Bakgrund: Tidigare forskning har främst fokuserat på uppvärmningens effekter på prestationer som efterliknar olika idrottsrelaterade rörelser (ex. hopp, sprint etc.), eller 1RM styrka. Däremot är styrketräning där fler repetitioner utförs den vanligast förekommande rekommendationen för folkhälsa, men trots detta är området som behandlar uppvärmningseffekter och denna typ av styrketräning i nuläget relativt outforskat.  Syfte: Denna systematiska litteraturstudie och meta-analys syftar till att ge en översikt av forskningen om effekten av olika uppvärmningsstrategier på maximalt antal repetitioner till utmattning i en styrkeövning. Metod: Litteratursökningen utfördes i fem elektroniska databaser (Pubmed, Medline, SPORTDiscus, CINAHL och Web of Science) med hjälp av termer relaterade till styrketräning och uppvärmningsstrategier. Tre metaanalyser utfördes utifrån den standardiserade medelskillnaden i det totala antalet utförda repetitioner till utmattning med statisk stretching (SS), proprioceptiv neuromuskulär (PNF) och rörelsespecifik (RS)-uppvärmning jämfört mot kontroll (CON). Resultat: Totalt inkluderades 12 studier för vidare analys. Resultatet indikerar en obetydlig effekt med SS jämfört med CON med ett SMD på 0,02 (CI 95% på -0,44 – 0,39). PNF mot CON visar på en signifikant negativ stor effekt med ett SMD på -1,02 (CI 95% på -1,46 - -0,58). RS mot kontroll visar på en positivt signifikant liten effekt med ett SMD på 0,41 (CI 95% på 0,03 – 0,78).  Konklusion: Resultatet indikerar åt att antal repetitioner till utmattning påverkas positivt när en uppvärmning som är rörelsespecifik utförs innan. I motsatt till detta tyder resultatet på att PNF som uppvärmning kan ge en hämmande effekt. Uppvärmning som utförs innan en prestation på måttlig belastning tenderar att ge större positiva effekter på prestationen. Framtida forskning bör fortsätta att undersöka vilka effekter olika uppvärmningsstrategier har på maximalt antal repetitioner till utmattning för att få en fördjupad kunskap.