas av störst ekonomisk integration. Vi har använt två olika metoder för att undersöka en optimal nordisk valutaunion utifrån ett svenskt perspektiv, OCA-index och Taylors ränteregel. De båda tillvägagångssätten fokuserar på hur ekonomiskt integrerade länderna är, men genom olika variabler och ekonomiska storheter. Ett OCA-index har skapats och skattningen visar att variabeln som beskriver konjunkturcykeln är den som har störst inverkan på den beroende variabeln, växelkursvolatilitet. För att undersöka hur de nordiska länderna har påverkats av chocker har taylor-räntor beräknats och skillnader i korrelation har analyserats. Analysen visar på svårigheter i att mäta ekonomisk integration, något som OCA-teorin hävdar är viktigt för en optimal valutaunion. Beroende på vilken utgångspunkt som väljs varierar resultatet för vilket land Sverige skulle kunna bilda en optimal valutaunion med. Resultaten skiljer sig från tidigare forskning, delvis i tolkningen av variabeln för exportsektorsammansättning och delvis på grund av den studerade tidsperioden. / The aim is to investigate if Sweden constitutes a possible optimal currency area with one or more of the Nordic countries. The results show that Norway and Denmark are the two most suitable partners to join Sweden in a currency union since the economic integration between these countries is the strongest. The Taylor interest rate rule indicates that the interest rate paths between Sweden and Norway correlate the most. The variables in the optimal currency area-index (OCA-index) show that it is Sweden, Denmark and Norway that enjoys the strongest economic integration and therefore constitutes a possible optimal currency area. Two different methods have been used to investigate the possibility of an optimal currency area; the OCA-index and the Taylor interest rate rule. Both methods focus on the level of economic integration between the countries but do this by assessing different economic variables. The OCA-index has been compiled and the estimation indicates that the variable describing the business cycle has the greatest impact on the dependent variable, exchange rate volatility. In order to examine how the Nordic countries have been affected by shocks, Taylor interest rates have been calculated and differences in correlation have been examined. The conducted analysis points toward difficulties measuring economic integration, which according to the OCA-theory is important for an optimal currency union. There are several consistencies between the results of the two methods but also important differences such as which country would be the best partner in a currency union with Sweden. The findings differ from earlier scientific results mostly regarding the interpretation of the variable describing the export sectorial composition and the considered time period.