The purpose of the study was to psychometrically evaluate the Revised Janis and Field Scale using the rasch model. The model is a measurement model often used to develop and improving composite measures. Quantitative content analysis was also used in the study. After the two analyses were conducted the problematic items were examined, where an interpretative perspective was applied to try to explain why some questions didn’t seem to work as intended. The other purpose of the study was to examine if emotional and cognitive components need to be treated as separate variables when studying self-esteem. The data collection was administrated at Karlstad University in April of 2014. In total 225 respondents participated in the survey, of whom 140 were women and 85 were men. Based on the rasch model, the instrument did not seem to measure self-esteem in an acceptable manner. There were also major problems with the content of the questions and how they were structured. It is concluded that the instrument should not be used for research purposes. Based on the analyses it was not possible to determine if it’s necessary to distinguish between emotional and cognitive components of self-esteem. It requires more analysis, based on more reliable instruments in the future. / Syftet med studien var att utvärdera mätinstrumentet Revised Janis and Field Scale med hjälp av psykometriska analyser baserat på raschmodellen. Raschmodellen är en mätmodell som används inom olika discipliner vid utveckling och granskning av mätinstrument. Därutöver genomfördes här även en kvantitativ innehållsanalys. När de två analyserna var genomförda granskades problematiska frågor, där ett tolkningsperspektiv anlades för att försöka förklara varför vissa frågor inte verkade fungera som avsett. Avsikten med studien var även att undersöka om emotionella och kognitiva beståndsdelar bör hanteras som separata variabler. Datainsamlingen ägde rum vid Karlstads universitet under april månad 2014. Totalt deltog 225 respondenter i undersökningen, 140 kvinnor respektive 85 män. Baserat på raschanalysen verkar inte instrumentet mäta självkänsla på ett godtagbart sätt. Därutöver finns problem med de ämnen som frågorna behandlar och hur frågorna samt svarsalternativen är formulerade. Bedömningen gjordes baserat på analyserna att instrumentet inte bör användas i vetenskapliga sammanhang. Avslutningsvis var det inte möjligt att bekräfta om det är nödvändigt att särskilja mellan emotionella och kognitiva beståndsdelar ur självkänslan utifrån de analyser som genomförts här. Det krävs att fler analyser genomförs i framtiden och att dessa bygger på mer stabila mätinstrument för att uppnå det syftet. / Self-esteem, The Self, Revised Janis and Field Scale, Rasch analysis

Syftet med denna uppsats var att undersöka sociometerteorins sociologiska relevans, förenlighet med flerdimensionella och hierarkiska modeller av självbild samt mätinstrumentet Revised Janis and Field Scales mätegenskaper. En enkät administrerades till 225 studenter vid Karlstads universitet, varav 140 respondenter var kvinnor och 85 var män. Resultatet visar att principiell komponentanalys i huvudsak replikerar valideringsstudien från 1984 medan Raschanalys visar att mätinstrumentet har stora och allvarliga problem och behöver revideras innan användning eller kasseras. Vidare är den modell över självbilden som mätinstrumentet är avsett att fånga föråldrad och inaktuell. Resultatet visar även att sociometerteorin kan relateras till symbolisk interaktionism och därmed har en sociologisk relevans men att förenligheten med modeller över självbilden är begränsad till huruvida teorin kan anses beskriva mekanismen bakom den sociala självbilden. Diskussionen avhandlar självkänslans självuppfyllande profetia, att självhjälpsindustrin, media och allmänhet etiketterar företeelser som och tillskriver begreppet betydelse och relevans varpå det beforskas vidare trots att forskningsfältet verkar befinna sig i ett degenerativt tillstånd. Vidare diskuteras att självkänsla och självbild ej är utbytbara begrepp eftersom det senare begreppet har prediktiv validitet (dvs. har visats förutsäga andra utfall). Slutligen ges ett förslag att antingen rikta fokus mot att studera självmedkänsla, socialt stöd, socialt kapital, självbild och subjektivt välmående istället för det för närvarande fruktlösa självkänslabegreppet, eller att utveckla begreppet teoretiskt innan fler kvantitativa studier utförs. Ytterligare slutsatser och implikationer av uppsatsen diskuteras. / The purpose of this thesis was to investigate the sociometer theory’s sociological relevance, compatibility with multidimensional and hierarchical models of the self-concept and the measurement instrument Revised Janis and Field Scales measurement properties. A questionnaire was administered to 225 students at Karlstad University, of whom 140 respondents were female and 85 were male. The results shows that the principal components analysis in general replicates the validation study from 1984 while Rasch analysis demonstrates that the measurement instrument have major and severe problems and needs to be revised before use or discarded. Furthermore, the model of self-concept that the measurement instrument is intended to capture is outdated and obsolete. The results also shows that the sociometer theory can be related to symbolic interactionism and thus have a sociological relevance but that the compatibility with models of the self-concept is limited to whether the theory can be regarded as describing the mechanism behind the social self-concept. The discussion treats a self-fulfilling prophecy of self-esteem, that the self-help industry, media and public label phenomena as and ascribes the concept meaning and relevance whereon it is further researched despite that the research field seems to be in a degenerative state. Furthermore, self-esteem and self-concept are not interchangeable concepts since the latter concept has predictive validity (i.e. has been shown to predict other outcomes). Finally, a proposition is made to either direct focus at researching self-compassion, social support, social capital, self-concept and subjective well-being instead of the currently fruitless self-esteem concept, or to develop the concept theoretically before conducting more quantitative studies. Further conclusions and implications of the thesis are discussed.