Studiens syfte är att undersöka sånglärares syn på huruvida imitation kan vara ett verktyg eller hinder i sångutveckling och i strävan efter att hitta fram till ett eget röst-id. Det teoretiska ramverket i studien utgörs av diskursanalys med en diskursteoretisk ansats. Datainsamlingen har gjorts via kvalitativa intervjuer där sånglärarna har fått beskriva sin syn på imitation och röst-id och hur man som sånglärare formulerar sig när en sångelev imiterar. Informanterna har också fått beskriva vilka verktyg de kan ge eleverna i jakten på ett eget röst-id. Samtalen spelades in med ljud och transkriberades. Efter transkriptionen analyserades samtalen med hjälp av diskursanalys. I resultatet framträdde fyra olika diskursiva formationer i form av “Imitation som ljudhärmning”, “Imitationens baksida”, “Diskursen om röst-id” och slutligen “Hybrid- diskursen imitation och verktyg för röst-id”. Resultaten visade bland annat att det fanns en skillnad i hur sångpedagogerna från den klassiska profilen och sånglärarna med jazz och Contemporary Commercial Music-profil (CCM) såg på imitation då de förstnämnda såg imitation mer som ett hinder för röstutveckling. Enligt utsagorna om imitation så fanns det däremot likheter utöver genre-gränserna angående “vem” man härmar eller “hur” man härmar. De klassiska sånglärarna ansåg att röst-id var något som var förankrat i kroppen i första hand medan sånglärarna från jazz och CCM-profil verkade tycka att röst-id är ett tumavtryck och en igenkänning på röst, och att det musikaliska uttrycket är centralt för ett röst-id. När det kom till verktyg för att tillskansa sig en egen röstidentitet var jazz- och CCM-informanterna mer öppna för artificiella verktyg som inte har med det som redan finns naturligt i kroppen att göra utan de kunde istället tänka sig att leta impulser och intryck genom att ändra på de musikaliska förutsättningarna och där kunde imitationen ingå som ett av flera av dessa artificiella verktyg. / The focus of this study is to explore the perspectives of vocal instructors on the role of imitation in voice development and the pursuit of one's unique vocal identity. The theoretical underpinnings of this investigation employ discourse analysis using a discourse-theoretical approach. Data collection was conducted through qualitative interviews, where vocal instructors articulated their views on imitation, voice identity, and their approaches when a student engages in mimicry. The participants also shared the strategies they could provide to their students on the journey to discovering their unique vocal personas. The dialogues were audibly recorded and subsequently transcribed. Post-transcription, the interviews were subjected to discourse analysis. The analysis yielded four distinctive discursive formations, namely: "Imitation as Sound Imitation," "The Downside of Imitation," "The Discourse on Vocal Identity," and lastly "The Hybrid Discourse: Imitation and Tools for Vocal Identity." The results unveiled a disparity in perspectives between classical singing instructors and those teaching jazz and Contemporary Commercial Music (CCM). Particularly, the classical instructors were more inclined to view imitation as a barrier to vocal development, marking a distinctive contrast in pedagogical approach. The findings showed diverging viewpoints between instructors specializing in classical singing and those focused on jazz and Contemporary Commercial Music (CCM), especially regarding the role of imitation in vocal development. Classical instructors perceived imitation as more of a hindrance. However, beyond genre boundaries, there were similarities in the perspective on 'who' one imitates or 'how' one imitates. Classical instructors proposed that vocal identity was primarily anchored in the body. In contrast, jazz and CCM educators appeared to view vocal identity as a sonic signature, recognizing the voice and placing emphasis on musical expression as central to a vocal identity. When it came to tools for uncovering one's unique vocal identity, jazz and CCM participants demonstrated a greater openness towards non-natural methods. These educators were open to seeking influences and impressions to alter musical conditions, with imitation potentially serving as one of these artificial tools.