Börsnoterade företag inom EU ska sedan år 2005 redovisa enligt den internationella redovisningsstandarden IFRS. Det innebär att börsnoterade fastighetsbolag som huvudregel kan välja att redovisa förvaltningsfastigheter till verkligt värde enligt IAS 40. Standarden ger inga tydliga riktlinjer om hur verkligt värde ska beräknas och av tidigare forskning framgår att det har bidragit till svårigheter vid jämförelser av företags finansiella information. Detta har påverkat jämförbarheten bland europeiska fastighetsbolag genom att företag på grund av brist på generella standarder om hur värderingen ska gå till, har vänt sig till nationella GAAP för vägledning. Ytterligare vägledning har efterfrågats, vilket har resulterat i standarden IFRS 13 Värdering till verkligt värde. IFRS 13 har utvecklats i syfte att tydliggöra och definiera dels begreppet verkligt värde, dels hur värderingen ska gå till. Gemensamma internationella standarder till trots, så baseras redovisningen i olika länder på olika traditioner vilka kan påverka hur redovisningen går till i praktiken. I följande studie ingår därför fastighetsbolag från Sverige, Tyskland och Storbritannien.I denna studie undersöks fastighetsbolag vilka samtliga redovisar sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde. Studien syftar till att undersöka värderingsprecisionen under de senaste fem åren och huruvida IFRS 13 har haft effekt på värderingen. Detta undersöks genom att studera huruvida realiserade värdeförändringar uppstår vid försäljning av tillgången. IFRS 13 anger tre olika värderingsnivåer vid beräkning av det verkliga värdet och studien syftar vidare till att undersöka till vilken nivå bedömningen klassificeras att tillhöra.Studien baseras på en kvantitativ forskningsmetod med ett deduktivt angreppssätt. De teoretiska utgångspunkterna utgår från tidigare forskning inom redovisning till verkligt värde, värderingsprinciper och harmonisering av redovisningspraxis. Våra resultat visar att de undersökta fastighetsbolagen i genomsnitt undervärderar förvaltningsfastigheter med 10,99 procent. Vidare finner vi inga signifikanta skillnader i avvikelsens storlek mellan de olika länderna, eller att IFRS 13 har haft effekt på värderingen. Våra resultat kan förklaras av försiktighet och rädsla för att övervärdera tillgångar. Vi kan däremot inte uttala oss om huruvida manipulation av redovisningen är en bidragande orsak till att värderingen ser ut som den gör. Vidare kan den pågående harmoniseringsprocessen av internationella redovisningsstandarder förklara varför vi inte finner några skillnader mellan Sverige, Tyskland och Storbritannien. Vi finner också att en klar majoritet värderar till verkligt värde med hjälp av indata på Nivå 3. Ett fåtal redovisar inte denna information, vilket är anmärkningsvärt eftersom de har en skyldighet att göra det. / Listed companies within the EU are obligated to report in accordance with the international standard IFRS since 2005. This means that listed companies as main principle, can choose fair value when reporting investment properties according to IAS 40. This standard does not give clear guidance of how fair value should be calculated and previous research argues that this has contributed to difficulties when comparing financial reports. This has affected the comparability of European real estate companies, as the absence of a general valuation standard has impelled companies to address national GAAP for guidance. There has been a demand for further guidance, which has resulted in the development of IFRS 13 Fair value measurement. The purpose of IFRS 13 is to clarify and define the meaning of fair value and how the valuation should be carried out. Despite common international standards, financial reporting in different countries is based on certain values and traditions that may affect accounting practice. Hence, the focus of this study will be companies within the real estate sector in Sweden, Germany and United Kingdom.The real estate companies in this study report their investment properties at fair value. The purpose of this study is to investigate the fair value precision over the last five years and whether IFRS 13 has had an effect on the valuation. This is examined by analyzing whether realised gains are reported when the asset is sold. Furthermore, IFRS 13 defines a value hierarchy which includes three different levels for calculating fair value and the aim of this study is to highlight at which level investment properties are reported.This study is based on a quantitative research method with a deductive approach and it is based on previous research of fair value accounting, valuation principles and the harmonization of accounting practice. Our results indicate that the examined real estate companies underestimate their reported investment properties with 10,99 percent at average. Furthermore, we do not find evidence of a significant difference in valuation precision between the examined countries, nor do we find evidence that IFRS 13 has had an effect on the precision. Our results may be explained by prudence and fear of overstating the value of the assets. However, we cannot say that this is the result of manipulation of numbers. Furthermore, the fact that we do not find any differences between Sweden, Germany and United Kingdom may be explained by a continuous harmonization process of international accounting standards. We also find that a clear majority report at fair value Level 3, though there are a few who do not disclose this information. This is remarkable, as they are obligated to do so.This thesis is written in Swedish.