Debatten om sjukskrivningar och ohälsan i landet är något som ständigt rapporteras om i media. Olika lösningar för hur man ska gå tillväga med att få de som är sjuka tillbaka till arbete, samt hur man ska göra för att förebygga ohälsan på arbetsplatserna. Syftet med mitt arbete är beskriva hur rehabiliteringsprocessen ser ut utifrån det regelverk som vi har idag. Samtidigt ger jag en viss tillbakablick för att kunna utreda rehabiliteringsprocessen. Jag har i mitt arbete valt att utgå från att den som är sjukskriven har anställning, vilket leder till att huvudaktörerna i mitt arbete är Arbetsgivaren, arbetstagaren och Försäkringskassan.   Försäkringskassan är den aktören som har det övergripande ansvaret i att samordna och utöva tillsyn över rehabiliteringsprocessen. Det innebär att det är Försäkringskassan som ska vara spindeln i nätet som får alla trådar att strålar samman i syfte att utforma den bästa planen för den sjukskrivne att återgå till arbete. Samtidigt har försäkringskassan ansvar i att göra bedömning av arbetstagaren efter vissa tidsramar för att pröva om de kan utföra någon form av arbete.   Arbetsgivaren är den aktör som har huvudansvaret vad gäller rehabilitering på den egna arbetsplatsen. Jag har beskrivit vad som gäller både i förebyggande syfte samt vilket ansvar som arbetsgivaren har när personen väl är sjukskriven, och vilka rättigheter samt skyldigheter arbetsgivaren har. Allt från att skaffa hjälpmedel, omplacering och sista alternativet, nämligen avsluta anställningen.   Arbetstagaren är den person som alltid ska stå i fokus i rehabiliteringsprocessen. Hon eller han har vissa skyldigheter att lämna uppgifter till försäkringskassan och att aktivt delta i de program som man gemensamt genom en rehabiliteringsplan har satt upp.   Rehabiliteringsprocessen är en tidsbegränsad process där målet är att den som är sjuk ska kunna återgå till arbete och försörja sig själv. Den rättliga resan börjar här.

<p>Debatten om sjukskrivningar och ohälsan i landet är något som ständigt rapporteras om i media. Olika lösningar för hur man ska gå tillväga med att få de som är sjuka tillbaka till arbete, samt hur man ska göra för att förebygga ohälsan på arbetsplatserna. Syftet med mitt arbete är beskriva hur rehabiliteringsprocessen ser ut utifrån det regelverk som vi har idag. Samtidigt ger jag en viss tillbakablick för att kunna utreda rehabiliteringsprocessen. Jag har i mitt arbete valt att utgå från att den som är sjukskriven har anställning, vilket leder till att huvudaktörerna i mitt arbete är Arbetsgivaren, arbetstagaren och Försäkringskassan.</p><p> </p><p>Försäkringskassan är den aktören som har det övergripande ansvaret i att samordna och utöva tillsyn över rehabiliteringsprocessen. Det innebär att det är Försäkringskassan som ska vara spindeln i nätet som får alla trådar att strålar samman i syfte att utforma den bästa planen för den sjukskrivne att återgå till arbete. Samtidigt har försäkringskassan ansvar i att göra bedömning av arbetstagaren efter vissa tidsramar för att pröva om de kan utföra någon form av arbete.</p><p> </p><p>Arbetsgivaren är den aktör som har huvudansvaret vad gäller rehabilitering på den egna arbetsplatsen. Jag har beskrivit vad som gäller både i förebyggande syfte samt vilket ansvar som arbetsgivaren har när personen väl är sjukskriven, och vilka rättigheter samt skyldigheter arbetsgivaren har. Allt från att skaffa hjälpmedel, omplacering och sista alternativet, nämligen avsluta anställningen.</p><p> </p><p>Arbetstagaren är den person som alltid ska stå i fokus i rehabiliteringsprocessen. Hon eller han har vissa skyldigheter att lämna uppgifter till försäkringskassan och att aktivt delta i de program som man gemensamt genom en rehabiliteringsplan har satt upp.</p><p> </p><p>Rehabiliteringsprocessen är en tidsbegränsad process där målet är att den som är sjuk ska kunna återgå till arbete och försörja sig själv. Den rättliga resan börjar här.</p>

Att vara sjukskriven har många negativa effekter på den upplevda hälsan. För att stötta patienter i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen har ett lagförslag för koordineringsfunktion lagts fram, vars mål är att patienter ska återgå i arbete. I koordinatoruppdraget arbetar idag många arbetsterapeuter, därför var syftet med denna studie att belysa arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta i uppdraget som rehabkoordinator. Fem kvalitativa intervjuer genomfördes med rehabkoordinatorer, varav samtliga var legitimerade arbetsterapeuter. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet indikerade att rehabkoordinatorerna arbetade klientcentrerat med hänsyn till hela människans liv, inte bara arbete. Det visade även att arbetsterapeutisk kompetens kan nyttjas i flera delar av rehabkoordinatorns uppdrag, exempelvis i utredning, målsättning och utvärdering. Det finns flera likheter mellan rehabkoordinatorernas arbetssätt och arbetsterapeuters, å andra sidan framkommer även skillnader i studien framförallt omfattningen av rehabkoordinatorns kunskaper om extern samverkan. Studien visar sammantaget att sättet att förhålla sig, möta och bemöta är genomgående lika i båda uppdragen. Dock krävs mer forskning inom området för att fler likheter och skillnader ska kunna påvisas, samt för att styrka arbetsterapeutens lämplighet i uppdraget som rehabkoordinator. Det vore även intressant att undersöka andra professioners lämplighet i uppdraget.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Det har i vissa fall varit märkbart att patienter med idiopatisk normaltrycks hydrocefalus (iNPH) upplever att förväntat shuntbehandlingsresultat inte uppnåtts och de rapporterar försämring vid den postoperativa uppföljningen trots att standardiserade tester inte visar i den riktningen. Det har också visat sig att rehabiliteringsinsatserna varierat för patienterna allt från strukturerade rehabiliteringsperioder på exempelvis geriatrisk rehabiliteringsenhet till i princip ingen rehabilitering alls. Syfte: Att beskriva vilka förväntningar personer med iNPH har på behandling med shunt och hur de ser på sin egen roll i rehabiliteringsprocessen. Metod: Kvalitativ, deskriptiv design med manifest och induktiv ansats. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med sju patienter med iNPH preoperativt. Resultat: Det fanns en samstämmighet bland informanterna kring förväntningar på shuntbehandlingsresultatet. De rörde den symtomtriad (gång och balansstörning, överaktiv urinblåsa samt kognitiv nedsättning) som ofta finns vid iNPH. Varierade beskrivningar gavs på hur symtomen påverkade informanterna. Det fanns också en uppfattning bland informanterna att de hade ett eget ansvar i rehabiliteringsprocessen och förslag framkom på vad de själva kunde bidra med i processen men också olika hinder för att utöva fysisk aktivitet beskrevs. Slutsats: Förväntningar på shuntbehandlingsresultat behöver diskuteras med patienten (ibland även anhörig) inför shuntbehandling redan vid beslut om operation men också då patienten läggs in för behandlingen. Rehabiliteringsprocessen behöver också diskuteras med patienten såväl före shuntoperation som tidigt postoperativt. Detta är troligtvis mycket viktigt för att uppnå ett så optimalt behandlingsresultat som möjligt. / Background: It has been noticeable that some patients with idiopathic normal pressure hydrocephalus (iNPH) find the expected result of shunt treatment not  achieved and they report detoriation at postoperative follow-up even though standardized tests do not show results in that direction. It has also been shown that rehabilitation possibilities for patients varied, ranging from structured rehabilitation periods, e.g. at geriatric rehabilitation units to basically no rehabilitation at all. Objective: To describe what expectations patients with iNPH have on treatment with shunt and how they view their own role in the rehabilitation process. Method: A quality, descriptive design with manifest and inductive approach. The data collection was done by semi-structured interviews with seven patients with iNPH preoperative. Results: There was consensus among informants regarding the expectations on the result of shunt treatment. The expectations concerned the symptom triad (gait-and balance disturbance, urgency bladder and cognitive dysfunction) which often occurs in iNPH. Varied descriptions were given on how the symptoms had affected the informants. There was also an opinion among the informants that they had own responsibility for the rehabilitation process and suggestions were given on what they could contribute with in the process but also different obstacles for performing physical activities were described. Conclusion: Expectations on shunt treatment results need to be discussed with the patient (sometimes together with a relative) prior to shunt treatment, already when the patient is offered a shunt operation and also on the day before operation when the patient is in the neurosurgery clinic. The rehabilitation process also needs to be discussed with the patient before the shuntoperation as well as early postoperative. This is probably very important in order to achieve as optimal treatment results as possible.

Ett nytt instrument utvecklades från Katz´ ADL-index, vilket visat sig vara ett allt för grovt instrument, för att kartlägga patientens aktivitetsförmåga och självständighetsutveckling. Bedömningsinstrumentet innehåller patientdata samt kategori-index och kom att kallas RAINBOW på grund av att instrumentet är i fyrfärgstryck. En kontroll av det nykonstruerade team-instrumentet utfördes i syfte att mäta dess tillförlitlighet. Mellanbedömar reliabilitet mellan oberoende bedömare har prövats. Validiteten har analyserats på 4 patienter ur materialet och jämförts med Katz´ ADl-index. Studien, som bestod av parvisa oberoende bedömningar, utfördes av sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. 40 patienter deltog i studien. Delaktivitetsbedömningarna uppgick till 950 och innehöll 36 avvikelser. Resultaten visade på 96 % samstämmighet i bedömningarna. Den kvalitativa analysen visade, i jämförelse med Katz´ ADL-index, att RAINBOW kategori-index gav utförligare information om patientens självständighetsnivå samt hjälpbehov. I denna studie bedömdes endast strokepatienter, men då begreppen som ingår i instrumentet kan anses allmängiltiga, torde det även kunna användas på andra diagnosgrupper. En gemensam rehabiliteringsterminologi gav teamarbetet en ökad kvalitet gällande bedömning, planering samt utvärdering av den enskilde patientens aktivitetsförmåga. / <p>Uppsatsarbete omfattande 10 poäng, C-nivå, inom ramen för arbetsterapeutprogrammet 120 p., Högskolan i Örebro, Institutionen för vårdvetenskap och omsorg. Författarens namn i uppsatsen är Gull-Britt Johansson.</p>