This study is about the group of transnational adoptees, which means adoptions that includes a transfer of children to families who racially and culturally different from them. The Swedish research regarding to this group of adoptees is relatively limited. Especially in relation to the phenomenon like race, whiteness and racism. There is a need for more knowledge about what it means to be Swedish and non-white, something that the group adoptees has experience of.                      The purpose of this study is to examine if, and in that case how, it is possible to discern a pattern of Swedishness boundaries using the adoptees experience, and to find out how notions of race interacts with these experiences. The study is based on a qualitative approach and the empirical material consists of interviews with four adoptees. To understand my empirical data I have chosen to work with several different theoretical perspectives to illustrate the phenomenon as can be seen as border guards of Swedishness concerning to the adoptees. These phenomenon’s are: race and whiteness, and racialization and (everyday) racism. I am also inspired by the American research field of critical race and whiteness studies, but from a Swedish context.                       The results show that the main limit for Swedishness goes at the adoptees non-white bodies. It is also by their non-white bodies as they get their belonging in Sweden questioned and can be considered as almost Swedes. It is also their non-Swedish appearance that allows them to be exposed to racialization and racism in everyday life. Thus, it is possible to argue, on the basis of the adoptees stories, that race as construction exists and that we must speak of it to be able to understand how it, as adopted (Swedish), is to live in a non-white body in Sweden today.

Syftet för denna studie är att undersöka vilka vithetsdiskurser som artikuleras visuellt och verbalt i högstadieskolans bildundervisning i konsthistoria, samt att undersöka hur elever förhåller sig till dessa diskurser i det bildarbete som genomförs i anslutning till momentet. Dessutom syftar studien till att diskutera bildlärarens uppdrag att lyfta frågor om etniska maktrelationer och samtidigt överföra ett nationellt kulturarv, enligt aktuella styrdokument. Studiens övergripande frågeställningar är: Vilka vithetsdiskurser artikuleras och reproduceras, visuellt och verbalt, i det material som introducerar momentet konsthistoria i högstadieskolans bildundervisning? Hur förhåller sig elever till dessa diskurser i det bildarbete som genomförs i anslutning till momentet? De teoretiska utgångspunkterna är diskursteori, socialsemiotik, och intersektionell vithetsteori. Materialet består av ett introduktionsmaterial som en bildlärare använt när denna introducerat momentet konsthistoria för en klass i årskurs 9, intervjuer med åtta elever från denna klass och åtta bilder som dessa elever arbetat med i anslutning till momentet. Materialet analyseras med diskursanalys. Resultat, analys och tolkning visar att presentationen reproducerar en vit, västerländsk, hegemonisk konsthistorieskrivning i sin presentation av området. Vithetsdiskursen förblir omarkerad genom att inte artikuleras alls. Eleverna förhåller sig till denna diskurs genom att uppfatta den artikulerade konsthistorien som den enda giltiga och nödvändiga för att ingå i en västeuropeisk och nationell gemenskap. Dessutom markeras vithetens hegemoni i det praktiska bildarbetet genom att synliggöra hur hegemonin reglerar hur elever blandar (vit) hudfärg. Resultatet leder till en diskussion om aktuella styrdokument och hur bildlärare kan använda normkritisk (bild)pedagogik för att markera vitheten som norm och därigenom motverka exkludering.