Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka begreppet radikalisering som process. Med litteraturstudiet som metod har syftet varit att undersöka utvalda forskares uppfattning om vilka faktorer som påverkar till radikalisering, vad som kännetecknad en individ som går in i en radikaliseringsprocess och vilka faktorer som i första hand påverkar vägen ut ur ett radikaliserat tänkande. Syftet har inte varit att finna en absolut sanning i det som studerats, utan undersökningens ambition har istället varit att bidra med en fördjupad insikt och förståelse för att begreppet radikalisering är komplext. Resultatet av studien visar att en extremist eller terrorist inte är någonting en människa föds till att vara, snarare är detta något personen blir genom olika faktorer som påverkar dem på vägen. Majoriteten som radikaliseras är ungdomar mellan 15-30 år. Personer som saknar känslan av identitet och mening i livet, och därför upplever rotlöshet, löper större risk för att radikaliseras och ansluta sig till fundamentalistiska grupper.

Syftet med denna komparativa litteraturstudie har varit att jämföra teorier om vilka sociala och psykologiska processer som kan vara bidragande till att unga muslimer i indienstyrda Kashmir dras till radikala och våldsbejakande grupper samt att undersöka vilken påverkan de hindunationalistiska strömningar som vuxit sig starka i Indien under de senaste decennierna har haft på radikaliseringen av denna grupp. Avsikten har varit att bidra med en fördjupad insikt om de processer som bidrar till en polarisering mellan en utgrupp (det hindunationalistiska styret) och en ingrupp (de unga muslimska aktivisterna) och genom jämförelse av olika radikaliseringsteorier utröna vilka eventuella skillnader och svagheter dessa teorier har. Med hjälp av en deduktiv metod och en hermeneutisk ansats har tre förklaringsmodeller jämförts och analyserats. Resultatet visar att radikalisering är en komplex process där både inre psykologiska och yttre sociala faktorer samspelar. Den hindunationalistiska diskurs som vuxit sig allt starkare i Indien under senare år har bidragit till att etnicitet och religion i allt större utsträckning hörs i en debatt som tidigare mest handlat om rätten till självbestämmande. De tre förklaringsmodeller som här analyserats visar att staten har en avgörande roll att spela i radikaliseringsprocessen. Slutsatsen är att det finns ett starkt samband mellan utgruppens användande av statssanktionerat våld och ingruppens radikalisering. I kampen mot terrorism är statsmakten med och skapar det polariserade klimat och de våldsaccepterande radikala grupper som den sedan investerar mycket tid och resurser för att bekämpa. Jag visar nedan hur den indiska staten under decennier besvarat kashmiriernas krav på rätt till självbestämmande med ökad militär närvaro, minskad autonomi och ökat militärt våld. Den intensiva militariseringen av området och förvägran av befolkningens rätt till självbestämmande har haft en stor inverkan på hur unga muslimer i Kashmir organiserar motstånd och en anledning till varför de kommit att se våld som en nödvändig del av detta motstånd. Ingen av de tre valda teorierna förklarar dock varför endast ett litet fåtal av befolkningen i området deltar i våldsamt motstånd mot det upplevda förtrycket. / The purpose of this comparative literature study has been to compare theories about the social and psychological processes that may contribute to young Muslims in Indian-led Kashmir being drawn to radical groups and to examine what impact the Hindu nationalist movement, which have grown strong in India in recent years, have had on the radicalization of this group. The intention has been to contribute with an in-depth insight into the processes that contribute to a polarization between an out-group group (the Hindu nationalist government) and an in-group (the young Muslim activists) and by comparing different radicalization theories to find out what differences and weaknesses these theories have. Using a deductive method and a hermeneutic approach, three explanatory models have been compared and analyzed. The results show that radicalization is a complex process in which both internal psychological and external social factors interact. The Hindu nationalist discourse, which has grown stronger in India in recent years, has contributed to ethnicity and religion being heard to an increasing extent in a debate that in the past was mostly about the right to self-determination. The three explanatory models analyzed here show that the state has a crucial role to play in the radicalization process. The conclusion is that there is a strong connection between the out-group's use of state-sanctioned violence and the in-group’s level of radicalization. In the fight against terrorism, the state is contributing to the polarized climate and the emergence of violence-accepting radical groups, which it then invests a lot of time and resources in combating. I show below how the Indian state for decades has responded to the Kashmiris' demands for the right to self-determination with increased military presence, reduced autonomy and increased military violence. The intense militarization of the area and the denial of the population's right to self-determination have had a major impact on how young Muslims in Kashmir organize resistance and a reason why they have come to see violence as a necessary part of this resistance. However, none of the three chosen theories explains why only a small minority of the population in the area participates in violent resistance against the oppressors.