Studiens syfte är att undersöka sånglärares syn på röstbenämningar och röstkvaliteter inom sångundervisning samt deras beskrivningar av arbetet med röstregisterbenämningar i undervisningen. Studiens teoretiska ramverk utgörs av diskursanalys med en diskurspsykologisk ansats. Datainsamlingsmetoden har utgjorts av fokusgruppssamtal där lärare från olika typer av sångundervisningssammanhang har samtalat om sin syn på röstregister. Samtalen skedde via videosamtal och spelades in med ljud och bild. Efter transkriptionen av samtalen analyserades materialet med diskursanalys för att urskilja diverse tolkningsrepertoarer. I resultatet framgår ett antal tolkningsrepertoarer där sånglärarnas formuleringar kring, användande av och erfarenheter kring röstregisterbenämningar lyfts. Resultatet visar att sånglärarna anpassar benämningarna beroende på elevernas förståelse, vilket pekar mot en individualisering utifrån ålder och nivå. I sånglärarnas uttalanden framgår en kontrast vad gäller sätt att arbeta med röstbenämningar i undervisningen, det vill säga som något uttalat eller som något outsagt. I resultatet framgår hur vissa av lärarna konstruerar och argumenterar för begreppen som knutna till musikaliska inriktningar. Dessutom lyfts en uppfattning att sångläraren hellre lär ut något som denne själv är väl bevandrad i, vilket tydliggör ännu en möjlig slutsats: att sångläraren lär ut inom området som denne kan, snarare än vad som eleven är mest bekväm i.I lärarnas uttalanden framgår en tolkningsrepertoar i hur sånglärarnas egna frustrationer och erfarenheter av svårigheter blivit en drivkraft för deras undervisning. I diskussionen lyfts de i resultatet mest framträdande tolkningsrepertoarerna och diskuteras i relation till det teoretiska perspektivet och tidigare presenterad relevant litteratur och forskning. / The purpose of this study is to examine voice teachers’ perspective on terms regarding voice registers and their descriptions of the work with voice registers in voice education. The theoretical framework of the study is discourse analysis with a discourse psychological approach. The method for data collection was focus groups, where voice teachers from a variety of voice educations talked about their views on voice registers. The conversations were conducted via a video call and were recorded with both audio and video. After the transcription, the material was analysed with discourse analysis to distinguish various interpretative repertoires. The result shows a number of interpretative repertoires as the voice teachers describe their constructions, uses of and experiences regarding voice registers. The result shows that the voice teachers adapt the terms depending on the understanding of the pupils, which indicates an individualization based on age and level of education. In the voice teachers’ statements a contrast is evident in ways of working with register terms, that is, as something articulated or unarticulated. The result shows how some of the educators construct and argue for the use of concepts in relation to musical genres. In addition, a view is raised that the voice educator rather teachssomething in which he or she is familiar with, which clarifies yet another possible conclusion: that the voice educator teaches in the field that he or she is mastering, rather than what the pupil is most comfortable with. In the statements of the voice teachers an interpretative repertoire appears in how the voice educators' own frustration and experience of difficulties have become a driving force for their own teaching. In the discussion, the most prominent interpretative repertoires are raised from the results and discussed in relation to the theoretical perspective and previously presented relevant literature and research.

Studiens syfte är att undersöka sånglärares syn på huruvida imitation kan vara ett verktyg eller hinder i sångutveckling och i strävan efter att hitta fram till ett eget röst-id. Det teoretiska ramverket i studien utgörs av diskursanalys med en diskursteoretisk ansats. Datainsamlingen har gjorts via kvalitativa intervjuer där sånglärarna har fått beskriva sin syn på imitation och röst-id och hur man som sånglärare formulerar sig när en sångelev imiterar. Informanterna har också fått beskriva vilka verktyg de kan ge eleverna i jakten på ett eget röst-id. Samtalen spelades in med ljud och transkriberades. Efter transkriptionen analyserades samtalen med hjälp av diskursanalys. I resultatet framträdde fyra olika diskursiva formationer i form av “Imitation som ljudhärmning”, “Imitationens baksida”, “Diskursen om röst-id” och slutligen “Hybrid- diskursen imitation och verktyg för röst-id”. Resultaten visade bland annat att det fanns en skillnad i hur sångpedagogerna från den klassiska profilen och sånglärarna med jazz och Contemporary Commercial Music-profil (CCM) såg på imitation då de förstnämnda såg imitation mer som ett hinder för röstutveckling. Enligt utsagorna om imitation så fanns det däremot likheter utöver genre-gränserna angående “vem” man härmar eller “hur” man härmar. De klassiska sånglärarna ansåg att röst-id var något som var förankrat i kroppen i första hand medan sånglärarna från jazz och CCM-profil verkade tycka att röst-id är ett tumavtryck och en igenkänning på röst, och att det musikaliska uttrycket är centralt för ett röst-id. När det kom till verktyg för att tillskansa sig en egen röstidentitet var jazz- och CCM-informanterna mer öppna för artificiella verktyg som inte har med det som redan finns naturligt i kroppen att göra utan de kunde istället tänka sig att leta impulser och intryck genom att ändra på de musikaliska förutsättningarna och där kunde imitationen ingå som ett av flera av dessa artificiella verktyg. / The focus of this study is to explore the perspectives of vocal instructors on the role of imitation in voice development and the pursuit of one's unique vocal identity. The theoretical underpinnings of this investigation employ discourse analysis using a discourse-theoretical approach. Data collection was conducted through qualitative interviews, where vocal instructors articulated their views on imitation, voice identity, and their approaches when a student engages in mimicry. The participants also shared the strategies they could provide to their students on the journey to discovering their unique vocal personas. The dialogues were audibly recorded and subsequently transcribed. Post-transcription, the interviews were subjected to discourse analysis. The analysis yielded four distinctive discursive formations, namely: "Imitation as Sound Imitation," "The Downside of Imitation," "The Discourse on Vocal Identity," and lastly "The Hybrid Discourse: Imitation and Tools for Vocal Identity." The results unveiled a disparity in perspectives between classical singing instructors and those teaching jazz and Contemporary Commercial Music (CCM). Particularly, the classical instructors were more inclined to view imitation as a barrier to vocal development, marking a distinctive contrast in pedagogical approach. The findings showed diverging viewpoints between instructors specializing in classical singing and those focused on jazz and Contemporary Commercial Music (CCM), especially regarding the role of imitation in vocal development. Classical instructors perceived imitation as more of a hindrance. However, beyond genre boundaries, there were similarities in the perspective on 'who' one imitates or 'how' one imitates. Classical instructors proposed that vocal identity was primarily anchored in the body. In contrast, jazz and CCM educators appeared to view vocal identity as a sonic signature, recognizing the voice and placing emphasis on musical expression as central to a vocal identity. When it came to tools for uncovering one's unique vocal identity, jazz and CCM participants demonstrated a greater openness towards non-natural methods. These educators were open to seeking influences and impressions to alter musical conditions, with imitation potentially serving as one of these artificial tools.