Bakgrund: Röntgensjuksköterskor, liksom andra hälso-och sjukvårdsyrken, möter dagligen skiftande patientgrupper med diverse bakgrund och förutsättningar. Specifikt för professionen är det korta mötet i en högteknologisk miljö där omvårdnad kombineras med bästa diagnostiska bildkvalite med minsta möjliga stråldos. Detta förutsätter en god och ömsesidig kommunikation som sker i gemenskap och går åt båda riktningar. Röntgensjuksköterskor bör därför vara skickliga i sitt sätt att kommunicera för att kunna ge adekvat information inför, under och efter en röntgenundersökning. Syfte: Syftet med studien var att belysa röntgensjuksköterskors kommunikationsstrategier i mötet med vuxna patienter. Metod: Litteraturstudie baserat på nio studier av kvalitativ metod. Artikelsökningen gjordes i PubMed, CINAHL och Scopus. En kvalitetsbedömning av artiklarna utfördes med hjälp av Olsson och Sörensens bedömningsmall för kvalitativa studier. Analysen genomfördes med hjälp av Fribergs femstegsmodell för analys av kvalitativ forskning. Resultat: Resultatet visade att röntgensjuksköterskor huvudsakligen använde sig av tre huvudstrategier i kommunikation med patienter. Huvudkategorier består av verbala kommunikationsstrategier, icke-verbala kommunikationsstrategier samt individualiserade kommunikationsstrategier. Konklusion: Röntgensjuksköterskor använder olika kommunikationsstrategier i möten med patienter genom att reflektera över språk som används, anpassa information, observera kroppsspråk samt tar sig tid för patienter. Resultatet visar att det krävs vidare forskning inom området, för att belysa betydelsen av effektiva strategier som främjar god kommunikation, likaså för att uppmärksamma röntgensjuksköterskors kunskaper om befintliga kommunikationsstrategier. / Background: Radiographers, like other health care professions, meet a variety of patient groups with different backgrounds and conditions daily. Specific to the profession is the short meeting in a high-tech environment where nursing is combined with obtaining the best diagnostic image quality with the lowest possible radiation dose. This requires good and mutual communication that goes in both directions. Radiographers should therefore have good communication skills in order to provide adequate information before, during and after an examination. Aim: The aim of this study was to illuminate radiographers' communication strategies in meetings with adult patients. Methods: This literature study is based on nine qualitative articles. The literature search was performed in three databases: PubMed, CINAHL and Scopus. A quality assessment of the articles was carried out using Olsson and Sörensen’s assessment template for qualitative studies. The analysis was carried out using Friberg’s five-step model for the analysis of qualitative research. Results: The results showed that radiographers used three main strategies in communication with patients. The main categories consisted of verbal communication strategies, non-verbal communication strategies and individualized communication strategies. Conclusion: Radiographers used different communication strategies in meetings with patients, including reflecting on the language used, adapting information, observing body language, and taking time for patients. The results show that further research is required to highlight the importance of effective strategies that promote good communication, as well as to draw attention to radiographers' knowledge of existing communication strategies.