Barns rätt till personlig assistans uppmärksammades under våren 2017 genom att det i media rapporterades om att personlig assistans enligt LSS, och assistansersättning enligt 51 kap. SFB, till barn med svåra funktionshinder nekats eller dragits in. Försäkringskassan hänvisar till att barnets behov tillgodoses av det normala föräldraansvar som alla föräldrar har. Den rättsliga regleringen kring normalt föräldraansvar präglas emellertid av ett omfattande tolkningsutrymme. Syftet med uppsatsen är inte att fastställa innebörden av normalt föräldraansvar, eftersom en enhetlig och koherent rätt har förlorat sin betydelse inom det socialrättsliga området. Syftet med uppsatsen är istället att problematisera innebörden av normalt föräldraansvar utifrån rättsteoretiska perspektiv samt problematisera begreppets innebörd i en historisk kontext. Avsikten med problematiseringarna är att bidra till en förståelse kring innebörden av normalt föräldraansvar vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans. I uppsatsen används en modifierad rättsdogmatisk metod. (Rätts-)källorna tolkas och systematiseras för att förstå innebörden av normalt föräldraansvar. Materialurvalet omfattar emellertid även sådant material som inte tillåts inom ramen för traditionell rättsdogmatisk metod, bland annat myndighetsmaterial, underrättsavgöranden samt litteratur som inte utgör doktrin. Det första rättsteoretiska perspektiv som används för att problematisera innebörden av normalt föräldraansvar är monocentrisk teoribildning, det vill säga den teori som präglar rättsdogmatiken – idéen om en enhetlig, komplett och motsägelsefri rätt. Sedan används teorierna om rättslig pluralism och rättslig polycentri. Det är därigenom möjligt att undersöka om, och i sådana fall på vilket sätt, Försäkringskassans uppfattning av normalt föräldraansvar skiljer sig från den uppfattning som råder hos lagstiftaren och HFD. Den slutsats som kan dras är att Försäkringskassan i vissa fall har en annan uppfattning om det normala föräldraansvaret än vad HFD har. För att förstå diskrepansen i de rättstillämpande organens uppfattning om normalt föräldra-ansvar används teorin om rättslig polyvalens, vilken innebär att rätten är full av olika värden. Den rättsliga värdegrunden är inte enhetlig. Den socialrättsliga regleringen kring normalt föräldraansvar är präglad av en hög grad av polyvalens, vilket gör det möjligt för Försäkrings-kassan och domstolarna att bedöma det normala föräldraansvaret utifrån olika värdegrunder. Utvecklingen från rättsstat över välfärdsstat till en så kallad postvälfärdsstat, samt begreppsparet Gemeinschaft och Gesellschaft, används som teoretiska förklaringsmodeller för att beskriva den historiska utvecklingen i samhället. Det normala föräldraansvaret blir mer omfattande när ekonomisk tillväxt får större betydelse i samhället, samt när betydelsen av samhälleligt gemensamt och solidariskt ansvarstagande minskar. Det innebär att den samhälleliga utvecklingen påverkar den rättsliga förståelsen av normalt föräldraansvar. En samhällelig polyvalensteori introduceras för att betona att samhället, liksom rätten, är full av olika värden. Dessa olika värden påverkar den rättsliga regleringen och tillämpningen av normalt föräldraansvar i LSS och 51 kap. SFB. Det är inte möjligt att bidra till någon enhetlig förståelse av innebörden av normalt föräldraansvar, utan förståelsen påverkas av såväl rättsliga som samhälleliga utvecklingslinjer. Gällande rätt kan inte längre förstås som något som kan fastställas objektivt en gång för alla. Innebörden av normalt föräldraansvar kommer alltid att variera beroende på i vilken (historisk) kontext begreppet tolkas, tillämpas och förstås. / In spring of 2017 attention was paid to children’s right to personal assistance or financial assistance allowance, according to the Swedish legislation protecting the rights of disabled persons by the Law on Support and Service, LSS. In Swedish media it was reported that personal assistance to children with severe disabilities was denied or withdrawn. The Swedish Social Insurance Agency refers to the normal parental responsibility that all parents have, and that the child´s needs can be met by this normal parental responsibility. There is an extensive scope for interpretation in relation to normal parental responsibility. The aim of this essay is not to determine the meaning of normal parental responsibility, since a uniform and coherent view of the law has lost its importance in the legislation of social rights. Instead, the aim is to problematize the meaning of normal parental responsibility from a legal theory perspective, and to problematize the meaning of the concept from a historical view. The purpose of these problematizations is to contribute to an understanding of the normal parental responsibility in the assessment of children's right to personal assistance. In the essay a modified legal method is used. To understand the meaning of normal parental responsibility the sources of law is interpreted and systematized. But, the material that is used is not only sources of law, but also such material as rulings from lower courts, literature that is not doctrine and material from Swedish authorities. At first, the meaning of normal parental responsibility is problematized from a monocentric view of the legislation. The idea of a unified, coherent and contradictory right is of great importance in this perspective. Thereafter, theories of legal pluralism are used to examine if and, in such cases, in what way the Swedish Social Insurance Agency has an opinion about normal parental responsibility that differs from the opinion of the Swedish legislator and the Supreme Administrative Court. The conclusion is that The Swedish Social Insurance Agency in some cases has a different view of normal parental responsibility than the Supreme Administrative Court. The theory of legal polyvalence is used to understand why there is a difference in how normal parental responsibility is interpreted by institutions that apply the law. The theory of legal polyvalence implies that the legal system is embedded in different values. The social legislation is characterized by a high extent of legal polyvalence. The high extent of legal polyvalence makes it possible for the Swedish Social Insurance Agency and the Supreme Administrative Court to assess the meaning of normal parental responsibility in different ways. The development from the state governed by law over the welfare state to the post-welfare state, and the dichotomies Gemeinschaft and Gesellschaft, are used as theoretical models to explain the historical development in society. The extent of normal parental responsibility increases when economic growth is gaining importance, and when the importance of socially shared and solidary responsibility decreases. The social development affects the legal understanding of normal parental responsibility. A theory of social polyvalence is introduced to emphasize that society, as well as the law, is embedded in different values. These different values affect the legal regulation and application of LSS. It is not possible to contribute to a uniform understanding of normal parental responsibility. The understanding is influenced by both the legal and the social development. The law can no longer be understood as something that can be determined objectively once and for all. The meaning of normal parental responsibility will always vary depending on in which historical context the concept is interpreted, applied and understood.

No description available.

<p>I det här arbetet behandlas den oskrivna ansvarsfrihetsgrunden social adekvans. Begreppet och dess tillämpningsområden beskrivs och analyseras sedan ur olika aspekter.</p><p>Framställningen inleds med en beskrivning av brottsbegreppet. Här förklaras att brottsbegreppet har en objektiv sida som innefattar begrepp som rekvisit, effekt, adekvat kausalitet och gärningsculpa, vilka förklaras översiktligt. Brottsbegreppets subjektiva sida innehållande olika typer av uppsåt och oaktsamhet förklaras också.</p><p>Framställningen fortsätter med att beskriva de skrivna ansvarsfrihetsgrunderna. De viktigaste bestämmelserna angående dessa finnes i BrB:s 24 kapitel och i Polislagen. Ansvarsfrihetsgrunderna skall i princip läsas in i alla brottsbeskrivningar och kan ses som ett negativt element i brottsbegreppet. Det finns objektiva och subjektiva ansvarsfrihetsgrunder. Huvudregeln är att de objektiva ansvarsfrihetsgrunderna friar från ansvar även då gärningsmannen inte visste att någon av dessa var tillämplig.</p><p>Härefter kommer ett kapitel där en grundläggande beskrivning av social adekvans ges. Här fastslås bland annat att social adekvans är en så kallad oskriven ansvarsfrihetsgrund som i doktrinen kallats för en ”dogmatisk slasktratt”, eller en ”säkerhetsventil” för det straffrättsliga systemet. Social adekvans kan ses som ett samlingsnamn för ett antal icke kodifierade undantagsregler som på objektiv grund friar från ansvar. Domstolarna har alltså en viss möjlighet att anse en straffbelagd gärning vara laglig, trots att lagstöd för detta saknas. Exempel på hur social adekvans har använts i praxis ges, och likaså synen på begreppet i den något äldre doktrinen.</p><p>Social adekvans viktigaste tillämpningsområden gås sedan igenom och förklaras. Idrott och lek, medicinska ingrepp och åtgärder,<strong> </strong>angrepp på egen rättssfär, rättslig nöd, handlande i annans intresse och lärares rätt till visst våld är de områden som behandlas.</p><p>Institutet social adekvans analyseras sedan ur ett antal aspekter. Först diskuteras några begreppsliga frågor. En uppfattning som presenteras och undersöks är den att beteckningen social adekvans står för en juridisk slutsats och inte för ett argument eller skäl för att inte anse brott föreligga. En av övriga frågor som är föremål för diskussion är vilken syn HD tycks ha på begreppet. I det följande avsnittet analyseras institutets vaga och uttunnade relation till det rättsliga systemet och institutet jämförs också med det liknande institutet nåd. Social adekvans karaktär som objektiv ansvarsfrihetsgrund undersöks härnäst. Bland annat presenteras argument för att ett subjektivt moment, likt det som i vissa situationer kan finnas i samtycke, kan läsas in i social adekvans. Slutligen undersöks huruvida det är lämpligt och möjligt att kodifiera social adekvans. Detta synes vara mycket svårt då man på straffrättens område vill undvika generalklausuler.</p>

<p>Efter 30 år av diskussioner och förhandlingar lyckades ministrarna inom Europeiska unionens råd, också kallad ministerrådet, rösta igenom en förordning som kom att reglera en ny företagsform, SE-bolag. Den ursprungliga tanken med en att ha en gemensam bolagsform var att den skulle lyda under gemensamma EU-regler. Ambitionen kom att bli overklig då harmoniseringen inom EU inte hade tagit den form som krävdes för att förverkliga detta, vilket den fortfarande inte har gjort. I stället lämnades kompletterande bestämmelser åt medlemsstaterna för att behandla SE-bolag som nationella publika aktiebolag</p><p>Samtidigt som SE-bolagens stadga utvecklades så gjorde också bestämmelserna om arbetstagarinflytande det. Det publicerades ett direktiv gällande arbetstagarinflytandet som blev implementerat i flertalet medlemsstater.</p><p>Utvecklingen har idag kommit så långt att det finns 510 etablerade SE-bolag inom EU. Majoriteten av dessa bolag finns etablerade i Tjeckien och Tyskland. Det finns många drivande faktorer som har orsakat den ojämna fördelningen av bolagens etablering. Dessa faktorer påverkas inte minst av medlemsstaternas ekonomier.</p><p>Den europeiska statusen, implementeringen av arbetstagarinflytande och skatterättsliga bestämmelser är bara ett par av de befintliga faktorerna som är avgörande för SE-bolag vid val av stat för etablering.</p><p>Dessutom har det under de senaste åren utvecklats en ny trend inom SE-bolagen, nämligen SE-dotterbolag, även kallad SE-skalbolag, som är inaktiva men redo för försäljning till potentiella köpare. Anledningen till denna trend har delvis blivit utredd i uppsatsen och resultatet blir att det enligt doktrin finns två anledningar till utvecklingen, nämligen bestämmelserna om arbetstagarinflytandet men också det långa registreringsförfarandet för ett SE-bolag.</p><p>Uppsatsen kommer att behandla SE-bolagen syfte, etablering och utveckling, en avslutande diskussion kommer att föras kring SE-bolagens framtid.</p>

Efter 30 år av diskussioner och förhandlingar lyckades ministrarna inom Europeiska unionens råd, också kallad ministerrådet, rösta igenom en förordning som kom att reglera en ny företagsform, SE-bolag. Den ursprungliga tanken med en att ha en gemensam bolagsform var att den skulle lyda under gemensamma EU-regler. Ambitionen kom att bli overklig då harmoniseringen inom EU inte hade tagit den form som krävdes för att förverkliga detta, vilket den fortfarande inte har gjort. I stället lämnades kompletterande bestämmelser åt medlemsstaterna för att behandla SE-bolag som nationella publika aktiebolag Samtidigt som SE-bolagens stadga utvecklades så gjorde också bestämmelserna om arbetstagarinflytande det. Det publicerades ett direktiv gällande arbetstagarinflytandet som blev implementerat i flertalet medlemsstater. Utvecklingen har idag kommit så långt att det finns 510 etablerade SE-bolag inom EU. Majoriteten av dessa bolag finns etablerade i Tjeckien och Tyskland. Det finns många drivande faktorer som har orsakat den ojämna fördelningen av bolagens etablering. Dessa faktorer påverkas inte minst av medlemsstaternas ekonomier. Den europeiska statusen, implementeringen av arbetstagarinflytande och skatterättsliga bestämmelser är bara ett par av de befintliga faktorerna som är avgörande för SE-bolag vid val av stat för etablering. Dessutom har det under de senaste åren utvecklats en ny trend inom SE-bolagen, nämligen SE-dotterbolag, även kallad SE-skalbolag, som är inaktiva men redo för försäljning till potentiella köpare. Anledningen till denna trend har delvis blivit utredd i uppsatsen och resultatet blir att det enligt doktrin finns två anledningar till utvecklingen, nämligen bestämmelserna om arbetstagarinflytandet men också det långa registreringsförfarandet för ett SE-bolag. Uppsatsen kommer att behandla SE-bolagen syfte, etablering och utveckling, en avslutande diskussion kommer att föras kring SE-bolagens framtid.

Normally when purchasing a trip, an airline, a travel agency and a traveler is included in the purchasing process. Mostly a travel agency acts as an intermediary between the airline and the traveler. The travel agency is not considered to have any major part to the contractual relationship, usually the purchase agreement is considered to be covered by the airline and the traveler as the main parties. This is essentially the view shown from a legal perspective on the specific area. The application of legal provisions on the travel agency’s legal status may nevertheless bring a certain amount of ambiguity in the interpretation. The legal area is rather unclear in its structure and this can eventually result in considerable differences in law enforcement. The unclear legal situation may lead to uncertainty for every part perception of their rights and obligations. This paper will seek to identify what should be considered to be applicable law in the legal area. / Vid köp av resor ingår normalt sett ett flygbolag, en resebyrå samt en resenär i köpprocessen. En resebyrå agerar oftast som en förmedlare mellan resenären och flygbolaget. Resebyrån anses inte ha någon större part i avtalsförhållandet utan köpavtalet omfattas av flygbolaget och resenären som huvudparter. Detta är huvudsakligen den uppfattning som framgår av rättsområdet. Vid tillämpningen av rättsregler om resebyråns rättsliga ställning kan det dock bringa viss otydlighet i tolkningen. Rättsområdet är tämligen oklart i sin utformning och detta kan på sikt resultera i avsevärda skillnader i rättstillämpningen. Det otydliga rättsläget kan medföra osäkerhet för respektive parts uppfattning av dennes rättigheter och skyldigheter. Denna uppsats kommer söka fastställa vad som är gällande rätt på det juridiska området.

The protection of personal data is a question of high priority within the EU. The General Data Protection Regulation (GDPR), which replaces the Directive 94/46/EC on data protection and shall be uniformly applied in the whole union from the 25th of May 2018, is a sign of this. Since the direct roots of the data protection rules and principles that are expressed in the GDPR are to be found in the article 8.1 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union and in the article 16.1 of the Treaty on the Functioning of the European Union, the legal position of the protection of personal data as a fundamental human right is clear. Although this position is somewhat modified in recital 4 of the preamble, where it is stated that the protection of personal data is not an absolute right and that it must be considered in relation to its function in society and balanced against other fundamental rights, there should be no doubt that the protection of personal data has a high legal status in the EU. In broad terms, the GDPR could be regarded as an updating of the concept of protection of human rights and freedoms to the realities of the online era. The extent of processing of personal data in the world of today is huge and it continues to grow rapidly. In the GDPR, that processing is regarded as a risk to natural persons’ rights and freedoms.  However, all processing of personal data does not pose the same level of risk to natural persons’ rights and freedoms. The logic of this point has paved the way for the risk-based approach, which plays an important role in determining the responsibilities of the controller and the processor in each individual data processing. The risk-based approach can be expressed as the higher the risk, the higher the security must be. Or, in other words, security measures must follow risk level. The subject matter of this essay is the concept of data protection impact assessment (DPIA), which is regulated by Article 35 of the GDPR. At a certain level of risk, the controller is obliged to carry out a DPIA. There are legal demands to be met, but no explicit method is laid down in the Regulation. The Data Protection Authorities (DPA) of England and France have each developed a method to comply with the demands of Article 35. These methods are examined and their effectiveness in reaching that objective are assessed. The DPA:s of Germany have developed a method to technically operationalize data protection legislation. This method is presented and examined and its capacity as a tool to carry out a DPIA is also assessed. The essay contains two proposals. One in section 2.4 which attempts to clarify the meaning of four commonly used words in data protection terminology. The second proposal is in section 4.1. It compares the legal obligations to be met by data processing that activates the need for a DPIA to the legal obligations of those that do not. The proposal tries to define a work flow which minimizes the extra work if a DPIA has to be carried out. / Konsekvensbedömningar avseende dataskydd är en nyhet inom dataskyddslagstiftning. I dem möts riskanalys och rättighetskrav. Konsekvensbedömningar används sedan tidigare på olika sätt inom andra områden, men för dataskyddslagstiftning är det en konceptuell nyhet. De introduceras i artikel 35 i EU:s nya dataskyddsförordning, även känd som GDPR. Artikel 35 är mycket omfattande och inte helt lättöverskådlig. Samtidigt är den från och med 25 maj 2018 gällande rätt. Det innebär att berörda parter, främst personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden, är skyldiga att veta vad artikel 35 innebär för deras del. Underlåtelse att utföra en konsekvensbedömning, eller ett felaktigt utförande, kan medföra administrativa sanktionsavgifter på upp till 10 000 000 euro.  Uppsatsen undersöker och redovisar förutsättningarna för att bygga en rättsligt kvalitetssäkrad modell avseende när och hur en konsekvensbedömning avseende dataskydd ska genomföras, vad den ska innehålla samt hur en sådan modell kan göras skalbar. Uppsatsen söker visa hur och till vilken grad berörda parter med säkerhet kan veta att de uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 35.

I Sverige är det inte tillåtet att genomföra surrogatarrangemang inom den svenska sjukvården. De som inte själva kan genomgå en graviditet, t.ex. manliga samkönade par, ges idag inget alternativ inom assisterad befruktning för att lösa barnlöshet. Tekniken inom assisterad befruktning gör det möjligt att genomföra fullständiga surrogatarrangemang där könsceller från tilltänkta föräldrar placeras i en utomstående kvinnas livmoder för att bära barnet. En följd av det blir att svenska par vänder sig utomlands, bl.a. till USA, för att genomföra surrogatarrangemang. Barn som tillkommer genom surrogatarrangemang utomlands riskerar att hamna i kläm då föräldraskapet för de tilltänkta föräldrarna är oklara. Långa handläggningstider och avsaknad av reglering försvårar för föräldrarna att uppnå status som rättslig förälder när de återvänt till Sverige. Frågan om reglering av surrogatarrangemang har varit uppe för utredning ett par gånger men hittills inte ändrat rättsläget. I den senaste utredningen ansåg man bl.a. att det finns kunskapsluckor kring hur barn som tillkommit genom surrogatarrangemang mår efteråt och att detta inte stämmer överens med principen om barnets bästa. Vi har i uppsatsen försökt redogöra för hur hanteringen av internationella surrogatarrangemang behandlas när lagstiftningen kring det saknas. Med utgångspunkt i gällande rätt har vi studerat hur par som vänder sig till USA löser föräldrafrågan när de återvänt till Sverige. Den krokiga väg som följer av surrogatarrangemang utomlands väcker ett intresse för att se hur lagstiftningen är förenlig med principen om barnets bästa. Utifrån det har uppsatsen behandlat huruvida surrogatarrangemang inom svensk hälso- och sjukvård är ett bättre alternativ utifrån barnets bästa. / Surrogacy arrangements is not permitted through Swedish healthcare. Couples who cannot carry a baby, such as homosexual men, are not given any alternative in assisted reproduction to solve childlessness. IVF enables complete surrogacy arrangements by using the intended parents’ egg and sperm and placing the fertilized egg into another woman’s womb. As a consequence, Swedish couples travel abroad to countries such as the United States to carry out surrogacy arrangements. The children who are born through surrogacy abroad risk being without legal parents in Sweden during court proceedings. Long processing times and lack of regulation make it difficult for parents to gain status as legal parent when returning to Sweden. The regulation of surrogacy has been discussed in the Swedish Parliament a few times but the law has not changed. The main reason being that it hasn’t been determined whether surrogacy arrangements are in line with the principle of the child’s best interest. In this essay we have attempted have tried to explain how the management of international surrogacy arrangements is dealt with when legislation is lacking. Based on current law, we have studied how couples who turn to the United States for surrogacy treatment solve the issue of legal parenthood when returning to Sweden. The difficulties that follow international surrogacy arrangements has raised the issue whether current Swedish law is consistent with the principle of the best interest of the child. Would a change to existing legislation, which would permit surrogacy arrangements within Swedish healthcare be a better option based on the best interests of the child.

Att rättsprocessen kan vara frustrerande är något som många har upplevt. Det är ofta en omfattande och utdragen process från gärningstillfället till att en eventuell påföljd meddelas i rätten. Att sprida kunskap om rättsprocessen och de principer som domstolarna är skyldiga att följa enligt lag, är viktigt för att stärka den positiva synen på rättssystemet och stärka rättssäkerheten. En annan viktig aspekt är att lyfta fram våra mest utsatta samhällsgrupper, i detta fall barn och unga som har placerats på HVB-hem. På senare år har det framkommit allt fler fall av våldtäkter på flickor som utsätts av personal på HVB-hem som flickorna befinner sig på. Den aktuella studien hade som syfte att undersöka domstolars bedömningar i sexualbrott mot tvångsplacerade flickor. De fyra frågeställningarna var (1) vilka typer av bevis åberopades, (2) hur värderades de muntliga utsagorna, (3) hur argumenterade domstolarna för fällande och friande domar, och (4) vilka rättsligaprinciper använde domstolarna sig av? Metoden bestod av en kvalitativ innehållsanalys av sex domstolsprotokoll, där samtliga målsägare var flickor som var placerade på HVB-hem under tiden för brotten. De tilltalade bestod av män som under gärningen var anställda på HVB-hemmet och därmed ansvarade för målsägarens vård och tillsyn. Resultatet visade hur bedömningarna i de olika fallen varierade till viss del. En stor brist kunde ses i utsagevärderingen, då domstolarna till stor del inte använde sig av de kriterier som Högsta domstolen angav i prejudikatet NJA 2010 s.671. Vissa av domstolarna beskrev inte heller hur bedömningen och bevisvärderingen hade gått till eller vilka principer som de grundade sig på. Denna brist kan riskera att rättens transparens försvinner och att parterna inte blir lika införstådda i målet.

<p>Mitt syfte med denna uppsats är att försöka ge läsaren en inblick i vad Koranen och andra skrivna källor säger om kvinnans ställning i islam. D.v.s. om det utifrån västerländska värderingar (som dock inte på något vis är universella eller gäller som de rätta) finns ett kvinnoförtryck inom islam.</p>