Antalet individer som står utanför arbetsmarknaden ökar och anledningarna till detta är av både psykisk och fysisk karaktär. De som jobbar med att hjälpa och vägleda dessa individer tillbaka alternativt för första gången till arbete är urvalet för denna studie där vi siktat in osspå att få ökad förståelse för arbetet med detta klientel. Vår uppfattning är att tidigare studier inte skildrat en konkret bild av hur det verkliga och praktiska arbetet med individer i rehabiliteringsprocesser ser ut samt huruvida det är av vikt att vägledaren innehar en studie och yrkesvägledningsexamen. Denna kunskapslucka avsåg vi att fylla med hjälp av sju kvalitativa intervjuer med personer som arbetar med någon form av vägledning med den nämnda klientgruppen. I studien så framgår det en enad upplevelse från våra intervjupersoner om att arbetet är väldigt individuellt upplagt då allt utgår från individen dem har framför sig och vad just den behöver. Utifrån en konstruktivistisk syn på vägledning och teoretiska begrepp som Empowerment och KASAM har vi fått en tydligare bild av hur deras arbete ser ut. Med hjälp av kartläggningar, struktur och tydlighet så byggs studiens intervjupersoners samtal samt möten upp med klienterna där resultatet visar att tid och pengar inte alltid tillgodoses i överflöd. Emperin tillsammans med tidigare forskning visar att med en öppenhet och nyfikenhet för klienternas historier så blir det alltmer tydligt var processen kan börja för att på bästa sätt få individen mot att påbörja en sysselsättning, vilket i sin tur är viktigt för individens egen makt och självständighet samt för samhället i stort. Resultatet skildrar även en bild av att en examen inom studie- och yrkesvägledning inte är ett krav eller ett måste för att arbeta inom vägledningen i rehabiliteringsprocesser. Dock ser vi att en utbildad studie- och yrkesvägledare med dess perspektiv och breda kompetens är något som är fördelaktigt i det nämnda arbetet.