Denna uppsats undersöker unga sångelevers upplevelser av röstförändringar, särskilt målbrottet, utifrån ett genusteoretiskt perspektiv. Syftet med uppsatsen är att analysera hur genus iscensätts för sex unga sångare i deras sångpraktiker samt hur identitet förhandlas i relation till röstförändringar och föreställningar om målbrott. Forskning om målbrott och genusmönster i sångpraktiker tenderar till viss del att fokusera på pojkars upplevelser och berättelser, något den här uppsatsen ämnar att nyansera genom att inkludera berättelser från transpersoners perspektiv. Detta görs med särskilt fokus på begreppen identitet och genus; aspekter som kan tyckas vara avgörande i analyser av unga personers föreställningsvärldar. Uppsatsen utgår från intervjuer med unga sångare. Från analys av dessa intervjuer har olika kategorier vuxit fram som på olika sätt belyser transformativa aspekter av sångpraktiker och identitet. I dessa analyser av berättelser framstår sångrösten som ett instabilt studieobjekt, ett objekt som tvetydigt kan framträda som både central och perifer för ungdomarnas identitet. Ungdomarna beskriver hur de förhandlar genus performativt och navigerar kring de normer och genusmönster som tycks genomsyra deras sociala sammanhang och tankevärldar. Deras berättelser om röstförändringar, särskilt målbrottet, visar dessa som mångfacetterade. Trots att ungdomarnas upplevelser på vissa sätt liknar varandra framkommer stor variation och målbrottet framträder inte som en självklar, koherent process.