I sydligaste Kalmar län finns ett regionalt särdrag i bebyggelsen som kallas Torsåspanel. Särdraget består i ett särskilt formspråk som präglar regionens panelklädda fasader. Denna uppsats syftar dels till att beskriva Torsåspanelens utbredning i större detalj än vad som gjorts tidigare, dels till attfördjupa kunskapen om särdragets karaktäristiska former och fasadelement. Syftet är att uppsatsen ska kunna utgöra ett kunskapsunderlag som den regionala kulturvården kan använda för att informera om Torsåspanelens bevarandevärde, men som också fastighetsägare och lokala hantverkare kan ta hjälp av vid vård av Torsåspaneler. Undersökningen består till huvudsaklig del av fältstudier där dokumentation i form av fotografering och skissuppmätning utgjort en viktig del i det undersökande momentet. En fältinventering har legat till grund fören beskrivning av utbredningens gräns, samt analys av spridningens densitetoch ett utpekande av sex kärnområden. En handfull utvalda objekt har även blivit föremål för närmare undersökning. Det insamlade materialet och observationer som gjorts under arbetets gång har därefter använts i en redogörelse av Torsåspanelens karaktärsegenskaper. Undersökningen visar att Torsåspanelen har störst spridning i Torsås kommun, men även står att finna i vissa angränsande distrikt i Kalmar, Karlskrona och Emmaboda kommuner. De två kärnområdena med högst densitet har lokaliserats till Bergkvara-Gökalund och Skällenäs samt Söderåkra, Övraby och Djursvik. Båda kärnområdena är delvis belägna inomett riksintresse för kulturmiljövården, Södramörekusten H40. Torsåspanelerna kännetecknas av locklistpaneler, ofta målade i ljusa oljefärger, vilka avslutas mot takfoten av bågfriser med rundade och karnisformade bågar. Kännetecknande är även fönsterutsmyckningar i form av tympanonformade fönsteröverstycken och utdragna karnisbågar, samt avvikande panel under nedre våningens fönsterrad av liggande eller stående typ.